Sexualitet – människan som biologisk och andlig

Människans sexualitet har alltid uppfattats som problematisk. Man anser den vara analog med djurens sexualinstinkt och detta har i olika tider och kulturer lett till överdrifter – antingen till pryderi eller till en idealisering av det sexuella livet. Det senare gäller för vår tid. Man anser att ett ”lyckat” sexliv är förutsättningen för psykiskt och fysiskt välbefinnande. Man räknar samlag på samma sätt som man räknar kalorier med den skillnaden att man aldrig kan få för mycket av samlag medan man skall ha så litet som möjligt av kalorier. Sexuell avhållsamhet anses förorsaka psykisk och fysisk sjukdom. Sett ur detta perspektiv är celibat, avhållsamhet när man inte är gift eller när partnern är sjuk, något osunt.

Västerlandets sexuella ideologi är naturligtvis en reaktion på det viktorianska pryderiet vid sekelskiftet. Man anser att ideologin om det aktiva sexuallivets betydelse går att basera på solida vetenskapliga teorier, närmare bestämt på psykoanalysen. Psykoanalysen är den psykologiska teoribildning som mer än någon annan påverkat västerlandets människosyn. Dess teorier har visat sig ge en djup förståelse för allt mänskligt beteende. Psykoanalysen är i snabb utveckling. Många forskare bidrar med nya och allt mera nyanserade teorier och modeller om människans själsliv och det har uppstått ett flertal skolbildningar. Dagens sexuella ideologier bygger emellertid på ett missförstånd av Freuds ursprungliga tankar. Psykoanalys är både en psykologisk teori och en behandlingsmetod. Tillfrågad om vad en psykoanalys som behandlingsmetod skulle leda till svarade Freud att den skulle leda till att patienten fick förmåga att ”älska och arbeta”. Innebörden av detta uttalande som i vissa kretsar blivit något av ett slagord har sedermera förvrängts – även av analytiker. Många har trott att Freud med ”älska” menade älska sexuellt. Att Freud inte avsett detta visar sig dels i hans skrifter, dels i hans eget sätt att leva.

Freud var ingen förespråkare för sexuell lössläppthet. Det är genom sexualdriftens förvandling till andra önskningar som människan blir människa menade han. Han ansåg att en frisk människa måste ha kontroll över sina sexuella begär. Däremot ansåg han att människans hela psykiska liv baserar sig på hennes sexualdrift.

Freuds driftteori

Freud [1] tänkte sig att sexuell energi alstras i kroppen och stimulerar vissa erotiska zoner. Dessa zoner är aktiva redan i barndomen. Stimuleras en sådan zon uppstår lust efter mera stimulans. För spädbarnet är munnen en viktig erotisk zon. Spädbarnet känner lust i att uppleva allt genom munnen. Två- till treårsbarnet upplever lust när det bajsar eller håller igen avföringen. Hela världen går att erövra och kontrollera genom att släppa ut eller hålla igen avföringen, i alla fall gäller detta mamman. Fyra- till femåringen känner lust när hon eller han pillar på sina könsorgan. Barnet onanerar och formulerar sina fantasier om sig själv och föräldrarna i sexuella termer. Hos den vuxna skapar de tre erotiska zonerna tillsammans lust till samlag.

Från de erotiska zonerna går energi till hjärnan och stimulerar vissa hjärncentra varvid sexuella begär uppstår: På detta sätt uppstår libido eller sexualdriften menade Freud. Libido är den energi som driver alla psykiska processer. När Freud utvecklat sin teori vidare fann han det nödvändigt att införa en drift till, aggressionsdriften. Han ansåg nu att människans psyke drivs av två driftbegär, libido och aggressivitet. Aggressiviteten måste emellertid alltid liera sig med libido för att komma till uttryck. Därför är det som händer med libido av större intresse.

