Utbildning, information, professionalism

tre livsvillkor för kyrkan
tre livsvillkor för kyrkan
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

När den svenska katolska stiftssynoden hålls nästa år, står vi redan på tröskeln till ett nytt århundrade. Vad som beslutas där kommer att påverka utvecklingen i stiftet en bit över tvåtusenårsgränsen. Vi har inte bara att göra med en kyrka som expanderat starkt och etablerats över all förväntan under de senaste årtiondena. Vi möter också en ökad internationalisering i EU:s tecken och en informationsutveckling som ställer höga krav på hela vårt samhälle. Skall den katolska kyrkan i Sverige kunna möta tusenårsskiftet med hoppfullhet fordras också en vilja och en medveten målsättning, som bland annat innefattar ett betydligt större mått av utbildning, information och professionalism.

Utbildning

Ofta hör man önskemål om en mera allmän katolsk utbildning och bildningsverksamhet. Det handlar om att medvetet och systematiskt höja kunskapsnivån och den intellektuella standarden i stiftet hos präster, ordensfolk och lekmän. Detta är något som måste ske på lång sikt. Det handlar både om att klarare förmedla trosinnehållet i en tid då tron så ofta blir ifrågasatt och att förbättra insikterna om den omvärld där vi lever och så ofta har att ta ställning i enskilda frågor. Ingen bör känna sig förolämpad över sådana krav, eftersom detta är en process där vi alla måste ta del.

Det finns redan en utbredd studieverksamhet i stiftet (ofta i samarbete med SKS), och i vissa församlingar, som S:ta Eugenia i Stockholm, kan den ha stor intensitet. Utbildningen av diakoner för stiftet liksom av kateketer i församlingarna har resulterat i kursplaner och studiematerial som kan vara en utgångspunkt för mera avancerade former av utbildning. De katolska skolorna och inte minst de nya folkhögskolorna är resurser som kan utnyttjas.

Katolsk utbildning handlar inte bara om kyrkligt vetande, om troslära, bibelkunskap och liturgi. Den katolska kyrkan förvaltar en oerhörd kunskapsmassa och en överflödande rik intellektuell tradition som till stor del undgår oss svenskar. Det katolska stiftets medarbetare är helt enkelt för få för att förmedla denna stora rikedom. Det handlar om katolsk livsfilosofi och samhällssyn, om historiens erfarenheter, om kyrkans förhållande till europeiska och utomeuropeiska kulturer, om den syntes av kultur och språk som i så hög grad präglar den katolska världen och inte minst om det rika och mångfacetterade andliga liv som är hela kyrkans livsnerv. Det är ett oerhört intressant område som borde kunna engagera många fler. Signum försöker efter förmåga återspegla detta, men det blir ändå bara förmedlat genom ett fåtal iakttagares ögon.

Vi vet att det finns många i stiftet som med iver och entusiasm söker lära sig själva vad katolsk tro och kultur innebär, och de skulle behöva stöd och uppmuntran genom större utbildningsprojekt. I Norden har vi inte förmånen av katolska fakulteter, men det borde ändå finnas möjlighet att satsa på något som ligger över \”folkbildningsnivån\” och som t.ex. förutsätter ett mått av språkkunskaper och insikter i filosofi och samhällsfrågor, för att bara nämna några exempel. Det finns hos somliga en rädsla inför mera avancerade studier – bottnande i egen osäkerhet – men med en riktig policy skulle man utan svårighet kunna finna intresserade elever som själva en gång kan bli katolska kulturbärare. Ett ökat samarbete med universitet och högskolor skulle underlätta sådana projekt.

Det gäller också att ge förbättrade kunskaper i det svenska språket, om svenskt liv och kultur till dem som kommit till vårt land i vuxen ålder och saknar skolkunskaper om sådant som rör vårt land och folk. Man kan bl.a. hoppas att de som kommer till det svenska stiftet som präster skall fa möjlighet till en mera fördjupad orientering. Det är en förutsättning för kyrkans fortsatta inkulturation.

Det finns alltså utrymme för ett rikt utbud av kurser och studiecirklar, och nya initiativ är i hög grad önskvärda. Man bör undersöka hur all sådan utbildningsverksamhet kan finansieras och i vad mån det kan ske med offentliga medel. En inventering av den utbildning som redan sker bör göras på både stiftsoch församlingsplan.

