I boken Religionsblindhet har samlats nio artiklar som ur olika perspektiv belyser begreppet religionsblindhet. Ordet har vunnit burskap inte minst genom Inger Hammars avhandling Emancipation och religion. Den svenska kvinnorörelsens pionjärer i debatt om kvinnans kallelse ca 1860–1900 (1999), och det är passande att Hammars artikel inleder samlingen. Den kan också läsas som en sammanfattning av avhandlingen, där det uppvisas hur den starka kopplingen mellan emancipationsprocess och sekulariseringsprocess som kvinnoforskningen i allmänhet givit uttryck åt har hindrat den att se hur beroende av religiösa dimensioner som pionjärerna i denna rörelse faktiskt varit.
På punkt efter punkt illustreras i denna bok detta förhållande. Som det nästan med nödvändighet blir i en samlingsvolym av detta slag växlar kvaliteten, men i de flesta fall är ambitionsnivån hög. Frånvaron av vetenskaplig apparat gör bidragen läsbara även för den som inte har detta som specialintresse. Hedvig Brander Jonsson skriver om religionsblindhet inom konstvetenskapen, medan Tomas Axelsson belyser messiasföreställningar i populärkultur, film och politisk retorik. Hans åtskiljande av två kristologiska uppfattningar av frälsargestalten med rötter i fornkyrkan är dock inte helt övertygande.
Astrid Söderbergh Widding skriver stimulerande om ”Den osynlige guden” och ger exempel från filmens värld: ”Ser man till specifikt svenska sammanhang har inte minst den offentliga debatten under flera decennier präglats av ett kompakt ointresse för religion, och framför allt kristendom, på film, både från kritikerhåll och från publiken i allmänhet.”
Religionssociologen Göran Gustafsson visar hur den officiella statistiken i Sverige från 1950-talet i snabb takt har präglats av ett markant ointresse för religionens ställning i samhället. Till en del beror detta på relationsändringen mellan staten och Svenska kyrkan, men detta kan inte vara den enda förklaringen. ”Man observerar det som nuddar vid politiken och ekonomin, men man är totalblind för religionen.”
Rättshistorikern i Lund Kjell Åke Modéer benämner sitt bidrag ”Religionsblindhet och den moderne juristen”. Att kristendomen gradvis har trängts ut från rättsväsendet – i eder, domstolarnas yttre utgestaltning, m.m. – exemplifieras här med all tydlighet. Märkligt är att rättegångsgudstjänsten har visat sig ha så sega rötter som fallet är.
Etikern Bo Hanson söker i sin artikel ”Begreppet religionsblindhet” att ge mera principiella synpunkter på det som hela boken handlar om. Här införs – delvis i anslutning till Wittgenstein – flera viktiga distinktioner. Som så ofta blir det självklara därigenom inte mycket klarare. För var och en med intresse för religion är det klart, att religion i Sverige ofta behandlas som en nullitet av dem som har ordet i det offentliga samtalet. Eller också klumpas alltihop samman under diffusa rubriker som ”fundamentalism” och liknande. Endast den religionsförståelse som helt anpassar sig efter den politiska korrekthetens mallar kan ha anspråk på att bli sedd. Denna bok uppmärksammar kanske inte just denna risk, men den innehåller många andra tänkvärda synpunkter.
>