Freud underströk också att libido inte har någon parallellitet med djurens sexualinstinkt. Han påpekade att även om människans anatomi har stor likhet med djurens skiljer sig hennes psyke avsevärt från djurens. Hon har ett språk och hon har förmåga att hantera verktyg. Men ännu viktigare är att hennes beteende inte är förprogrammerat såsom djurens vars instinkter bestämmer beteendet. Människans beteende bestäms av hennes tankar. Hartmann[2] förtydligade detta genom att säga att människans drifter plus tankeförmåga ersätter djurens instinkter. Jag skulle här vilja anknyta till teologin och säga att uppklyvningen av djurens instinkter i drifter plus tänkande frikopplar människan från djuriskheten och ger henne en fri vilja. Hon är inte tvungen att tillfredsställa sin behov på ett visst sätt. Hon har möjlighet att själv avgöra om, när och hur hon vill tillfredsställa dem.

Freud ansåg att driftbegären är gränslösa. Skulle människan följa sina driftbegär skulle hon ständigt vara sysselsatt med att tillfredsställde sin sexuella lust. Libidons målsättning måste därför hämmas och få sitt uttryck i förvandlad form. För att åstadkomma detta måste barnets psyke utvecklas och det måste börja tänka. Jag belyser vad Freud menar med ett exempel från det första libidinösa begäret.

Libido eller sexualdriften stimulerar hos spädbarn munnen. Barnets vill ständigt ligga vid moderns bröst. När det inte går börjar barnet tänka för att via tanken hitta vägar att tillfredsställa sexualdriften. Det formulerar driftbegäret i en önskan. Denna önskan är att via munnen förenas med modern, antingen genom att äta upp henne eller genom att sväljas av henne. Barnet tror att detta är möjligt och far ångest därför att genom denna förening kommer antingen modern (som blir uppäten) eller barnet (som försvinner i hennes inre) att utplånas. Ångesten driver barnet till att hindra driftbegären från att bli medvetna. Är de inte medvetna kan de inte komma till uttryck i handling. Barnet hindrar driftbegären från att bli medvetna genom olika psykiska operationer som man kallar för försvar. Resultatet av försvaren är att driftbegären bara kan nå medvetandet i symbolisk form och ofta i stark förvrängning. I stället för att fantisera om att äta eller ätas börjar barnet t.ex. att intressera sig för hur man gör när man lagar mat, exempelvis hur man bakar. När det blir äldre leker det i stället med lera. Den vuxna blir kanske kock eller krukmakare. Genom samspelet mellan driftbegär, försvar och omgivningens reaktioner på barnets beteende sugs sexualdriften upp och skapar på detta sätt våra intressen och drömmar. Så uppstår den fascinerande och komplexa struktur som vi kallar människans personlighet. Det är således den hämmade, omvandlade sexualdriften som ger upphov till mänsklighet och till mänskligt skapande. Den ohämmade sexualdriften är utan mening och förbrukar bara psykets och kroppens resurser.

Det är således enligt psykoanalysen varken nödvändigt eller önskvärt att en människa lever ut sin sexuella lust. Ändå har nästan alla människor ett överdrivet och tvångsmässigt sexuellt begär som uttrycker sig i drömmar, fantasier, handlingar och önskningar. Freud ansåg att detta förorsakas av att sexualdriftens begär inte fullständigt sugits upp av försvaren på grund av störningar i barnets psykiska utveckling.

Somatisering

Senare tids forskning och tänkande (Marty, [3] McDougall, [4] Basch-Kåhre[5]) inom psykosomatiken har visat att barnets utveckling många gånger inte ens kommer så långt att dess tankar kan formulera ett begär. Den oformulerade driftenergin tar sig ut i kroppen och ger upphov till olika psykosomatiska symtom eller sjukdomar. Man kallar detta för somatisering. Till de psykosomatiska symtomen hör ett tvångsmässigt begär att tillfredsställa sina kroppsliga behov i övermått. Människans sexualitet är ett kroppsligt behov som ofta blir föremål för ett tvångsmässigt begär. När överdrivna och tvångsmassiga sexuella behov uppstår kallar man det för sexualisering.