Bland specialutbildningar kan man särskilt nämna kyrkomusikens område. Svenska kyrkomusiker är inte utbildade för katolsk liturgisk sång och musik, och mindre församlingar kan ha svårt att nå en acceptabel musikalisk nivå. Att höja den kyrkomusikaliska standarden är ett välkänt önskemål, och också detta fordrar en långsiktig planering.

Information

Större delen av den information vi tar emot, lokalt eller globalt, kommer i dag från massmedierna: från pressen, radio och TV, och i växande utsträckning från datanät. Det är helt tydligt att dessa medier inte tillgodoser behovet av katolsk information. Informationsbristen – om vad katolsk tro är, om vad ett katolskt ställningstagande innebär, om vad som försiggår i den katolska kyrkan – gör människor osäkra på sin egen roll och tveksamma i avgörande frågor. Informationen, också om väsentliga frågor, droppar mycket långsamt in i vårt stift beroende på att kanalerna är så få. De tre katolska tidskrifterna täcker inte behovet, den katolska litteraturen är på de flesta orter svåråtkomlig, och församlingarna fungerar bara sporadiskt som nyhetsförmedlare.

Det fordras alltså nya informationskanaler av olika slag. Att fa ett större utbud av katolska program i riksradion anses kanske inte realistiskt just nu men borde kunna prövas i framtiden. Det TV-program som visats om karmelitklostret i Glumslöv under hösten visar på ett utmärkt sätt hur väl TV-mediet kan fungera för katolsk information. Video, ljudkassetter och – i en framtid – CD ger rika möjligheter att förmedla sådant som man inte enbart kan läsa sig till.

Den tryckta informationen är dock alltjämt viktigast. Det finns framför allt en brist på enkla och lättförståeliga skrifter om katolska basfakta. De häften som KPN gett ut om trosläran är ett utmärkt initiativ men kan kompletteras med information på andra områden: om bibeln, om den katolska traditionen i olika länder, om socialläran, om kyrkan i dagens värld, om konst och diktning, om mängder av för människor existentiella frågor. Materialet kan delvis hämtas utifrån men måste vanligen bearbetas för svenska förhållanden. Det gäller då att finna lämpliga nivåer som gör det tillgängligt för en större läsekrets utan att bli trivialt eller skjuta under målet. På vilka sätt detta skall utformas är en kommande diskussionsfråga.

Produktion av tryckt material kostar pengar, och skall ett sådant projekt bli lönsamt fordras en så stor spridning som möjligt. Jag vill här peka på möjligheten av att producera katolskt material för bruk i skolorna, något som naturligtvis ställer särskilda krav på utformningen.

Ingen information kan spridas om inte människor finns som är villiga att fungera som förmedlare. Det handlar om att föra information till församlingarna genom bok- och tidningsförsäljning, utlåning av

böcker och kassetter, påstötningar på den lokala bakhandeln, men också om att sprida information från församlingarna, så att vi far kunskaper om vad som händer runtom i stiftet. Det är t.ex. påfallande litet församlingsinformation som man finner i KatoLk kyrkotidning, och redaktionen påpekar ofta hur svårt det är att fa tag i villiga och kunniga korrespondenter ute i församlingarna. Kanske är det möjligt att ge kurser för dem som vill skriva för kyrkans räkning men anser sig behöva mera information och träning. Det är en form av lekmannautbildning som lönar sig i längden. Ett kunskapsnätverk som omfattar stiftet bidrar till en ökad vi-känsla, medvetandet om att vi inte bara hör samman med vår lokala församling och med vår biskop utan att vi också står i gemenskapen med andra församlingar runtom i landet.

Professionalism

Utbildnings- och informationsverksamhet kan aldrig bli framgångsrik om det inte finns en kader av yrkeskunniga ledare. Behovet är därför mycket stort av att få till stånd en lärar- och ledarutbildning på skilda nivåer, inkluderande prästerskap, ordensfolk och lekmän. För den katolska kyrkans anseende är det nödvändigt att språkkunskaper och kulturorientering ökar men också en allmän yrkesskicklighet inom de områden som här har berörts: förmågan att intelligent och kunnigt hantera informationen (även datoriserad sådan), att skriva väl och på god svenska, att undervisa pedagogiskt, att bruka och själv kunna producera undervisningsmaterial på ett tillfredsställande sätt. Vi har i det förflutna ofta fatt nöja oss med glada amatörer – vars insatser på intet sätt skall förringas – men framtiden ställer nya krav som fordrar långt större ansträngningar.

