Så många går i kyrkan

52 591 personer samlades för att fira kristen gudstjänst i Stor-Stockholmsområdet näst sista helgen i november 1997. Det var ingen marginell skara som deltog i de 689 gudstjänster som anordnades i Stockholm med omnejd denna helg. Globen med sitt publikrekord på 16 337 sålda biljetter (vid en Bruce Springsteen-konsert 1992) skulle fyllas gott och väl tre gånger om. Detta förhållande beskriver en ”vanlig” helg under det som kallas kyrkoåret och som i detta fall utgjordes av helgen kring söndagen före domssöndagen. Sedan 1970 har Religionssociologiska institutet respektive Svenska kyrkans forskningsråd kontinuerligt räknat antalet kyrkobesökare varje år denna helg sent i november.

Trots sekulariseringen kan man knappast betrakta gudstjänstfirande som den marginella företeelse i samhället som Sveriges största morgontidning hävdade i samband med debatten för och mot en TV-gudstjänst från Livets Ord som rasade i början av året. DN:s gordiska lösning var att public service- företaget inte alls behövde befatta sig med en sådan privat och otidsenlig företeelse som gudstjänster.

Detaljerad statistik om det religiösa engagemanget i form av gudstjänstbesök kan man finna i Perspektiv på Svenska kyrkans statistik, Tro och Tanke 1998:8. Volymen innehåller mer än den utger sig för, dvs uppgifterna rör inte bara Svenska kyrkan, utan två av dess fem artiklar behandlar statistiska uppgifter för alla kristna samfund i Stor-Stockholm. Svenska kyrkan leder antalet besök med drygt 17 000 personer och om man undantar musikgudstjänster stannar siffran på 11 500. På andra plats kommer den katolska kyrkan med mer än 6 700 tätt följd av Pingströrelsen med 6 300 besökare. De ortodoxa och österländska kyrkorna följer med närmare 3 800 gudstjänstdeltagare. Nästan lika många samlade Jehovas Vittnen. Frikyrkoförsamlingarna som omfattar samfunden inom Sveriges frikyrkosamråd, dvs de allra flesta frikyrkorna, samlade mer än 14 000 personer tillsammans. Här ingår Pingströrelsen med sina drygt 6 000 och Svenska Missionsförbundet med drygt 3 000 som har de största gudstjänstfirande församlingarna bland de frikyrkliga.

Av dessa kyrkobesök skedde 40 procent i Stockholms innerstad under söndag förmiddag, vilket betyder att närmare 12 000 personer befann sig där för att gå i kyrkan bara under ”högmässotid”. Det finns ingen vikande tendens under 1990-talet. År efter år kommer kyrkobesökarna i ungefär samma antal.

Att invandrarna utgör en inte ringa del av kyrkobesökarna visas av att 23 procent av besökarna deltog i en gudstjänst som firades på annat språk än svenska. Mer än hälften av dessa gudstjänster ordnades av de så kallade invandrarsamfunden dvs den katolska kyrkan och de ortodoxa och österländska kyrkorna. Anmärkningsvärt är att Jehovas Vittnen hade 20 gudstjänster på annat språk än svenska och Pingströrelsen 16 vilka samlade 1 100 respektive 1 000 deltagare. Mindre förvånande är att den katolska och de ortodoxa kyrkorna hade gudstjänst för drygt 3 000 vardera på annat språk än svenska.

Religionssociologerna redovisar antalet gudstjänstbesökare i Stor-Stockholmsområdet årligen i kalla siffror. Någon reflektion över varför dessa stora skaror samlas till gudstjänst förekommer däremot inte. Men man kan ändå mot denna bakgrund hävda att religionen ingalunda är en exklusivt privat och individualistisk företeelse. Vad som driver människor att samlas till gudstjänst är behovet av den sociala manifestation som är grundläggande i alla religioner. Att delta i en kristen gudstjänst bygger på en medveten personlig vilja och kan knappast vara beroende av något socialt tryck. I katolska sammanhang talas ibland om ”söndagsplikten” vilket innebär ett obligatoriskt mässbesök varje söndag. Men för de flesta katoliker i Sverige i dag upplevs knappast detta kyrkans bud som avgörande för en regelbunden kyrkogång. Den gemensamma bönen och lovsången i de olika liturgierna samlar människor i en oavbruten tradition i Stor-Stockhomsområdet liksom överallt i kristenheten. I gudstjänsten traderas det kristna budskapet från generation till generation. Bibelläsning och utläggning av texterna pågår kontinuerligt. Söndagens ställning som gudstjänstdag är obestridlig för många kristna också i en urbaniserad och sekulariserad miljö. Det finns en stor grupp som söndag efter söndag går i kyrkan och bär upp denna tradition. Även om detta förhållande inte ger rubriker som sportevenemang och Springsteen-konserter utgör till exempel de 12 000 deltagarna i söndagsförmiddagsgudstjänsten i Stockholms innerstad ett markant inslag i stadsbilden och gudstjänstbesöken överallt i landet är avgörande för den kristna trons fortbestånd.