Hämningen av barnets tankeutveckling har sin grund i den allra tidigaste relationen mellan mor och barn. Bion [6]anser att barnet under nyföddhetsperioden överväldigas av alla nya stimuli. Det försvarar sig mot dessa upplevelser genom att splittra upp dem till allt mindre fragment ända tills de är så små att de inte går att fatta. I stället uppstår en plågsam psykisk spänning. Barnets enda sätt att göra sig av med spänningen är att projicera ut den, dvs skicka iväg den utanför sitt psyke. Men, påpekar Bion, det måste finnas någon som tar emot den. Denna någon är vanligen modern. Hon tar in barnets psykiska spänning utan att riktigt vara medveten om vad hon gör. Hon upplever barnets oartikulerade spänning inom sig och hennes psyke reagerar med att försöka formulera spänningen. Det uppstår fantasier och sinnesstämningar hos henne som egentligen hör till babyn. I sitt sätt att vara förmedlar hon sina upplevelser till babyn. Bion kallar moderns psykiska aktivitet när hon tar in barnets psykiska spänning och ger den form för härbärgerande (containing). Genom härbärgerandet menar Bion skapar modern barnets tänkande. Härbärgerande förekommer ofta mellan vuxna. Det skapar då inget nytt tänkande men det hjälper en människa att leva sig igenom ett lidande. När lidandet blir övermäktigt går det inte att hantera men om man bara far vara tillsammans med någon som känner med en, kanske utan att ens förstå, blir lidandet plötsligt uthärdligt och man kan så småningom försonas med det. För att återgå till spädbarnsmodern, försöker hon härbärgera sin babys psykiska spänning. Men det lyckas inte alltid. Om modern inte klarar av att härbärgera barnets psykiska spänning måste det klara av den själv. Den psykiska spänningen måste lämna psyket på ett eller annat sätt – om inte till modern så till barnets egen kropp. Så långt Bion.

Den första reaktionen är att barnet skriker och fäktar med armar och ben. Barnet går att lugna om man matar det eller vaggar det, dvs om man tillfredsställer dess kroppsliga behov av mat och rörelse. Detta räcker inte i längden. I stället sker något i det tysta. Den psykiska spänningen aktiverar olika fysiologiska reaktioner i kroppen. Blodkärlens diameter förändras, slemhinnorna i mag-tarmkanalen och i andningsorganen producerar mera slem. Överdrivna eller rent av felaktiga fysiologiska och immunologiska reaktioner äger rum. Barnet far eksem, hosta, lunginflammation, diarréer och kolik. Det blir infektionskänsligt och utvecklar allergier.

De organ som drabbas är de som är särskilt känsliga hos barnet i fråga. Men genom organen uttrycker också kroppen sina behov. Om magsäckens slemhinna blir överstimulerad känner man en ständig hunger som inte går att tillfredsställa. Om sömncentrum blir överstimulerat känner man en ständig trötthet som aldrig går att tillfredsställa. Om de erotiska zonerna stimuleras uppstår ett starkt sexuellt behov som inte går att tillfredsställa. De kroppsliga behoven far på detta sätt karaktären av drifter. De driver människan till att tillfredsställa sina behov i övermått. I andlig litteratur kallar man det ofta för oordnade böjelser.

Inga mödrar klarar av att vara fullständigt härbärgerande. Det ligger inte i mänsklig förmåga. Därför finns det hos alla människor en viss psykisk spänning som vill ut i kroppen. Alla människor lider således av en viss psykosomatisk sjukdomsbenägenhet och en viss benägenhet att tvångsmässigt tillfredsställa sina kroppsliga behov i övermått. Man kan t.ex. tillfredsställa sitt behov av aktivitet genom att bli sportfantast eller arbetsnarkoman. Man kan få ett överdrivet behov av stimuli som gör att man alltid måste lyssna på musik med hög volym eller titta på actionfilmer. Man kan utveckla ett överdrivet behov av att äta som ofta omvandlas till att röka, dricka eller missbruka droger. Vad en viss människa kommer att välja som kanal för sin psykiska spänning beror i första hand på vilka organ som är känsligast och därför lättast erbjuder sig som mottagare av den psykiska spänningen. För det andra beror det på vad som uppmuntras eller förbjuds i familjen och slutligen vad samhället uppmuntrar eller förbjuder. Vilket behov den psykiska spänningen än använder som kanal förvandlas behovet till ett mål i sig.

