Rysk satir

Michail Saltykov-Sjtjedrin (1826–89) räknas till Rysslands främsta satiriker, och det är ingen tillfällighet att hans skarpa penna resulterade i arrestering och förvisning. Liksom den unge Dostojevskij deltog han bland annat i Petrasjevskijkretsen, en revolutionär sammanslutning i dåtidens S:t Petersburg. Kretsen väckte onekligen polisens intresse.

Saltykovs satir över militarism och korruption kommer fram som allra tydligast i Historien om en stad, som nu för första gången utges på svenska (tre av författarens böcker har tidigare översatts, men det är över ett halvsekel sedan). Texten visar en lysande stilist med en komisk ådra som gärna leder tankar till en Gogol. Den är skriven som en kommenterad krönika över utvecklingen i en rysk landsortsstad under 1700-talet, med täta anspelningar på historiska personer och verkliga händelser. Saltykov refererar med förkärlek till mystiker, regenter, diktare och religiösa fanatiker.

Samtidigt rymmer scenerna liv och rörelse. Sidorna befolkas av drömmare, tiggare, heliga dårar, maskerade kvinnor, berusade soldater. Var och en hålls i schack av stadens ståthållare, vilka ofta tillgriper övervakning och prygel. Om en epok heter det bland annat: ”Vid den tiden var den förhärskande åsikten att ståthållaren var stadens herre och att stadsborna på något vis var hans gäster. Skillnaden mellan ’herre’ i ordets vedertagna mening och ’stadens herre’ antogs endast vara att den sistnämnde hade rätt att prygla sina gäster, vilket i anständighetens namn inte var tillåtet för vilken herre som helst.”

Regimerna växlar dock, och befolkningen kan stundtals njuta av välstånd och liberala ljusglimtar. Som helhet återspeglar stadens historia intressanta faser av Rysslands förflutna (fälttåg, uppror och inbördes strider), men läsaren behöver inte känna den bakgrunden för att fångas av Saltykovs formuleringskonst och träffsäkra personporträtt. Dessutom ges fantasin ofta fria tyglar. Bokens tempo bäddar för underhållande läsning.