Signum 30 år

Under det innevarande året fyller Signum 30 år. Den 6 augusti 1975 – en stekande varm svensk högsommardag – samlades den nya tidskriftens medarbetare till sitt första redaktionssammanträde i lokalerna på S:t Johannesgatan i Uppsala. Fyra av namnen i impressum i det första numret finns fortfarande kvar bland Signums redaktionella medarbetare: Erwin Bischofberger, Frans Holin och Anders Piltz – samt Peter Hornung som fortfarande är tidskriftens ansvarige utgivare. Fast helt från noll startade man inte den där varma augustidagen för trettio år sedan. Signum var uppföljare till två andra katolska tidskrifter som i samma veva gick i graven: Credo, som grundats redan 1920, och KIT – Katolsk informationstjänst som startats 1963. Tanken var att man genom att slå samman de bägge dittillsvarande publikationerna skulle skapa en bred katolsk kulturtidskrift präglad av en öppen dialog med det omgivande svenska samhället. Man skulle ge plats både för mer inträngande artiklar i teologiska, filosofiska, sociala och allmänkulturella ämnen, samtidigt som man ville sprida aktuell information om tankeströmningar och händelser runt om i den katolska världskyrkan.

En titt in i det allra första numret av Signum ger vid handen att redaktionen lyckades rätt väl med sitt uppsåt att ge tidskriften en sådan inriktning. Artiklarna i det första numret kretsar kring teologi, skönlitteratur och olika samhällsfrågor. Den tidens Jesusdebatt refereras i en artikel om ett par då aktuella böcker i kristologi; Karl Lehmann – då teologiprofessor i Freiburg, numera biskop och kardinal i Mainz – ger en lägesbeskrivning av det ekumeniska arbetet och en karmelitmunk från Norraby skriver om kristen meditation inspirerad av Teresa av Avila. En skönlitterär artikel om den spanske diktaren Antonio Machado och ett porträtt av den fritänkande 1600-talsdominikanen Tommaso Campanella flankeras av en artikel om den svenska skolans utveckling samt av några kortare artiklar med information om katolska kyrkan i Kambodja, Vietnam och Chile. Sammanställningen av material från dessa olika ämnesområden skulle mycket väl kunna vara hämtad ur något nummer från de senaste årens utgivning av tidskriften.

Bläddrar man igenom Signums trettio årgångar ser man snart nog att vissa ämnen och frågeställningar återkommer regelbundet i spalterna. Inom området teologi intar de ekumeniska frågorna liksom dialogen med andra religioner en särskilt framträdande plats. Men även frågor inom disciplinerna kyrkohistoria, exegetik, kristologi, ecklesiologi och sakramentsteologi ges ett betydande utrymme. Filosofiska artiklar med anknytning till religiös tro och existentiella frågor spelar också en framträdande roll. Vid sidan om de ekumeniska frågorna hör nog frågeställningar inom etikens område till de oftast behandlade. Under de gångna trettio åren har Signum publicerat ett mycket stort antal artiklar med anknytning till frågor om människovärdet, mänskliga rättigheter och medicinsk etik (t.ex. abortfrågan, eutanasi och genetik). Inte sällan har just dessa artiklar fått en positiv respons från läsekretsen genom att de i ett lugnt och sakligt tonläge försökt lyfta fram sådana synpunkter som annars sällan får plats i den strömlinjeformade svenska mediedebatten. Slutligen har också ambitionen att främja samtalet mellan kristen tro och det omgivande samhälls- och kulturlivet kommit till uttryck i många artiklar om samtidens skönlitteratur, konst, film och musik. Häri visar sig redaktionens övertygelse att kristen tro inte ska levas i ett sekteristiskt avskärmat ghetto utan istället utgöra en bildnings- och kulturskapande kraft mitt ute i samhället.