Sexualisering

De erotiska zonerna är i allmänhet känsligast av alla kroppens organ. Därför blir de gärna redan från början måltavla för den psykiska spänningen. Det sker en sexualisering. Man kan ofta observera en överdriven erotisk aktivitet hos små barn. En del spädbarn suger tvångsmässigt på nappen eller tummen. Äldre barn är ofta tvångsmässigt upptagna av ändtarmen och dess funktioner vilket har till följd att de gör på sig eller blir förstoppade. Många barn onanerar tvångsmässigt. Det är här på sin plats att påpeka att alla barn suger på tummen, alla barn kliar sig i ändan och alla barn onanerar. Den erotiska känsligheten finns där, men hos alla barn är den erotiska aktiviteten inte uttryck för en förhöjd psykisk spänning utan begränsar sig faktiskt till att tillfredsställa kroppsliga behov.

Vi skall nu se på familjens roll när det gäller sexualiseringsprocessen. I de flesta familjer stimulerar föräldrarna barnens sexuella behov utan att själva veta om det. Det vanligaste är att de exponerar sin egen sexualitet och sensualitet inför barnen. Freud påpekade att det är mycket skadligt för ett barn att vara med om föräldrarnas samlag. Barn är mycket uppmärksamma på föräldrarnas sexualitet och blir redan provocerade av en alltför erotisk kyss eller av de erotiska ljuden från föräldrarnas sovrum om natten. Men även föräldrarnas sätt att gosa med barnet kan bli provocerande om det är för erotiskt laddat. Den sexuella provokationen ökar barnets sexuella behov som kan bli plågsamt intensiva. För att befria sig från den plågsamma sexuella spänningen börjar barnet onanera och leka sexlekar. Föräldrars pryderi är lika provocerande för barnet. Föräldrar som är överdrivet måna om att undertrycka alla sexuella yttringar både hos sig själva och sina barn stimulerar barnets nyfikenhet på det förbjudna. Detta leder vidare till sexuella fantasier och hemliga sexuella upptäcktsfärder som i sig ökar det sexuella behovet. Det är som synes inte lätt att vara förälder. Det ökade sexuella behovet som uppstår genom föräldrarnas förhållningssätt drar till sig barnets psykiska spänning och kanaliserar den. Så utvecklas en vana att sexualisera psykisk spänning. Vi får i det här sammanhanget emellertid inte glömma att onani och sexlekar också är ett naturligt beteende hos barn. De utgör ett nödvändigt sätt att lära känna sin kropp och sina sexuella behov.

Samhällets syn på sex och samlevnad blir av betydelse under puberteten och ungdomsåren. Under puberteten mognar könsorganen. Under mognaden blir de överkänsliga och understöder på det sättet vanan att sexualisera. Under ungdomsåren genomlever den unga människan människolivets svåraste kriser. Hon skall lämna hemmet och hitta sin plats i världen som ansvarig och självständig person. Detta är smärtsamt och väcker ångest samtidigt som det känns spännande. På grund av ungdomsårens kriser har den unga människan alltid en förhöjd psykisk spänning samtidigt som hennes sexuella behov är förhöjt. Det är således självklart att benägenheten att sexualisera i ungdomsåren är hög. När man väl i ungdomsåren vant sig att sexualisera fortsätter man gärna med det, särskilt om samhället uppmuntrar till det. Vår tid stimulerar ungdomssexualiteten i annonser, filmer, rockorkestrar, m.m. och naturligtvis i sin livsideologi. Innan sexualiteten upphöjdes till det enda lyckomedlet brukade många unga människor kanalisera sin psykiska spänning på annat sätt, t.ex. genom konstnärlig aktivitet, arbete, hobbyverksamhet, umgänge och studier. Många gör så fortfarande men inte med samma övertygelse kanske.

