Sexualitet och religion

Sex – för Guds skull är den något populistiska titeln på en ambitiös bok om sexualitet och religion, framför allt inom de stora världsreligionerna. Boken är redigerad av professor Antoon Geels och teol.?dr Lena Roos, båda vid Centrum för teologi och religionsvetenskap (tidigare Teologiska institutionen) i Lund, och den har sju författare, inklusive de båda utgivarna. De är Lena Roos (judendom), Sólveig Anna Bóasdóttir (kristendom), Jonas Svensson (islam), Martin Ganstein (hinduism) och Katarina Plank (buddhism). Dessutom beskriver professor Olav Hammer alternativa rörelser, och boken avslutas av Antoon Geels med ett avsnitt om tantrismen. De olika bidragen i boken är inte samordnade utan har formen av självständiga uppsatser.

Det är ett oerhört omfattande tema som boken behandlar. Sexualitet och religion hör båda till människans grundläggande förhållningssätt, och de har ständigt stått i ett komplext förhållande till varandra. Förutom regler för samlevnaden finner vi olika drag av sexualitet inom religionerna själva: i föreställningar, myter, symboler och riter.

Den mest dominerande aspekten i boken är reglerna för äktenskap och önskvärda eller oönskade förbindelser, och vi finner dem i alla de stora religionerna. Som i andra traditionella kulturer ges reglerna en religiös sanktion, men de är påfallande lika varandra (trots skillnader som exempelvis monogami och polygami), och de kan ses som sociala föreskrifter snarare än religiösa. I inledningen nämns den nu aktuella kognitiva förklaringsmodellen, som ser kulturutvecklingen i den biologiska evolutionens perspektiv (jfr min recension i Signum nr 7/2010), och här förefaller den väl motiverad. Reglerna innehåller relativt få etiska värderingar och är i första hand avsedda att garantera samhällets stabilitet och därmed överlevnaden.

Det har redan på ett tidigt stadium varit ett samhällsintresse att veta vem som hör ihop med vem, särskilt med tanke på den kommande generationen. Regler för äktenskap har därför varit ofrånkomliga. I de existerande reglerna hålls sexualiteten vanligen inom vissa gränser, och det ges regler för skilsmässa och omgifte. De innehåller också vissa förbud, till exempel mot otrohet (som rubbar den stabila ordningen) och mot incest (om något är biologiskt motiverat är det väl detta). Barnens trygghet är väsentlig, och i flera av de nämnda systemen söker man ibland skydda kvinnan ekonomiskt, särskilt vid skilsmässa, genom former av hemgift som hon kan återfå. Mindre reglerade är aborter, som inte har samma sociala följder; där det förekommer förbud mot aborter motiveras det av att männi¬skoliv blir utsläckta (alltså en etisk fråga, religiös eller ej). Homosexuella förbindelser ogillas ofta men väcker mindre intresse, eftersom de inte ger upphov till nya individer; det finns då heller ingen anledning att reglera dem. Dessa traditionella regler är påfallande rationella, men de har naturligtvis bestämda förutsättningar, och alla utgår helt tydligt från en patriarkalisk samhällsordning. I boken möter man ibland tanken att regler skulle vara uttryck för sexualfientlighet, men jag kan inte se något skäl för detta. Det visar snarare på författarnas nutida tankebanor där största möjliga sexuella frihet ses som ett övergripande mål.

Vad som inte tas upp i boken är vem som avgör valet av äktenskapspartner. Det förekommer som bekant, inte minst i Indien, att föräldrarna utser sina barns partner redan åratal i förväg. Först urbanisering och västerländskt inflytande har gett utrymme åt love-marriage och barnens rätt till självbestämmande. Av intresse är den roll som astrologin har spelat i Indien: det gäller att varje gång finna ett brudpar vars stjärntecken stämmer väl överens, och detta ger alltså en skenbart rationell grund för föräldrarnas val; att detta sedan kommer i konflikt med modern rationalitet är en annan sak.

Enligt bokens underrubrik skall den också behandla erotik, alltså sexualitetens mer emotionella sida, men av detta ser vi förhållandevis litet. Vi får ta del av erotiska drag i religiösa föreställningar och beteenden, men det görs inga jämförelser som skulle kunna belysa dem. Jag vill påstå att de abrahamitiska religionerna – judendom, kristendom och islam – har relativt litet utrymme för sexuellt bildspråk därför att den ende Guden, även om han kallas fader och herre, är höjd över könspolariteten. Annat finner vi inom hinduismen. Dualiteten mellan Shiva och Shakti spelar en viktig roll som kommer till synes i de vanliga symbolerna linga och yoni. I polyteistiska system, som i den grekisk-romerska och den nordiska gudavärlden finns många möjligheter till erotiska förvecklingar. Men också förhållandet mellan gudomen och tillbedjaren kan ibland uttryckas i erotiska termer. När Krishna lockar koherdinnorna till sig med sin flöjt har det tydliga strukturella likheter med kristet poetiskt språk som hämtar sina bilder från Höga Visan. Tantrismen återkommer jag till.

