Religiös identitet hos katolikernas barn

Katolska kyrkan här i Sverige kommer inom överskådlig framtid att till största delen bestå av personer, som är avkomlingar till första generationens invandrare och första generationens konvertiter. Det är därför av vital betydelse för kyrkan att granska, hur det kommer att gå med den religiösa identiteten, när den traderas från första till andra generationen bland såväl invandrare som konvertiter, även om vi tror oss känna till resultatet på förhand.

Bland massan av allmänna föreställningar finns en vedertagen sådan om vad som kommer att hända med det kulturella avståndet mellan de infödda svenska medborgarna och invandrarna i Sverige. Vi kan kalla denna generellt formulerade kunskap reduktionshypotesen och uttrycka den på följande sätt: Den uppenbara kulturella skillnaden mellan infödda svenska medborgare och första generationens invandrare i Sverige kommer att reduceras inom andra generationen.

Sambandet mellan religion och kultur är ju så etablerat att religionen kan betraktas som ett uttryck för kulturen. Detta medför att den ovannämnda hypotesen eller påståendet också får gälla religionen.

Religiös identitet studerad i ett tidsperspektiv

Under arbetet med avhandlingen Religious Identity over two Generations med undertitlen Roman Catholic Immigrant and Convert Families in Sweden har jag intervjuat 180 personer, 90 personer från kroatiska invandrarfamiljer och 90 personer från ”svenska” konvertitfamiljer. Frågorna avsåg att bestämma den enskildes religiösa identitet sett både utifrån deras egen synvinkel och utifrån en mera social aspekt.

I denna artikel vill jag pröva reduktionshypotesen utifrån material och resultat från min undersökning. Hypotesen kan därvid formuleras på följande sätt: Den uppenbara skillnaden i religiös identitet mellan svenska konvertiter och kroatiska invandrare kommer att reduceras inom andra generationen. Intentionen med min avhandling var i första hand att kartlägga hur religiös identitet traderas för att eventuellt senare formulera nya hypoteser. I projektet ingick två grupper av familjer, där varje familj var representerad av båda föräldrarna och en tonåring, som fullgjort sin skolutbildning inom den svenska grundskolan. Den första gruppen bestod av kroatiska familjer, där båda föräldrarna var katoliker och från Kroatien och den andra gruppen av konvertitfamiljer. Idealet hade varit att finna familjer, där båda föräldrarna var konvertiter och födda i Sverige. Det fanns emellertid inte tillräckligt många sådana. Invandrarfamiljerna utgör därför en mycket mera homogen grupp än konvertitfamiljerna eftersom båda föräldrarna i alla dessa familjer var kroater och katoliker. I konvertitfamiljerna var kombinationen svensk och konvertit inom respektiva familj mycket mera varierande. Detta begränsar möjligheterna att dra generella slutsatser.

Religiös identitet – ett mångdimensionellt begrepp

Inom den vetenskapliga litteraturen är såväl religion som identitet mångfacetterade begrepp, som inom den sociologiska forskningen måste delas upp i olika aspekter. Detta gäller naturligvis också det sammansatta begreppet religiös identitet. I det frågeformulär som jag använde vid de personliga intervjuerna tog jag upp sex olika aspekter för att ringa in begreppet religiös identitet. Dessa benämnes i min undersökning: medlemskap (vilket betecknar attityd till kyrkan), offentlig praxis (kyrkobesök), privat praxis (privat bön), erfarenhet (erfarenhet av Guds närvaro), moral (attityd i vissa etiska frågor) och tro (trons betydelse för den enskilde). De aspekter som senare redovisades som undersökningens resultat motsvarar inte helt och hållet de ovannämnda aspekterna. Vid bearbetningen av intervjusvaren visade det sig att det delvis krävdes en ny indelning. Samvetet har där blivit en självständig aspekt, medan aspekten tro har differentierats till mening, tro och tvivel.

Resultatredovisning

Ett lämpligt sätt att redovisa resultaten för individer såväl som för grupper var att presentera dem i profiler d.v.s. ett grafiskt uttrycksätt som här hjälper oss att visuellt jämföra resultaten mellan grupper och generationer. För att kunna använda ett sådant redovisningssätt och göra det relativt överskådligt delades de ovan nämnda nio aspekterna upp i tre avsnitt.

Avsnitt ett kom att innehålla två aspekter: offentlig praxis och medlemskap. Offentlig praxis är en sammansatt variabel som speglar två former för engagemang, deltagandet i kyrkans gudstjänster och deltagandet i annan verksamhet i kyrkans regi. Medlemskap betyder här individens inställning till den egna kyrkan.

Avsnitt två omfattar sexualmoral, samvete och mening. Här står moral för inställningen till en rad olika konkreta frågor: abort, skilsmässa, användande av preventivmedel och samboende före ett eventuellt äktenskap. Det är den enda aspekten där alla de ursprungliga frågorna har kunnat sammanfattas till ett enda empiriskt begrepp. Om man fortfarande hävdar ett visst samband mellan religion och moral, är denna variabel av stort intresse eftersom den så tydligt visar sekulariseringseffekten från en generation till nästa.

