Religiöst våld på grund av förlorade ideal?

Att utmana religiöst våld – hur gör man det? Och vad gör egentligen religiöst våld annorlunda än annat våld? Att vara emot religiöst motiverat våld är kanske inte så kontroversiellt, men Jonathan Sacks, tidigare överrabbin för The United Hebrew Congregation i det brittiska samväldet, bjuder på en något ny infallsvinkel när han gör en närläsning av ett par texter som handlar just om konflikter, närmare bestämt om slitningar mellan syskon och varför dessa konflikter kan vara så långdragna och svårlösta.

Vad Jonathan Sacks vill göra är tydligen att ge en alternativ läsning av välkända texter, och därmed också ge möjliga lösningar på konflikter mellan inte bara individer utan även mellan så stora kollektiva grupper som judar, kristna och muslimer. Han går in i texterna och finner där att det finns mer än en berättelse, och att det han kallar en motberättelse inom berättelsens ram kan ge en ny tolkning där den som man tidigare oftast sett som förlorare inte nödvändigtvis måste vara det. Ett exempel är Isak och Ismael – där Sacks finner att Ismael inte är bortvald av Gud, trots att hans roll i Genesis inte är samma som Isaks.

Gott och väl så – Sacks erbjuder ett sätt att se på de klassiska bibliska berättelserna på ett sätt som gör det möjligt att känna sympati för den som vanligtvis betraktats som ”den andre” och därmed mindre intressant eller mindre möjlig att identifiera sig med. Med detta skulle man kunna få fram en ny religionsteologi, tycks Sacks säga. Vi skulle kunna se att monoteismen förenar och att detta förpliktigar. Vi har bara fått olika välsignelser.

Ur ett judiskt och kanske kristet perspektiv skulle det kunna vara möjliga tolkningar. Men jag är osäker på om det är så enkelt. Sacks tycks i sin bok göra tolkningar som kan vara lite svåra att förstå, och hans anspråk på att förstå muslimska tolkningar av dessa texter så som de förekommer i Koranen är ibland inte helt övertygande. Det rör sig nämligen inte om samma, utan om liknande texter. I de versioner som återfinns i Koranen är till exempel rollerna för Ismael och Isak inte desamma som i den bibliska berättelsen. Så hur det blir med en omläsning av texterna ur muslimsk synvinkel kanske en muslim kan uttala sig om på ett mer kunnigt sätt än undertecknad.

Dock ställer jag mig frågande till det Sacks säger när han på sidan 259 påstår att det ingenstans i Koranen finns någon negativ utsaga om judar, och att sådant kommit in i islam med Sion vises protokoll i modern tid. Det finns i Koranen en rad verser som hävdar att judar/judiska trosbekännare har fel, och det finns ännu fler verser som säger att kristendomen är totalt felaktig med sina anspråk på att Jesus skulle vara Guds son. Men Sacks har naturligtvis rätt när han säger att det är fel att låta tolkningar av heliga texter motivera det religiösa våld och den terrorism som vi ser i dag.

Som kristen kan jag på många sätt förstå och sympatisera med hans läsning av de texter han valt. Jag skulle också med spänning se fram emot att höra vad en muslimsk läsare av boken säger. Syftet är ju att bygga broar och föreslå hur man kan komma bort från negativa tolkningar som kan utgöra en grogrund för religiöst våld. Problemet är ju att judar och kristna kan läsa samma texter, medan muslimer har andra versioner av samma berättelser. Vi läser alltså inte samma texter, och det kan bli svårt att göra tolkningar som accepteras av alla.

En mycket intressant iakttagelse Sacks gör är i alla fall att den våg av religiös bokstavstroende fanatism vi ser i dag är en reaktion på att västvärlden förlorat sina ideal, och att dessa ideal behöver återerövras. Han ger inte mycket för dem som tror att terror kan leda till ett bättre samhälle. Tvärtom menar han, och detta är hans huvudpoäng, att ingen behöver känna sig fördömd därför att någon annan blivit välsignad. Guds kärlek fungerar inte på det sättet, och eftersom alla monoteister är Abrahams barn så har alla rätt att se sig som dyrbara i Guds ögon.

Ingenting av detta känns egentligen särskilt kontroversiellt, även om det naturligtvis förtjänar att upprepas och fördjupas. Det har Jonathan Sacks gjort genom att skriva denna bok. Om man vill läsa den, och det finns det många anledningar att göra, så får man dock bortse från att den inte är så väl genomarbetad som man kanske skulle ha önskat sig. Ibland är det författaren som slarvat, men ibland är det kanske förlaget som inte ägnat tillräckligt med möda för exempelvis korrekturläsning. Det förekommer många citat och hänvisningar i boken, men ganska ofta är det omöjligt att som läsare hänga med eftersom det verkar saknas tämligen många noter. Kapitel sju inleds med ett citat av Shakespeares 29:e sonett, och strax efter översättarens namn Carl Rupert Nyblom kommer en kommentar som jag antar är riktad mer till korrekturläsaren eller redaktören än till läsaren: ”Ska vi hitta senare övers?” Det hade man säkert kunnat göra, med tanke på att Nyblom dog år 1907.

Mer förvirrande blir det i inledningen till kapitel 11 där det finns ett långt citat av en viss Samuel Suntington och dennes bok Civilisationernas kamp. Här finns dock en not som hänvisar till boken The Clash of Civilizations and the Remaking of World Order skriven av Samuel Huntington. I bokens innehållsförteckning finns en källförteckning som ska börja på sidan XXX, men den får man leta efter förgäves. Den kom helt enkelt inte med i den här upplagan, även om den skulle ha behövts. Om man står ut med den här typen av missar och kan bortse från dem, så är boken trots allt intressant och läsvärd. Förvånande är dock att Libris, ett annars seriöst förlag, släpper igenom en bok som är i ett sådant skick.

Hedvig Larsson är teol.dr i religionshistoria vid Uppsala universitet och lektor vid Ersta Sköndal högskola.