Professionalism är alltså något förmer än utbildning och information, det fordrar träning och personlig erfarenhet. Det handlar om att pröva sin förmåga, att lära av sina misstag och att mogna i sin uppgift, ofta i samspel med andra människor som man delar ansvar med. Det handlar om att veta vad man kan och var gränserna går för ens egen kompetens.

Den katolska kyrkan i Sverige har under de senaste årtiondena sett en makalös förändring av de yttre villkoren vad gäller kyrkolokaler: från primitiva småkapell i hyreshus och villor till rymliga och ändamålsenliga kyrkorum. En motsvarande standardhöjning förestår nu i fråga om utbildning och information. Det är denna gång ett bygge som inte sker med tegel och trä utan med levande människor, och det fordrar en aktiv medverkan av många bland oss. Här fordras uppfinningsrikedom men också realistiska bedömningar av vad som är praktiskr genomförbart. Vi hoppas att stiftssynoden kan inspirera till att en sådan period av förnyelse kan ta form.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
tre livsvillkor för kyrkan
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

När den svenska katolska stiftssynoden hålls nästa år, står vi redan på tröskeln till ett nytt århundrade. Vad som beslutas där kommer att påverka utvecklingen i stiftet en bit över tvåtusenårsgränsen. Vi har inte bara att göra med en kyrka som expanderat starkt och etablerats över all förväntan under de senaste årtiondena. Vi möter också en ökad internationalisering i EU:s tecken och en informationsutveckling som ställer höga krav på hela vårt samhälle. Skall den katolska kyrkan i Sverige kunna möta tusenårsskiftet med hoppfullhet fordras också en vilja och en medveten målsättning, som bland annat innefattar ett betydligt större mått av utbildning, information och professionalism.

Utbildning

Ofta hör man önskemål om en mera allmän katolsk utbildning och bildningsverksamhet. Det handlar om att medvetet och systematiskt höja kunskapsnivån och den intellektuella standarden i stiftet hos präster, ordensfolk och lekmän. Detta är något som måste ske på lång sikt. Det handlar både om att klarare förmedla trosinnehållet i en tid då tron så ofta blir ifrågasatt och att förbättra insikterna om den omvärld där vi lever och så ofta har att ta ställning i enskilda frågor. Ingen bör känna sig förolämpad över sådana krav, eftersom detta är en process där vi alla måste ta del.

Det finns redan en utbredd studieverksamhet i stiftet (ofta i samarbete med SKS), och i vissa församlingar, som S:ta Eugenia i Stockholm, kan den ha stor intensitet. Utbildningen av diakoner för stiftet liksom av kateketer i församlingarna har resulterat i kursplaner och studiematerial som kan vara en utgångspunkt för mera avancerade former av utbildning. De katolska skolorna och inte minst de nya folkhögskolorna är resurser som kan utnyttjas.

Katolsk utbildning handlar inte bara om kyrkligt vetande, om troslära, bibelkunskap och liturgi. Den katolska kyrkan förvaltar en oerhörd kunskapsmassa och en överflödande rik intellektuell tradition som till stor del undgår oss svenskar. Det katolska stiftets medarbetare är helt enkelt för få för att förmedla denna stora rikedom. Det handlar om katolsk livsfilosofi och samhällssyn, om historiens erfarenheter, om kyrkans förhållande till europeiska och utomeuropeiska kulturer, om den syntes av kultur och språk som i så hög grad präglar den katolska världen och inte minst om det rika och mångfacetterade andliga liv som är hela kyrkans livsnerv. Det är ett oerhört intressant område som borde kunna engagera många fler. Signum försöker efter förmåga återspegla detta, men det blir ändå bara förmedlat genom ett fåtal iakttagares ögon.

Vi vet att det finns många i stiftet som med iver och entusiasm söker lära sig själva vad katolsk tro och kultur innebär, och de skulle behöva stöd och uppmuntran genom större utbildningsprojekt. I Norden har vi inte förmånen av katolska fakulteter, men det borde ändå finnas möjlighet att satsa på något som ligger över \”folkbildningsnivån\” och som t.ex. förutsätter ett mått av språkkunskaper och insikter i filosofi och samhällsfrågor, för att bara nämna några exempel. Det finns hos somliga en rädsla inför mera avancerade studier – bottnande i egen osäkerhet – men med en riktig policy skulle man utan svårighet kunna finna intresserade elever som själva en gång kan bli katolska kulturbärare. Ett ökat samarbete med universitet och högskolor skulle underlätta sådana projekt.