För aspekterna samvete och mening ligger en intervjufråga vardera till grund. När det gällde samvetet tillfrågades den intervjuade, vilken instans som bör prioriteras i konfliktsituationer där kyrkans lära står mot det egna samvetet. Aspekten mening avsåg att mäta hur stor betydelse den enskildes religion har, när det gäller att finna en mening i tillvaron.

Sista avsnittet, avsnitt tre, omfattade tro, tvivel, erfarenhet och privat praxis. Tro står som ett uttryck för individens grad av trosvisshet i spänningsfältet mellan en totalt accepterande tro och en lika så totalt ifrågasättande. Aspekten tvivel täcker erfarenheten av tvivel på Guds existens. Aspekten erfarenhet är ett uttryck för graden av individernas personliga gudserfarenhet. Den privata praxisen är en aspekt som kombinerar tre frågor, som alla berör olika motivationer för personlig bön.

De ovan beskrivna tre sektorerna inramades av två former för praxis, som idag ofta presenteras som varandras motsättning: offentlig praxis och privat praxis.

När resultatet av undersökningen skulle redovisas blev det i form av tendenser, vilket var nödvändigt med hänsyn till undersökningens art. Ur de tendenser som är beskrivna i konklusionskapitlet i min avhandling tar jag här enbart upp sådana, som skulle kunna belysa den ovannämnda reduktionshypotesen.

Om man redovisar skillnaderna mellan kroaterna och konvertiterna inom de båda generationerna kommer resultatet schematiskt att se ut på följande sätt:

Skillnader mellan tendenserna hos kroater och konvertiter.



































































1:a generationen 2:a generationen
Avsnitt 1
offentlig praxis skillnad skillnad
medlemskap likhet skillnad
Avsnitt 2
moral likhet skillnad
samvete skillnad skillnad
mening skillnad skillnad
Avsnitt 3
tro likhet skillnad

tvivel
skillnad likhet

erfarenhet
likhet skillnad
privat praxis skillnad skillnad

När resultaten bearbetades statistiskt, framgick det, att vissa skillnader, som här är understrukna, är statistiskt så säkra att de tillåter vidare slutsatser. Tabellen utvisar alltså att man i den första generationen märker likhet mellan kroater och konvertiter när det gäller medlemskap, moral och troserfarenhet. Skillnad föreligger i fråga om offentlig praxis, samvete, mening, tvivel och privat praxis. Alla dessa fall av skillnader är statistiskt signifikanta. Vad beträffar andra generationen föreligger likhet mellan invandrarungdomarna och konvertiternas barn endast vad det gäller aspekten tvivel och skillnad i samtliga andra fall. Dessa skillnader är signifikanta i fråga om offentlig praxis, moral, mening och erfarenhet.

Resultaten speglade i reduktionshypotesen

Jämför vi de empiriska resultaten med reduktionshypotesen: att skillnader inom första generationen skulle reduceras inom andra generationen, finner vi ingen klar bekräftelse på detta allmäna påstående. Däremot kan vi ur materialet från min undersökning utläsa tre olika typer av resultat.

Det förekommer ett fåtal resultat som bekräftar hypotesen: En verklig reduktion av skillnaderna mellan första och andra generationen både för invandrare och konvertiter finner vi enbart för dimensionen tvivel, där en signifikant skillnad mellan föräldrarna blir till en likhet mellan deras barn. I två andra fall reduceras statistiskt säkra skillander mellan föräldrarna till mindre säkerställda skillnader mellan deras barn. Detta är fallet för aspekterna samvete och privat praxis.

Det förekommer också resultat som förkastar hypotesen framför allt genom de fall där likheten mellan föräldrarna i de båda grupperna ändras till en skillnad mellan tonåringarna eller genom att skillnader mellan föräldrarna traderas som skillnader även till nästa generation.

När man betraktar föräldragenerationen, finner man i fyra fall av nio, vad man kunde kalla likheter. Ingen av dessa likheter visar sig hålla i längden. När det gäller medlemskap förändras likheten mellan föräldrarna från de två grupperna till en icke signifikant skillnad mellan tonåringarna. Det samma gäller för aspekten tro. Två aspekter visar en ändring från likhet till skillnad nämligen moral och erfarenhet.

I två fall finns det en statistiskt säker skillnad som traderats från en generation till en annan: offentlig praxis och religionens betydelse för att kunna finna en mening i tillvaron.

Resultaten speglade i reduktionshypotesen











































Relation till reduktionshypotesen

offentlig praxis

medlemskap

moral

samvete
+

mening

tro

tvivel
+

erfarenhet

privat praxis
+


Resultaten kan presentaras översiktligt i ovanstående tabell, där plustecknet står för aspekter, där hypotesen bekräftas och minustecknet för aspekter som förkastar hypotesen.

