Religionens betydelse för diplomatin

En av de mest intressanta utmaningar som vi står inför inom den globala diplomatin i dag är behovet av att helt och hållet förstå och inse den betydelse som ett stort antal religiösa traditioner har för utrikespolitiken. Jag säger ofta, att om jag skulle börja om på college i dag, så skulle jag välja religionsvetenskap som mitt huvudämne, i stället för statsvetenskap. Det beror på att religiösa aktörer och institutioner på ett avgörande sätt påverkar varje del av världen och nästan varje fråga som är central för USA:s utrikespolitik. I juni bidrog påven Franciskus historiska encyklika Laudato si till försvaret av globala insatser för att motverka klimatförändringen. Religiösa intresseorganisationer har länge arbetat för att öka medvetenheten om svält och om brott mot mänskliga rättigheter utomlands. Buddhistiska nunnor spelar en avgörande roll i återuppbyggnadsarbetet efter naturkatastrofer, och religiösa organisationer har varit livsviktiga i det humanitära stödet till syriska flyktingar. I så olika frågor som ekonomisk tillväxt, tyglandet av korruption, terroristbekämpning, konflikthantering, kvinnors rättigheter och förbättring av folkhälsan, har religiösa övertygelser präglat allmänna uppfattningar och förändringsarbete nära och fjärran.

Religion är en mångfacetterad kraft som inte kan reduceras till bra religion eller dålig religion. Ändå måste vi ta de fall, där aktörer försöker rättfärdiga våld med religiösa argument, på allvar. I stället för att inrätta skolor, bygga upp ett samhälle eller tillhandahålla sjukvård främjar dessa aktörer ibland också förödelse – ibland sorgligt nog i religiös förklädnad. I Centralafrika är militanta grupper, somliga kristna eller muslimska, inbegripna i en blodig konflikt. Religiösa minoriteter i Burma, inklusive rohingya – en muslimsk folkgrupp – är föremål för hatpropaganda och kontroversiell lagstiftning som hotar religionsfriheten. I Mellanöstern och Afrika rättfärdigar terrornätverk som Islamiska staten och Boko Haram våldsamma angrepp med religiösa argument. Europeiska storstäder kämpar också med att hantera efterdyningarna av terrorattacker, bland annat tydliga uttryck för antisemitism, radikalisering och antimuslimska stämningar.

Som utrikesminister under de senaste två och ett halvt åren och innan dess som senator under 29 år och presidentkandidat, har jag träffat religiösa ledare över hela världen. Jag har också träffat människor från alla religiösa traditioner, livsåskådningar och trossystem. Den erfarenheten har bara bekräftat min övertygelse om att det finns mycket mer som förenar oss, eller borde förena oss, än som skiljer oss åt.

Mitt ibland mångfalden av världens religioner finns det gemensamma drag; många hålls samman av den gyllene regeln. De delar en grundläggande omsorg om männi­skans villkor, fattigdom, mänskliga relationer och våra förpliktelser gentemot varand­ra. Många människor talar om hur vi hämtar styrka från våra religiösa gemenskapers förebild – men alltför få omsätter dessa ord i handling eller politik. Politiska ledare måste inse riskerna med att ignorera religionens globala betydelse i en värld där människor från alla religiösa traditioner blandas som aldrig förr.

Ett nytt angreppssätt

Det räcker inte med att bara prata om en bättre dialog. Vi måste handla för att tillfredsställa detta behov. Det var därför som jag 2013 tillkännagav inrättandet av Avdelningen för religion och internationella frågor (The Office of Religion and Global Affairs), vid Utrikesdepartementet, som ska bidra till att förverkliga president Obamas U.S. Strategy on Religious Leader and Faith Community Engagement. Dess uppdrag är tydligt: att öka vår förståelse för religiös dynamik och våra överenskommelser med religiösa aktörer. Avdelningen leds av Shaun Casey, tidigare professor i kristen etik vid Wesley Theological Seminary. Han är en av landets främsta tänkare kring religion i det offentliga livet. Som USA:s särskilda representant för religion och utrikespolitik har han ansvaret för att öka vår förmåga att nå fler gemenskaper och att skapa större förståelse mellan människor och länder.

Den nya avdelningens uppdrag är mångfacetterat. För det första förser den mig med kvalificerad rådgivning i politiska frågor som har kopplingar till religion. I många länder runtom i världen kräver en allsidig studie av nästan vilket politiskt område som helst att man beaktar den religiösa dynamiken. För det andra arbetar den med USA:s ambassader och konsulat för att utvärdera religiös dynamik och upprätta förbindelser med religiösa aktörer. Vi vill att de som tjänstgör i utlandet ska känna till hur man arbetar effektivt med lokala religiösa individer och grupper. Slutligen fungerar den som en första kontakt för organisationer och personer som är intresserade av att diskutera utrikespolitiska frågor som hänger samman med religion.

Det senaste uppdraget kretsar kring en viktig förmåga inom diplomatin: att kunna lyssna. Vi träffar regelbundet religiösa ledare och organisationer för att samarbeta med dem i frågor som är viktiga för båda sidor. Dessa religiösa aktörer och organisationer spelar en avgörande roll i sina respektive länder genom att utöva inflytande på både lokal och nationell nivå. Trots att avdelningen endast är två år gammal har den redan träffat mer än 1 000 religiösa ledare från fem kontinenter och en lång rad religiösa traditioner. Diplomatiskt kunskapsinhämtande är verkligen en dubbelriktad väg och vår utrikespolitik kommer att vara mer välunderättad genom att vi lyssnar till vad de har att säga.