I ljuset av den psykosomatiska forskningen frågar sig många teoretiker om det inte är dags att tänka om Freuds libidoteori. Det gör bl.a. Stern.[7]. Man kan fråga sig om libido alls har med sexualitet att göra. Det kanske rör sig om en ospecifik fysiologisk energi som sätter hjärnan i arbete. Sexualiseringen liksom somatiseringen är då alltid följden av en defekt mor-barnrelation som hämmat barnets tankeutveckling. Eftersom alla mor-barnpar har en viss defekt somatiserar-sexualiserar alla människor i mer eller mindre grad. Somatisering-sexualisering kan leda till att man reagerar med en psykosomatisk sjukdom när ens psykiska spänning blir för stark. Den blir för stark när en aktuell situation i vuxenlivet påminner om en tidig upplevelse som inte blivit härbärgerad. Tidiga upplevelser som inte formulerats ligger kvar i psyket som ömma punkter. När man i vuxen ålder råkar in i en situation som påminner om den oformulerade upplevelsen från barndomen aktiveras den och skapar på nytt samma psykiska spänning. De vanligaste situationer i vuxen ålder som berör sådana gamla oartikulerade minnen är avsked och situationer i vilka man känner sig övergiven. Det kan vara fråga om mycket vardagliga händelser. Låt oss t.ex. säga att min man inte förstår, och därför inte vill dela, mina känslor över något som gått mig emot. Det aktiverar det oartikulerade minnet av min mor som inte märkte att jag överväldigats av stimuli utan lämnade mig ensam i vaggan. Nu som vuxen känner jag samma vanmakt över att inte få min upplevelse härbärgerad. Spädbarnsminnet aktiveras och jag överväldigas av det utan att kunna artikulera det. I det ögonblicket somatiserar-sexualiserar jag.

Somatiseringen-sexualiseringen kan leda till att jag plötsligt blir förkyld, far huvudvärk eller magkatarr. Den kan också leda till att jag känner ett stigande sexuellt behov som till slut kan bli ett tvång. Eller den kan leda till att jag tillfredsställer andra kroppsliga behov i övermått. De här uppräknade reaktionerna vid somatisering-sexualisering är utbytbara. Sexualiseringen kan således bytas ut mot ett överdrivet tillfredsställande av kroppsliga behov eller mot en psykosomatisk sjukdom. Omvänt kan man kan bli botad från en psykosomatisk sjukdom genom att ha mycket sex. I vissa fall leder hämningen av somatiseringen-sexualiseringen till att den underliggande psykiska tankedefekten framträder i form av psykiska symtom. I sådana fall har de rätt som menar att en hämning av sexualiteten leder till sjukdom.

All behovstillfredsställelse som blir ett mål i sig avpersonaliserar människan eftersom målet i hennes liv inte längre är att söka sig själv och meningen med sitt liv. Att tillfredsställa de egna behoven har blivit ett mål i sig. Det överdrivna tillfredsställandet av sexuella behov skiljer sig från överdrivet tillfredsställande av andra kroppsliga behov dels därigenom att det även drabbar en annan människa och dels därigenom att det ofta leder till att ett nytt liv uppstår för vilket man är ansvarig. Om man äter för mycket, sover för mycket eller arbetar för mycket drabbar följderna av ens överdrifter i huvudsak den egna personen.

Avsexualisering

Man kan nu fråga sig om människor som en gång börjat sexualisera är dömda till att göra sexualiteten till ett mål i sig. Vi vet att så inte är fallet. Man kan bli fri från sin sexuella drivenhet på olika sätt förutsatt att man inte har alltför svåra psykiska skador. Man kan besluta sig att avstå från sexuell aktivitet och tvinga sig själv att finna andra kanaler för sin psykiska spänning. Detta har praktiserats i alla tider. Eftersom man ständigt måste vara på sin vakt mot en återgång till de ursprungliga kanalerna leder den tvångsmässiga avhållsamheten lätt till pryderi. Den kan också leda till psykosomatisk sjukdom. Om man å andra sidan vågar tala om de sexuella problemen med andra kan samtalen bli en hjälp till att kanalisera den psykiska spänningen på ett konstruktivt sätt.

I våra dagar kan man bli fri sina sexuella överdrifter, andra överdrivna behov och sin psykosomatiska sjukdomsbenägenhet med hjälp av psykoterapi. Det är en svår process som innebär att man återupplever den störda mor-barnrelationen tillsammans med sin terapeut och låter den psykiska spänningen bli tanke. Detta är mycket smärtsamt och många avstår när de börjar känna smärtan.