En tidskrift behöver en själ, en igenkännbar linje som ger den kontinuitet och identitet. Detta är något som uppstår med tidens gång i samverkan mellan medarbetarna. Men samtidigt behövs också förnyelse och förändring för att en tidskrift ska förbli levande och relevant. Somliga av dessa förändringar växer fram genom den reflexionsprocess som hela tiden beledsagar själva framställandet av en tidskrift av Signums slag. Härtill kommer sedan det faktum att både den katolska kyrkan och det svenska samhället har genomgått stora förändringar sedan Signum grundades år 1975, förändringar som givetvis också satt sin prägel på tidskriftens innehåll. Katolicismen framstår idag inte lika främmande, exotisk eller t.o.m. skrämmande som den i somliga svenskars ögon ännu tedde sig för trettio år sedan. Katolska kyrkan kan idag sägas vara nästan hemtam i Sverige och som landets största kristna samfund efter Svenska kyrkan intar hon numera en självklar plats i det svenska samhället. Inte minst har kyrka-statreformen från år 2000, trots sina brister, verksamt bidragit till denna utveckling genom att skapa mera rimliga och jämlika villkor för de religiösa samfundens verksamhet här i landet.

Förutom att påverkas av faktorer av ovan nämnda slag behöver en tidskrift givetvis också förändras och vidareutvecklas genom reformer av mer organisatoriskt slag. Somliga av dessa förändringar syns omedelbart i impressum. Från och med nyår 2005 har fem nya medarbetare knutits till redaktionskommittén respektive till kretsen av fasta medarbetare. Det borgar för en önskvärd förnyelse av det redaktionella arbetet. En annan större förändring är den nya hemsida på internet som Signum nu i dagarna lanserar under adressen www.signum.se. Ett särskilt viktigt nytillskott är hemsidans arkiv, där tidningens prenumeranter ska få tillgång till i stort sett allt material som publicerats i Signum ända från tidningens start fram till idag. Arkivet blir en enastående värdefull informationskälla i sitt slag, till nytta inte minst för lärare, studenter, journalister och forskare som söker efter seriös information om katolska kyrkan på svenska. Via den nya hemsidan blir det dessutom lättare att ta kontakt med Signums medarbetare, som nu kommer att kunna nås via egna e-postdresser på hemsidan.

Tiden rusar fram i förskräckande hög fart. Själv fick jag en påminnelse om detta när jag under genombläddringen av Signums trettio årgångar till min förvåning upptäckte att mitt eget namn dök upp i impressum redan under hösten 1982. Det är ett bra tag sedan. Innan man vet ordet av är man trettio. Från mina studieår i Tyskland minns jag hur en annan teologistudent som just fyllt trettio år frågade mig om han nu måste börja bete sig som vuxen. Jag minns inte riktigt vad jag svarade, men av en trettioåring har man väl rätt att förvänta sig ett visst mått av mognad, ansvarstagande och ett något så när välbalanserat omdöme. Vår förhoppning är att också trettioåringen Signum ska leva upp till dessa förväntningar.

Utan att vara något officiellt organ för katolska kyrkan i Sverige vill Signum fortsätta att tyda tidens tecken och reflektera över samtidens frågor utifrån den katolska tron som given utgångspunkt och därigenom lämna ett katolskt bidrag till svensk kulturdebatt. Ambitionen är att tala om den kristna tron på ett balanserat, klart och genomreflekterat sätt, under avvisande av både fundamentalismens intellektuella kortslutningar och den teologiska relativismens intetsägande och politiskt korrekta klyschor.

Att vara trogen sig själv och på ett rakryggat och argumenterande sätt stå upp för de värderingar och övertygelser som man hyser, i kombination med beredskapen att lyssna på vad andra har att tillföra debatten, är de ideal som vi önskar följa som ledstjärnor i vår publicistiska verksamhet. I en hållning av öppenhet och eftertänksamhet vill vi främja ett samtal där den katolska tron och svenskt kultur- och samhällsliv kan mötas. I ljuset av tidens aktuella händelser och debatter vill vi reflektera över den kristna teologins innehåll och grundvalar, över ekumenik och religionsdialog, över religionens plats i samhället och dess många olika kulturella uttrycksformer, liksom över frågor som rör människovärdet och mänskliga rättigheter. Den är också den hållning som präglar den programförklaring som redaktionen publicerade som allra första text i det första numret av Signum. Det heter där att tidskriften vill lämna ett bidrag till kultur och samhälle genom att bedöma tidens händelser från katolsk synpunkt, med besinning, uppriktighet och i trohet mot den egna övertygelsen, i en anda präglad av ärlighet, oberoende, kärlek och gott omdöme. Den programförklaringen håller än idag.