Kommentar till tendenserna

Hypotesen bekräftades för aspekten tvivel. Frågan är nu varför. Vad resultatet inte ger något svar på är huruvida individernas personliga mognad spelar en så stor roll att den närmast ensam kan förklara denna specifika ändring. Frågan beträffande det personliga samvetet som högsta instans visade en liknande utveckling. Här beror den signifikanta skillnaden mellan föräldrarna från de två grupperna på de kroatiska fädernas utpräglade tilltro till kyrkans auktoritet. Att en signifikant skillnad på föräldrarnivå reduceras till en icke-signifikant skillnad bland ungdomarna kunde bero på att dessa lägger större vikt vid det privata religiösa livet. Den kyrkliga religionen minskar och den privata religionen ökar.

Aspekten privat praxis framvisar ett avvikande mönster i jämförelse med alla andra aspekter genom att ungdomarna visar högre tendens till privat praxis än föräldrarna, vilket är rätt så anmärkningsvärt.

Aspekten medlemskap, som visar inställningen till den egna kyrkan visar en likhet mellan föräldrarna i positiv riktning som omvandlas till en ickesignifikant olikhet mellan ungdomarna. Det kan väl inte förvåna någon att finna en mera kritisk inställning hos en tonåring än hos en vuxen. Generationsskillnaden för aspekten tro går i samma riktning. Också här spelar graden av mognad säkert en roll. Likheten mellan föräldrarna visar hur den vuxna människan finner sin personliga balans inom spänningsfältet mellan tro och icke-tro. Skillnaden mellan ungdomarna beror på att samtidigt som båda grupper framvisar mindre stabilitet i sin tro än föräldrarna visar ungdomarna från konvertitfamiljerna detta mer än ungdomarna från de kroatiska familjerna. Likheterna mellan föräldrarna från båda grupperna, när det gäller dimensionerna moral och erfarenhet omvandlas i signifikanta skillnader mellan ungdomarna. Det största avståndstagandet från föräldrarnas attityder beträffande aspekten moral finns bland de kroatiska ungdomarna. Ändringarna från den ena generationen till den andra när det gäller aspekten erfarenhet är inte förvånande och är helt klart betingad av den mognad som kan komma av en större livserfarenhet.

I två fall, offentlig praxis och mening, överföres signifikanta skillander från en generation till en annan. Att ungdomarna, när det gäller offentlig praxis, följer föräldrarnas mönster pekar på en viss avhängighet. Att den signifikanta skillnaden håller i sig beror på att ungdomarna inom båda grupper praktiserar betydligt mindre än deras föräldrar. Den största nedgången i praxisen finns dock bland konvertitungdomarna. Samma tendens återfinns i frågan om meningen med tillvaron där det återigen är konvertitungdomarna som avviker mest från föräldrarna.

Förenkling på sanningens bekostnad

Reduktionshypotesen är ett slående exempel på en förenkling, som vid närmare eftersyn inte håller måttet. Hur denna förenkling har kommit till stånd och vilka motiv som ligger bakom kan vi enbart gissa oss till. En möjlighet är att de som varit teoretiskt eller praktiskt engagerade i frågan, har funnit denna kunskap vara av betydelse för ett större forum och därför har använt förenklingen som ett pedagogiskt hjälpmedel för att nå ut till så många som möjligt. En annan möjlighet är att mottagarna själva har förenklat den kunskap de har fått sig förmedlad. Detta kan ha skett av olika orsaker som till exempel att kunskapen annars var obegriplig, att kunskapen i sin komplexitet var för svår att hantera, att den personliga ambitionen att snabbt förstå för att kunna delta i den allmänna debatten har gått före sanningskravet. Förenklingen kan också i vissa fall användas medvetet som ett medel att styra den allmänna opinionen.

Mot förenklingen står verkligheten, som sällan är osammansatt. Speglar man en vedertagen förenkling mot den verklighet, som man utgick ifrån, råkar man ut för överraskningar. Vår komplicerade verklighet kräver att vi tar itu med problemen i all deras sammansatthet, annars faller vi offer för samma verklighet.

Under arbetet med min avhandling har jag mött många hinder men också icke försumbara möjligheter. I och med att vi tvingas förkasta reduktionshypotesen öppnar sig nya vägar på olika nivåer. Pastoral reflektion skulle kunna föra till nya pastorala uppgifter. Öppenhet från redan existerande stiftorgans sida skulle kunna bana väg för adekvata insatser. På forskningens område skulle nya forskningsinsatser kunna belysa nya fördjupade frågeställningar. Erfarenheten har dock visat oss att en av de springande punkterna i samband med all behovsinventering alltid gäller frågan vem som kan och bör åta sig dessa uppgifter. Inom mitt eget arbetsområde frågar jag mig: finns det forskare som vill ta risken att beträda ett så osäkert fält. Uppgiften att närmare studera hur religiös identitet formas är svår, men detta rättfärdigar ingen att låta bli, när man tänker på ämnets angelägenhetsgrad.

Hanne Bang är fil dr och dominikansyster

Referens:

Bang, Hanne 1990: Religious Identity over two Generations. Roman Catholic Immigrant and Convert Families in Sweden. Studies in Comparative and International Education No 18. Institute of International Education. University of Stockholm.