En troende människa kan i bön överlämna sitt överdrivna sexuella behov till Gud. Bönen öppnar nämligen människans psyke för Guds nåd. Människans psyke är inte så som Freud ansåg ett slutet system. Det är mycket lätt för en psykoterapeut som arbetar med troende och bedjande människor att lägga märke till detta. Man kan säga att människan i djupet av sitt omedvetna alltid är öppen mot evigheten. Ur ett teologiskt perspektiv kan det omedvetna inte, som Freud menade, vara en ”kokande gryta av driftbegär”. Driftbegären finns också där. Men bortom dem, ännu djupare inne i vårt psyke, finns vår mötespunkt med evigheten. Det är där Guds nåd når oss i bönen. Den utgörs ofta bara av en kärleksfull beröring, men denna beröring kan förvandla psykets djupaste strukturer, förutsatt att människan låter sig förändras. Nåden gör aldrig några mirakler. Den bryter inte sönder psykets strukturer, inte ens de som är felaktiga. Men Guds kärlek ger ett härbärgerande som är mycket mer än någon mor kan ge. Detta härbärgerande stimulerar människans psyke till integration och försoning med det som varit plågsamt i hennes liv. När en människa således villkorslöst överlämnar sin psykiska spänning till Gud härbärgerar han den. Hållen i Guds outsägliga kärlek kan den bedjande människan så småningom, långsamt och kanske i stor vånda, formulera sin psykiska spänning. Då upphör nödvändigheten att kanalisera den till kroppen. Kvar blir endast det naturliga sexuella behovet. Människan som lyckats bli fri från överdrivna sexuella behov är således fortfarande en sexuell varelse. Hon har sexuella behov och måste fortfarande behärska sin sexuella lust. Men det är nu fullt möjligt, rent av lätt, för henne att göra det. Det kan tilläggas att liknande förändringar kan ske med andra somatiseringar. I bönen kan en människa bli fri från oordnade böjelser om hon viljemässigt själv börjar hejda dem genom att utöva en viss askes. Genom bön kan en människa även bli fri från en psykosomatisk sjukdomsbenägenhet, dock inte från psykosomatiska sjukdomar som lett till organförändringar. Det finns dock ett men. Guds härbärgerande leder till att nya tankar uppstår, tankar som en gång i tiden inte fick uppstå på grund av sin smärtsamhet. Guds nåd blir därigenom smärtsam. Många sluter sig frivilligt eller ofrivilligt för Guds nåd och smärtan den medför. Att om och om igen öppna sig för Guds nåd blir en svår kamp.

Äktenskapet

Är man gift kan man bli fri från sina sexuella överdrifter i äktenskapets samliv. Det kan visserligen vara svårt om makarna huvudsakligen sökt äktenskapet för att befria sig från sin psykiska spänning. De har då inte sökt en person att älska utan någon som med sitt utseende stimulerar de sexuella behoven. Ur en sådan attraktion kan en sann kärlek mellan man och kvinna inte så lätt födas. I allmänhet söker sig en man och en kvinna till varandra inte enbart för att tillfredsställa sina överdrivna sexuella behov utan också för att de älskar varandra. Risken är att deras opersonliga sexualitet förstör deras kärlek. Å andra sidan kan deras sanna kärlek till varandra leda till att de härbärgerar varandras psykiska spänning och smärtan som uppstår när spänningen blir till tanke. Då förvandlas deras sexualitet till en kärleksfull kommunikation. Den kroppsliga tillfredsställelsen ger en stämning av glädje och ökar deras förmåga till känslomässigt utbyte. Som avslutning kan sägas att människans sexualitet inte har någonting gemensamt med djurens sexualdrift. Dess driftmässighet har psykiska grunder, närmare bestämt ett ofullständigt utvecklat tänkande. När människans sexualitet är som bäst är den ett uttrycksmedel mellan två älskande människor. När den är som sämst är den ett glädjelöst och tvångsmässigt beteende.

Noter

1 Freud, S., Five Lectures on Psychoanalysis. Standard Edition, X1:3-56, London, Hogarth Press 1957.

2 Hartmann, H., Ego Psychology and the Problem ofAdaptation. New York, Int. Univ. Press 1958.

3 Marty, P., L’Ordre Psycbosomatique. Paris, Pavot 1980.

4 McDougall, J., Plaidoyer pour une certaine anormalit~, Paris, Gallimard, 1978 (eng. utgåva Plea for a Measure of Abnormality, 1990).

5 Basch-Kåre, E., Psykosomatiska sjukdomar. Tidskrift för psykoterapi, nr 7 1983.

6 Bion, W., Elements of Psychoanalysis, i Seven Servants, New York, Jason Aronson Press, 1977.

7 Stern, D., Spädbarnets interpersonella värp Stockholm, Natur och Kultur, 1991.