Situationen i Amins Uganda

Vad som särskilt tycks karakterisera läget i Uganda är nyckfullheten, de häftiga omsvängningarna i president Idi Amins politik. Ena dagen låter han, utan synbarlig anledning, häkta, tortera och döda en präst, som hämtats av polisen från altaret under pågående gudstjänst. Andra dagen tackar han läkare och ordenssystrar vid en katolsk läkarstation för deras insatser genom att översända en Land-Rover som gåva. När det gäller kyrkans personal kan man urskilja ett mönster: infödda präster grips, dödas. Utländska missionärer har hittills skonats; i värsta fall utvisas de. Amin vet vad utländska reaktioner har för värde. Hur som helst, en dylik nyckfullhet skapar osäkerhet, fruktan. Begreppet terror är fullt berättigat för tillståndet i landet. Nedanstående lägesrapport härrör i huvudsak från den tyske jesuitpatern och afrikakännaren W. Hoffmans framställning i Die katholischen Missionen 3/1977.

Amin hos påven

1975 bjöd på många religiösa aktiviteter från Amins sida. 3 juni deltog han i invigningen av den vallfärdskyrka i Namugongo utanför Kampala som Paulus VI lade grundstenen till 1969 och som uppförts till minnet av 37 katolska och anglikanska ungdomars martyrium för snart 100 år sen. Amin stal showen och klippte av det band som kardinal Pignedoli från Vatikanen skulle ha hanterat. Men han var ingalunda lekfull: efteråt lät han häkta den präst som var ansvarig för invigningsceremonin. Prästen frigavs senare.

Ett par månader senare utvisade Amin 16 missionärer från Gulus stift, ett stift som bebos av de i Amins ögon förhatliga acholi. Anklagelsen lydde på smuggling. Man underströk från polishåll att detta gjorde missionärerna olämpliga för sin uppgift. Det torde ha rört sig om helt legal införsel av ett par bilar.

Stort uppseende väckte president Amins besök hos påven 10 sept. Audiensen ägde rum i Castelgandolfo. Amin hade kort dessförinnan valts till ordförande för den afrikanska enhetsorganisationen OAU. Paulus VI var utan tvivel i knipa: ett avslag på Amins begäran om företräde skulle ha uppfattats negativt i hela det svarta Afrika och kunde dessutom ha försämrat de kristnas situation i Uganda. Men något positivt kom ut av audiensen: Amin gav påven sitt ord på att utländsk kyrklig personal alltid är välkommen till Uganda.

Det heliga året 1975 bragte fler uttryck för Amins tillmötesgående. L’Osservatore Romano erinrade i samband med audiensen om att regeringen i Kampala gav de katoliker resebidrag som önskade vallfärda till Rom. Åtskilliga kunde i anknytning härtill hälsa på släkt och vänner i andra länder. Endast Israel var förbjudet för dem att besöka.

Islam gynnas

Idi Amin härstammar från Västra Nilprovinsen på gränsen till Sudan. Han var från början kristen och blev senare muslim. Därmed tillhör han en av landets minoriteter. Av Ugandas drygt 10 milj invånare är 3,5 å 4 milj katoliker, drygt 2,5 milj anglikaner och medlemmar av andra kristna samfund och c:a 3 milj tillhörande olika stamreligioner. Endast omkr 700 000, dvs 7 procent av befolkningen, är muslimer. Amin gynnar sina trosfränder på ett iögonfallande sätt. Invandrade araber har övertagit de utvisade indiernas företag. Amin omger sig med

arabisk-muslimska rådgivare och livvakter.

Inspirerad av katolikernas kyrkobygge i Namugongo tänkte sig Amin ett moskébygge i dess närhet. Han ändrade sig, och den nya moskén uppförs nu i Namirembe, en stadsdel i Kampala där f.övr. den anglikanska katedralen ligger. Till de mera befängda idéerna hör – efter ärkebiskop Nsubugas utnämning till kardinal i maj 1976 – att även de muslimska imamerna skall tilltalas ”eminens”.

Universitetskanslern

Amin är ivrigt sysselsatt med tanken på att grunda ett islamiskt universitet i Uganda, och har redan utanordnat betydande anslag härför. Varför? I Uganda ligger ju redan ett mycket välrenommerat universitet, Makerere-universitetet, vars kansler Amin är. Men han är inte nöjd med detta universitet. Det passar honom inte att alla dess fakulteter ligger samlade på Makererehöjden. Hans ide är att det skall ”ut till folket”. Lyckligtvis fattas både lokaler och pengar för att en sådan ide skall kunna genomföras.

