Till livet

Man kan närma sig fenomenet judendom genom böcker av varierande slag. Hans Kungs lärda och omfångsrika teologiska presentation (Das Judentum, Munchen 1991) blev mycket uppmärksammad och fick både ris och ros av kritiken. Efter kriget har man i USA av vittnesbörd från Shoas (Förintelsens) överlevande sammanställt en fascinerande framställning av de livsmönster och uppfattningar som utgjorde Östeuropas jiddischtalande värld som i dag endast finns kvar i få, överåriga spillror. I sin detaljrikedom utgör boken en för kristna läsare utsökt beskrivning av den judiska livskänslan.

Mycket av denna livskänsla framträder i Harold Kushners bok. Men här är det en person som talar. Han har varit rabbin i över 30 år, mesta tiden i en förortsförsamling till Boston. Som lärare och som själasörjare har han försökt förmedla skönheten och glädjen i judendomen. Det är en varm människa som på ett avspänt, resonerande sätt talar om att judendomen är en levande och livsbejakande religion. Han gör det med roliga historier, egna livserfarenheter, med lärdom och med teologiska argument. Hans förklaringar är helt enkelt sympatiskt framställda, med glimten i ögat. De är lätta att läsa och kryddade med jämförelser ur det amerikanska vardagslivet.

Som god pedagog kan han också reagera på en fråga genom att skriva: ”Jag vet inte så noga varför. Det kan helt enkelt vara…”

Till livet! (”I´chajim!” dvs. judarnas -Skål!”) är en bok som ger svar på många frågor som en kristen kan ställa sig inför sin moderreligion. Judendomes regler

för mat sabbat och sexualitet behandlas, årets heliga tider och livets milstolpar, bönerna, synen på

bibeln, synen på Gud och människan. ”Det är ett liv i gemenskap. Ett etiskt och moraliskt liv, ett intellektuellt stimulerande liv, ett liv vars vardagar, sabbater och helgdagar fylls med upplyftande tankar och gudstillvända traditioner”, skriver överrabbinen Morton H. Narrowe i det svenska förordet. Några tankegångar, särskilt på tal om Gud och det Onda, känns igen från Harold Kushners två tidigare på svenska utgivna böcker (När livet gör oss illa, 1986 och Vem behöver Gud?, 1993).

I motsats till många beskrivningar av icke-kristna religioner presenterade av välvilliga observatörer utifrån kommer boken inifrån judisk livskänsla och tradition. Det är en fyndgruva för lärare och präster och för alla som möter eller skall beskriva judendomen. Den sakkunniga framställningen förenar nytta med nöje.

När författaren talar Om vad kristna tror, ber om och gör, kan man dock sätta ett eller annat frågetecken i kanten. Men grundattityden är positiv. Han talar om att judar och kristna bör samarbeta sida vid sida mot ”apati och själviskhet och den nyhedendom som ser människan som ett djur och varje drift som legitim”. Det är ord av en vidsynt själasörjare som gör observationer i vårt moderna samhälle som i stort sett är ganska lika för judar och kristna. En läsvärd och inspirerande bok för den judisk-kristna dialogen.