När jag inrättade avdelningen uppmuntrade jag till strategisk samverkan genom att slå samman en rad avdelningar som redan hanterade religionsrelaterade ämnen. Således arbetar exempelvis nu Ira Froman, särskilt sändebud för övervakning och bekämpning av antisemitism, parallellt med Saharik Zafar, som är de muslimska gemenskapernas särskilda representant, och Arsala Suleman, tillförordnat särskilt sändebud till De islamiska ländernas samarbetsorganisation (OIC). Samtidigt som deras ursprungliga förordnanden förblir oförändrade kommer deras diplomatiska erfarenheter och kunskaper att få bättre spridning och genomslag i praktiken.

Avdelningen för religion och internationella frågor lämnar positiva bidrag till några av de svåraste utmaningar som vårt land ställs inför. En av dessa utmaningar är kampen mot klimatförändringen, som är en prio­riterad fråga för Obama-administrationen, och som under lång tid varit viktig för mig. Det är också ett område där vi har starka partners i religiösa sammanhang. Redan innan påven Franciskus gav ut sin encyklika hade organisationer utmed hela den religiösa skalan hissat varningsflagg för den globala uppvärmningen. Vi har samverkat med många religiösa grupper för att föra kampen framåt, också med dem som förbereder sig för att delta i FN:s klimatmöte i Paris senare i år. Avdelningen har i första hand sett till att ledarna för dessa grupper har kunnat träffas och utbyta synpunkter med departementets tjänstemän i frågor som rör exempelvis The Green Climate Fund.

Avdelningen bedriver också ett samarbete med religiösa samfund utomlands. För bara några månader sedan ledde Shaarik Zafar en delegation med amerikanska muslimer till Jakarta, för att samtala om hur Indonesien och USA kan hantera gemensamma utmaningar. De diskuterade hur man bäst kan ta tillvara möjligheter till samarbete inom områden som handel och investeringar, och de förnyade sina förpliktelser till värden som tolerans, pluralism och demokrati. Besöket var typiskt för våra uppsökande ansträngningar att skapa ömsesidiga band mellan folken, förmedla viktiga budskap och stärka relationerna med det civila samhällets institutioner.

Att förstå religionens komplexitet

Jag förstår att det kan finnas oro över att USA:s regering kopplar in religionen på det här sättet. Några kanske är rädda för att vi av misstag kommer att se religiöst inflytande där det endast rör sig om politiskt och socialt sådant, eller att vi skulle överträda den åtskillnad mellan kyrka och stat som det första tillägget till konstitutionen (The First Amendment) föreskriver. Även om denna oro är djup, och något som vi tänker på varje dag, så är målet att säkerställa att vi närmar oss religion med en kritisk och analytisk blick.

Utrikesdepartementets jurister har redan dragit upp klara och praktiska riktlinjer för att hjälpa tjänstemän som är stationerade utomlands att identifiera vad det första tillägget tillåter och inte tillåter. Vi måste vara noggranna med att inte överbetona religionens roll och att rätt förstå hur den ingår i politiska, ekonomiska och andra sammanhang.

Vi tillhandahåller resurser för att stödja våra diplomaters kontakter med religiösa aktörer. Avdelningen utformar, utvecklar och tillämpar utbildningsprogram för en lång rad av Utrikesdepartementets anställda – från ambassadörer till nyanställda i utlandstjänst – inom grundläggande ämnen som är relaterade till religion och utrikespolitik. Detta interaktiva studiematerial tillsammans med kreativa undervisningsmetoder kommer att öka kunskapen hos departementets tjänstemän som arbetar utomlands. Kurserna kommer att hjälpa anställda att reflektera över de komplicerade frågor som omgärdar religiösa aktörer och som handlar om religiös dynamik och om amerikanska intressen i en omfattande struktur, som är utformad för att stödja våra utrikespolitiska mål.

Dessa ansträngningar kompletteras genom vårt arbete med att försvara religionsfriheten i hela världen. Den resande ambassadören för internationell religionsfrihet, David Saperstein, och Utrikesdepartementets avdelning för religionsfrihet har länge varit framgångsrika i att skydda religiösa minoriteter och att varna för religiöst förtryck. Avdelningen arbetar med att genomföra Kongressens uppdrag att övervaka, rapportera om och främja den mänskliga rätten till religionsfrihet över hela världen. Jag är stolt över att kunna säga att USA med dessa båda avdelningar står bättre rustat än någonsin tidigare för att samverka med religiösa gemenskaper och idéer, från Sydamerika till Mellanöstern och till Asien.

I början av 2014 hade jag äran att få resa med president Obama till Rom och träffa hans helighet påven Franciskus. Att i egenskap av USA:s utrikesminister få besöka den förste jesuit som blivit påve var en upplevelse som jag aldrig hade kunnat drömma om när jag var korgosse för 60 år sedan. Händelsen var både en för mig personligen spännande upplevelse och ett förkroppsligande av den djupa förbindelsen mellan religion och USA:s utrikespolitik.

I dag närmar vi oss religiösa aktörer och grupper på ett nytt sätt. Utrikesdepartementet inser vilken central roll religionen spelar i miljarder människors liv runtom i världen, och vi vet att ett engagemang kan öppna en värld av möjligheter. Den utmanande mängden av utrikespolitiska frågor som vi ställs inför i dag kräver att vi erkänner en grundläggande sanning: vår utrikespolitik behöver ett mer sofistikerat sätt att närma sig religionen.

Översättning: Per Beskow

Artikeln var ursprungligen publicerad i tidskriften America den 14 september 2015.

John Kerry är USA:s utrikesminister.