De olika bidragen är i allmänhet av god klass, informativa och klargörande. Avsnittet om kristendomen är däremot så missvisande att det inte borde ha tagits med i boken. Efter en inledning om Gamla testamentet, som snarare borde höra samman med judendomen, framlägger författaren sin syn på Nya testamentet som i grunden äktenskapsfientligt. Hon utgår då från lösryckta citat från Jesus och Paulus där de talar om att avstå från äktenskap för himmelrikets skull, men hon förbigår alla texter som uttrycker sig positivt om äktenskapet. Det ger basen för hela hennes uppfattning om kristendomen.

Låt oss då se på det ställe i Nya testamentet som anses vara instiftandet av det kristna äktenskapet och som är grunden till att det i större delen av kristenheten betraktas som ett sakrament. Det är ett citat ur Första Moseboken som Jesus återger och instämmer i: ”Vid skapelsen gjorde Gud dem till man och kvinna. Därför skall en man lämna sin far och sin mor för att leva med sin hustru, och de två skall bli ett (eg. kött).” Paulus å sin sida ger en mängd anvisningar för äktenskapet i de församlingar han skriver till. Mest talande är vad han skriver i Efesierbrevet (5:25–33): ”Ni män, älska era hustrur så som Kristus har älskat kyrkan och utlämnat sig själv för den … På samma sätt är också mannen skyldig att älska sin hustru som sin egen kropp. Den som älskar sin hustru älskar sig själv, ty ingen har någonsin avskytt sin egen kropp, utan man ger den näring och sköter om den så som Kristus gör med kyrkan – vi är ju delarna som bildar hans kropp.” Han nämner här det nyssnämnda citatet ur Första Moseboken och tillägger: ”Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan.” Kärleken mellan man och hustru korresponderar alltså med kärleken mellan Kristus och kyrkan, ofta omtalad som ”hon” i kristen tradition. Äktenskapet är inte enbart en påbjuden social ordning utan är en relation som återspeglar den gudomliga kärleken. Är något karakteristiskt för kristen äktenskapssyn, så är det väl detta? Det ger i varje fall inte mycket stöd för författarens åsikt ”att äktenskapet ser ut att vara marginaliserat i Nya testamentet”. Man undrar vad hon har för syfte med en så uppenbar desinformation. Den fortsatta framställningen är på inget vis bättre.

Tyvärr tycks detta vara på något vis symptomatiskt. I andra delar av boken finner vi påståenden att kristendomen skulle vara särskilt sexualfientlig (Roos, Svensson, Hammer), något som tycks helt anpassat till Sólveig Anna Bóasdóttirs tankekonstruktion. Visst finns det sexualfientliga strömningar inom kristendomen – jag skulle kunna räkna upp ett antal – men att sätta den stämpeln på den kristna religionen i dess helhet är verkligen att göra det lätt för sig. Varför skall motviljan mot kristendom i dagens Sverige vara så stor att också akademiskt bildade tycker sig kunna avfärda den med klichéer? Det hade inte varit något problem för en kunnig författare att göra en lika saklig och fyllig framställning av kristendomen som av de övriga religionerna.

Extrema hållningar till sexualitet och samlevnad finner man bäst i de marginella rörelserna som Hammer beskriver. De har ofta uppstått i opposition mot det rådande mönstret och kan då sträcka sig i två motsatta riktningar: till strängt celibatärt liv, som hos de medeltida katarernas ”fullkomliga” och amerikanska shakers, eller också mot sexuell utlevelse, till exempel i Oneida-kollektivet som Hammer beskriver, för att inte tala om Aleister Crowleys anhängare. Historien visar många variationer av dessa båda extremer. Inom andra rörelser kan äktenskapet bevaras men ges nya former, som polygamin hos de tidiga mormonerna och massäktenskapen i Moon-rörelsen.

De former av tantrism där man praktiserar sexualriter som en väg till högre insikter och inre kraft tas upp både i samband med hinduismen och buddhismen och får dessutom en egen behandling av Antoon Geels i den avslutande delen. Jag är mycket tveksam inför tanken att herrnhutismens ”sållningstid” med sitt sensuella bildspråk eller Swedenborgs erotiska fantasier skulle kunna ha något historiskt samband med tantrismen, något som Geels föreslår. Jag kan inte se annat än att de kan ha uppstått spontant.

Särskilt när det gäller islam och buddhismen får vi utförliga redogörelser för vad som händer när religionerna möter den moderna världen. Det är aktuella frågor som ställs, också i Sverige med dess invandring från andra kulturer. De traditionella religionerna befinner sig här i ett dilemma: att anting¬en sluta sig samman som mer eller mindre isolerade subkulturer, eller också att successivt anpassa sig till omgivningen och då förlora sin egenart. Också den traditionella protestantismen befinner sig i samma situation, trots sina starka kulturella rötter i vårt land. Vi får här i boken exempel på hur man på olika sätt söker överbrygga klyftan genom försiktig anpassning av den egna religionen och samtidigt genom att sprida identitetsstärkande information och rådgivning, också på internet. Vad som kan bli resultatet av detta i det långa loppet är av stort intresse att följa.