Då angrep han läroplanerna; de saknar den nationella anknytningen, sade han, och hänvisade till skattebetalarnas rättigheter. Han insåg inte att examenskraven måste svara mot internationella krav. Han ansåg också att islamstudiet är eftersatt. Med hjälp av medel från arabländerna genomdrev han i alla fall grundandet av ett institut för studium av islam.

Andra problem på detta område är Amins anklagelser mot brittiska och amerikanska universitetslärare att de gör spiontjänst och att antalet muslimska studenter är för lågt. Verkliga problem är att studenternas ekonomiska situation pga inflationen är svår och att allt färre studenter från grannländerna skriver in sig. En ytterst obehaglig sak för varje student är att han vid inskrivningen undersöks av en särskild nämnd för att man skall veta om hans släkt tillhör de ”regimtrogna” stammarna.

Från nyåret 1976 började de första allvarliga övergreppen mot studenterna att rapporteras: misshandel, enstaka mord. På sommaren satte Amin in armen i attackerna mot studenterna, och 50 å 100 dödade blev resultatet.

Journalist: ett livsfarligt yrke

12 jan 1973 mördades C. Kiggundu, präst och chefredaktör för den katolska dagstidningen Munno (”Din vän”). Läkaren som utförde obduktionen och vittnena bragtes också om livet. Efter ett uppehåll i utgivningen kom tidningen åter ut 1974, nu med S. Mwebe, en lekman, som chefredaktör. Hans inlägg om det politiska läget resulterade i förnyat utgivningsförbud. Senare kunde Munno åter utkomma, med J. Serwaniko som ny ledare. Härpå följde nytt förbud och husundersökning av alla redaktionslokaler. Hela redaktionen anhölls. Man hade hittat flygblad där Amins avgång krävdes. Några av de gripna frigavs, men Serwaniko avled i fängelset till följd av tortyr. Två av hans medarbetare dömdes till fängelsestraff på 18 resp 16 månader. Ytterligare några journalister hålls fängslade. Läget är Kaotiskt, men Munno utkommer åter och har en upplaga på närmare 10 000.

Kristet bekännarmod

Det är svårt att säga hur många som mistat livet under Amins terrorregim. Man har endast skattningar att falla tillbaka på: 150 000 å 200 000 anser vissa, närmare 300 000 säger andra. Påstådda kuppförsök slås ned, det hela blir i själva verket en fruktansvärd utrotningskampanj. På senare tid är det särskilt de övervägande kristna stammarna langi och acholi som har drabbats. Även försvarsmaktens folk drabbas av utrensningar. Talrika vittnesbörd om kristet bekännarmod föreligger. Ett exempel från Jinja 8 mil öster om Kampala. Några soldater besökte i julas midnattsmässan, trots förbud av den muslimske befälhavaren. Tio soldater sköts ned. Kardinal Nsubuga och den anglikanske ärkebiskopen Luwum vägrade att gå till Amins nyårsmottagning. Den senare av dem mördades. Denna händelse väckte berättigad uppmärksamhet och indignation i hela världen vilket kan ha bidragit till att i någon mån bromsa Amins framfart, av vilken såväl anglikaner som katoliker hittills har lidit svårt. Fram till årsskiftet skedde exempelvis över 40 överfall på katolska missionsstationer. Polisen efterforskar numera aldrig förövarna.

Den katolska kyrkans möjligheter

Kyrkan i Uganda är ännu ej självförsörjande ur personalsynpunkt, utan i behov av utländska missionärers insatser. Men svårigheten att få dessas uppehålls och arbetstillstånd förlängt är påfallande. Sedan ett antal missionärer utvisades från Kampalas ärkestift har kardinal Nsubuga måst lämna 23 av 60 församlingar utan präst. Till förfogande för ärkestiftets 863 600 katoliker står endast 108 inhemska och 81 utländska präster. I grannstiftet Gulu med dess 280 000 troende finns endast fem afrikanska präster. För de 120 missionärerna i stiftet är läget osäkert. De fruktar att få sitt arbetstillstånd indraget.

Ändå ser man hoppfullt på framtiden. Antalet teologie studerande som förbereder sig för prästämbetet är 563. Förra året kunde inte mindre än 40 prästvigningar ske. Ugandas biskopar avgav 1976 en rapport om verksamheten vid landets tre prästseminarier. I Katigondo i Masakas stift i söder och i Alokulum i Gulu i norr ligger de två institutionerna för studiet av filosofi. För de teologiska studierna samlas alla i Gaba utanför Kampala. Prästkallelserna är så många att möjligheten för kyrkan att bli självförsörjande ej kan anses utopisk. I Afrika är det endast Nigeria som med 827 prästkandidater överträffar Uganda. Ett annat glädjande tecken är framväxten av kyrkliga basgrupper och utbildningen av lekmannaledare för dessa. De slår vakt om eukaristin som centrum för arbetet och har en avgjort ekumenisk inställning.