Sigrid Undset och Nathan Söderblom

Sigrid Undset var en flitig skönlitterär författare men kanske ännu flitigare som debattör och författare av artiklar och essayer. En del av allt detta material har tidigare utgivits i bokform av henne själv, till exempel Et kvindesynspunkt (1919), två band Etapper (1929 och 1933), Katolsk propaganda (1927), Norske helgoner (1937) och Selvportretter og landskapsbilleder (1938). Alla dessa verk har länge varit svåra eller omöjliga att få tag på. Efter Sigrid Undsets död utgavs Artikler og taler fra krigstiden (1952) av A.H. Winsnes och Kirke og klosterliv (1963) av Hallvard Rieber-Mohn. Inte heller dessa böcker är numera lättåtkomliga. Till detta kommer att det finns en mängd föredrag, artiklar och essayer som aldrig samlats i bokform utan finns spridda i allehanda tidningar och tidskrifter.

Därför är det en stor och angelägen uppgift som professor Liv Bliksrud åtagit sig att samla allt detta material i bokform. Det har blivit fyra mäktiga band, omfattande tillsammans mer än 3 000 sidor. Artiklarna grupperas tioårsvis. Det första bandet omfattar perioden 1910 till 1919 och innehåller huvudsakligen artiklar om kvinnoemancipation. Det andra bandet, tiden 1920 till 1929, koncentrerar sig på religiösa och historiska ämnen. Det tredje bandet, 1930 till 1939, upptas av politiska och dagsaktuella artiklar, i synnerhet Sigrid Undsets kamp mot nazismen. Det sista bandet, 1940 till 1949, omfattar hennes tid i Amerika under krigsåren och efterkrigsåren i Norge och där är materialet mer mångfacetterat men koncentrerar sig framför allt på frågor om frihet, demokrati och humanistiska värden.

Ur svensk synpunkt kanske band två är mest intressant, eftersom hon där debatterar religiösa frågor med olika kulturpersonligheter, bland annat med Nathan Söderblom, och hon framstår där som en lärd och kraftfull katolsk debattör. En del av dessa dueller med protestantiska präster och biskopar har blivit mycket omtalade i vetenskapliga sammanhang men har inte blivit tryckta i samlad form så som nu har skett.

Det var efter sin konversion till den katolska kyrkan som Sigrid Undset såg som sin uppgift att ta denna kyrka i försvar och rätta till alla missuppfattningar om henne. Någon gång kan tonen bli ganska aggressiv, som i den långa artikeln ”Katolsk propaganda” som publicerades år 1927 i Ronald Fangens tidskrift Vor Verden. Ronald Fangen hade inbjudit henne att skriva om den katolska kyrkans framtid i Norge. Sigrid Undset skriver i sin artikel att hon inte tror att det i framtiden kommer att finnas andra kristna än katoliker i Norge. För den protestantiska kyrkan ser hon inget hopp, eftersom den har underordnat sig staten och endast inriktat sig på sociala välfärdsfrågor. Detta gör att människor blir svältfödda på andlig föda. Mot detta ställer hon den katolska kyrkans auktoritet. Den katolska kyrkan ställer inkarnationen i centrum och har sin grund i sakramenten. I den katolska kyrkan finns inte plats för subjektivism, men hon räknar inte med att den katolska kyrkan någonsin skall få majoritet bland befolkningen. I polemik med Nathan Söderblom vänder hon sig mot hans idéer om kristen enhet, baserad på kyrkans sociala ansvar. Undset kallar detta att falla på knä för materialismen och att försöka göra dogmer av rent mänskliga uppfattningar och åsikter. Men, hävdar hon, det måste vara en kamp på liv och död mellan materialismen och kristendomen, eftersom deras respektive ideal är oförenliga.

Nathan Söderblom inkom med ett svar i Vor Verden nr 5, 1927, där han bland annat skriver att han aldrig kunnat drömma om att ”Norges stora och med fog beundrade författarinna” skulle läsa hans prosa. Han hävdar att den kritik mot Luther som Undset givit uttryck för inte var uppdaterad och anbefaller nyare verk till studium. Han säger sig räkna med att den nyfrälsta Undset snart skulle komma att ändra uppfattning och längta tillbaka hem till bruset och psalmsången i en norsk kyrka och till ett enkelt och osminkat Fader Vår.

Sigrid Undsets svar till Nathan Söderblom är satiriskt och mycket oförsonligt i tonen. Hon inleder med att hävda att hon verkligen inte har ett enda positivt minne av protestantiska gudstjänster. De har inte givit henne något annat intryck av kristendomen än att den var en sorts heliggörande av försiktighet och matnyttig moral och att de troende var kejsarens ”perlevenner”. I protestantiska länder har relativismen blivit en dogm och för de teologiska dogmatikerna är den enda dogmen den att man bör frukta dogmer som pesten. Hon vänder sig mot Söderbloms beundran för Luthers brott mot det onaturliga celibatet. Undset hävdar att det monogama äktenskapet inte är mer naturligt än celibatet. Båda livsformerna kräver att människan måste öva våld på sin natur. Sedan vänder hon sig mot Luthers kvinnosyn. I Luthers förakt för klostersystrar spårar hon en primitiv och brutal människouppfattning, typisk i vissa lågborgerliga miljöer, ”en reaktion just mot högmedeltidens andliga kvinnofrigörelse, som inte minst i Tyskland manifesterat sig i nunneklostrens ändlösa rad av lysande kvinnogestalter”. Luther jagar in kvinnorna igen i underkastelse mot mannen och fjättrar henne vid rollen som maka och mor. ”Denna oridderliga uppfattning av den gamla jungfrun som lutherdomen har funnit vara förenlig med kristendomen är en skamfläck på den.” Efter denna salva kom det inget svar från ärkebiskop Söderblom.

Under senare hälften av 1920-talet fortsatte hon att polemisera mot prästerskapet, men nu hemma i Norge. Men framför allt handlar artiklarna under det sena 1920-talet om trons inre liv. Hon hade år 1928 gått in som lekmannasyster i Dominikanorden och kände en stark kallelse till ett monastiskt liv. Essayer om olika helgongestalter är också ymnigt förekommande under detta årtionde.

Sammanfattningsvis kan sägas att Liv Bliksrud har utfört ett gigantiskt arbete genom att leta upp och sammanställa alla dessa föredrag, artiklar och essayer, en prestation som alla framtida forskare på Sigrid Undsets författarskap kommer att ha stor nytta av.