Religion, politik och apokalyps

Författaren till denna bok disputerade 2010 i Wien och undervisar för närvarande vid Centrum för Mellanösternstudier i Lund. I den ständigt växande floran av böcker om islam intar denna reviderade form av hans avhandling en särskild plats på så sätt, att den anlägger ett mindre vanligt perspektiv på islams uppkomst.

I vanliga fall ses islams uppkomst ur ett strikt religionshistoriskt perspektiv. Relationen till judendom och kristendom kan diskuteras och bestämmas på olika sätt, men mindre vikt läggs vid den samtidshistoriska miljön. Denna bok vill hålla samman de båda aspekterna. Islam står vid sitt framträdande i ett nära samband med olika apokalyptiska förväntningar i den senantika världen, men är också oupplösligt förenad med det både politiska och religiösa maktcentrum som hette Konstantinopel.

Heilo ger oss en nyttig repetitionskurs över Mellanösterns historia under 600-talet. Ofta har saken setts så, att efter den kraftutveckling som präglade kejsar Justinianus tid gick det romerska imperiet in i en svaghetsperiod, som i stort sett räckte fram till Konstantinopels fall 1453. Detta är dock en mycket förenklad syn på historien. Ännu under 600-talet och långt därefter finns det tydliga tecken på en dynamisk förnyelse inom många områden. Kejsar Heraklios återerövring av Jerusalem från perserna är endast ett av dessa. År 630 återlämnades Kristi kors till kejsaren på Olivberget och han bar det över Kidrondalen in i den heliga staden. Det var vid denna tid som en arabisk profet i Mecka under betydligt mindre uppseende lämnade sin hemstad för att lägga grunden till en ny religiös gemenskap i oasen Yathrib eller Medina.

Det är om interaktionen mellan vad som blev följden av dessa båda historiska händelser som denna bok handlar. Och det var inte bara en historia om konflikter, missförstånd och krig. Under korta och laddade kapitelrubriker kan vi läsa om ”A broken Colossus”, ”Taming Leviathan” och liknande. En särskild uppmärksamhet får av naturliga skäl det umajjadiska kalifatet i Damaskus. Författaren är angelägen om att inte endast skildra den yttre, politiska historien utan även de kulturella följderna av islams expansion. Till skillnad från vad som nu tycks vara fallet i detta område, var det ingalunda fråga om att utplåna den kristna närvaron. Ännu kunde kristna och muslimer samexistera och interagera, ja, de kunde dela samma gudstjänstlokal. Länge uppfattades islam av kristna teologer, däribland kyrkofadern Johannes Damaskenos, närmast som en kristen villolära.

Detta är en mycket innehållsrik bok trots det ringa sidantalet. Det får dock den följden att den måste läsas med omsorg och eftertanke. Gång på gång måste läsaren stanna upp och tänka efter: vad är det nu jag har läst? Det behöver verkligen inte vara till någon nackdel, men en något större porösitet hade gjort den mera läsvänlig. Men när avhandlingar numera har en tendens att nå upp till 500 sidor och därutöver, får man kanske vara tacksam för att någon nöjer sig med 150 sidor. Ändå har det funnits plats för en omfattande notapparat och litteraturförteckning.

För den som är beredd att lägga ner den tid som krävs för en omsorgsfull läsning av en bok om en avgörande epok i världshistorien, anbefalles Heilos skrift varmt.

Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.