Social Debatt och biskoparna

Tidskriften Social Debatt har lagts ner. Under flera årtionden utgavs den av Svenska ekumeniska nämnden. I våras sade sig Sveriges Kristna Råd som är nämndens efterträdare inte längre kunna bära det personella och ekonomiska ansvaret för tidskriften. När man i det läget sökte nya ekonomiska möjligheter vände man sig till Svenska kyrkans ledning som emellertid i sin tur inte ansåg sig ha råd med en fortsatt utgivning av Social Debatt.

Tankar har väckts på att vissa delar av Social Debatt skulle överföras till och integreras i tidskriften Vår Lösen och även i skriftserien Tro och Tanke Supplement. Sådana transfereringar måste betraktas som en nödlösning och kan aldrig adekvat ersätta det samlade grepp och den spänstighet som var utmärkande för Social Debatt.

Eftersom ingen har visat sig vara beredd att ta det (enligt uppgift relativt begränsade) ekonomiska ansvaret har alltså Social Debatt lagts ner. Därmed upphör ett ledande organ för etisk reflektion och ett i vida kretsar uppskattat forum för dialog kring socialetiska frågor. Och det är dessa frågor som i Social Debatt med både kunskap och engagemang har behandlats under ledning av dess redaktör och ansvariga utgivare Anne-Marie Thunberg. Det är i första hand hon som med lång erfarenhet och med stora personliga insatser har sammanfattat, kommenterat och kritiskt analyserat de frågor som dagens och morgondagens samhälle ställer, och inte minst från kristet håller väntar sig ett svar på. Med ofta inträngande recensioner bevakade tidskriftens stora boksektion den växande utgivningen av allmänetiska och socialetiska publikationer.

Social Debatt har främst befattat sig med frågor kring den hotade miljön, de begränsade energiresurserna, tveksamma positioner i den politiska debatten, det ofta utsatta människovärdet i både arbetsliv och sjukvård, socialtjänst och omsorg. I redaktionsledningen fanns det ett tydligt medvetande om den mänskliga vetenskapens och teknikens gränser i förhållande till människans välfärd och välgång. Tidskriften speglade mångas oro inför ett teknologiskt styrt och ekonomiskt orienterat samhälle. För många som sökte få en överblick över det aktuella socialetiska läget både internationellt och härhemma blev Social Debatt en oumbärlig vägvisare.

Att nu Social Debatt är nedlagd är även ur en annan synvinkel svårt att förstå. Det har nämligen skett i en tid då allt fler röster höjs om vikten av att kyrkan med sina djupa kunskaper om vem människan är deltar i det offentliga samtalet. Hon är och skall allt bättre framstå som initierad och trovärdig dialogpartner i socialetiska frågor. Så låter det också från officiellt kyrkligt håll. I ett yttrande år 1993 önskade Svenska Kyrkans Läronämnd ”framhäva behovet av att en Svenska kyrkans socialetik ytterligare utvecklas och fördjupas i syfte att ge underlag för ställningstaganden i etiska frågor” (Kyrkans Tidning 1994 nr 33). Urartar inte sådana vädjanden i tom retorik när man gör sig av med ett av kyrkans främsta redskap för etiskt tänkande?

Till yttermera visso skrev ärkebiskop Gunnar Weman och biskoparna Jonas Jonson och Henrik Svenungsson i ett kraftfullt ställningstagande till EU, att de nordiska länderna med sina folkkyrkor kommer att bidra till de gemensamma grundläggande värderingar om fred, rättvisa och människosyn ”som skall prägla det nya Europa som helhet”. De nordiska folkkyrkorna som fortfarande söker sin roll i det europeiska samarbetet skall med sin erfarenhet bryta ”den katolska dominansen på det socialetiska området” (DN Debatt, 3 nov. 1994).

Biskoparnas tydliga ekumeniska ståndpunkt i fråga om det europeiska samarbetet bör noteras med tillfredsställelse och välkomnas. En fråga må vara tillåten. Hur väl rimmar deras internationella ekumeniska och socialetiska uppdrag med att man på hemmaplan tillåter att en ledande socialetisk röst tystas? Visserligen kan de tre nämnda biskoparna knappast lastas för tidskriftens nedläggning. Ett mycket tydligt ställningstagande från deras sida skulle emellertid ha kunnat bidra till att väcka en stark opinion som i sin tur kunde ha gynnat tidskriftens fortbestånd.

Nu har kanske inte sista tåget gått. Enligt uppgift håller man inom Svenska kyrkans centralstyrelse på med att göra en översyn och utvärdering av kyrkans publicistiska verksamhet. Man far hoppas att nedläggningen av Social Debatt då kommer att prövas och omprövas. Det finns personer inom de olika nämnderna i Sveriges Kristna Råd och Svenska Kyrkans Forskningsråd som kunde och borde mobiliseras som medarbetare. Där viljan finns brukar också finnas en väg.