Det gäller också att ge förbättrade kunskaper i det svenska språket, om svenskt liv och kultur till dem som kommit till vårt land i vuxen ålder och saknar skolkunskaper om sådant som rör vårt land och folk. Man kan bl.a. hoppas att de som kommer till det svenska stiftet som präster skall fa möjlighet till en mera fördjupad orientering. Det är en förutsättning för kyrkans fortsatta inkulturation.

Det finns alltså utrymme för ett rikt utbud av kurser och studiecirklar, och nya initiativ är i hög grad önskvärda. Man bör undersöka hur all sådan utbildningsverksamhet kan finansieras och i vad mån det kan ske med offentliga medel. En inventering av den utbildning som redan sker bör göras på både stiftsoch församlingsplan.

Bland specialutbildningar kan man särskilt nämna kyrkomusikens område. Svenska kyrkomusiker är inte utbildade för katolsk liturgisk sång och musik, och mindre församlingar kan ha svårt att nå en acceptabel musikalisk nivå. Att höja den kyrkomusikaliska standarden är ett välkänt önskemål, och också detta fordrar en långsiktig planering.

Information

Större delen av den information vi tar emot, lokalt eller globalt, kommer i dag från massmedierna: från pressen, radio och TV, och i växande utsträckning från datanät. Det är helt tydligt att dessa medier inte tillgodoser behovet av katolsk information. Informationsbristen – om vad katolsk tro är, om vad ett katolskt ställningstagande innebär, om vad som försiggår i den katolska kyrkan – gör människor osäkra på sin egen roll och tveksamma i avgörande frågor. Informationen, också om väsentliga frågor, droppar mycket långsamt in i vårt stift beroende på att kanalerna är så få. De tre katolska tidskrifterna täcker inte behovet, den katolska litteraturen är på de flesta orter svåråtkomlig, och församlingarna fungerar bara sporadiskt som nyhetsförmedlare.

Det fordras alltså nya informationskanaler av olika slag. Att fa ett större utbud av katolska program i riksradion anses kanske inte realistiskt just nu men borde kunna prövas i framtiden. Det TV-program som visats om karmelitklostret i Glumslöv under hösten visar på ett utmärkt sätt hur väl TV-mediet kan fungera för katolsk information. Video, ljudkassetter och – i en framtid – CD ger rika möjligheter att förmedla sådant som man inte enbart kan läsa sig till.

Den tryckta informationen är dock alltjämt viktigast. Det finns framför allt en brist på enkla och lättförståeliga skrifter om katolska basfakta. De häften som KPN gett ut om trosläran är ett utmärkt initiativ men kan kompletteras med information på andra områden: om bibeln, om den katolska traditionen i olika länder, om socialläran, om kyrkan i dagens värld, om konst och diktning, om mängder av för människor existentiella frågor. Materialet kan delvis hämtas utifrån men måste vanligen bearbetas för svenska förhållanden. Det gäller då att finna lämpliga nivåer som gör det tillgängligt för en större läsekrets utan att bli trivialt eller skjuta under målet. På vilka sätt detta skall utformas är en kommande diskussionsfråga.

Produktion av tryckt material kostar pengar, och skall ett sådant projekt bli lönsamt fordras en så stor spridning som möjligt. Jag vill här peka på möjligheten av att producera katolskt material för bruk i skolorna, något som naturligtvis ställer särskilda krav på utformningen.

Ingen information kan spridas om inte människor finns som är villiga att fungera som förmedlare. Det handlar om att föra information till församlingarna genom bok- och tidningsförsäljning, utlåning av

böcker och kassetter, påstötningar på den lokala bakhandeln, men också om att sprida information från församlingarna, så att vi far kunskaper om vad som händer runtom i stiftet. Det är t.ex. påfallande litet församlingsinformation som man finner i KatoLk kyrkotidning, och redaktionen påpekar ofta hur svårt det är att fa tag i villiga och kunniga korrespondenter ute i församlingarna. Kanske är det möjligt att ge kurser för dem som vill skriva för kyrkans räkning men anser sig behöva mera information och träning. Det är en form av lekmannautbildning som lönar sig i längden. Ett kunskapsnätverk som omfattar stiftet bidrar till en ökad vi-känsla, medvetandet om att vi inte bara hör samman med vår lokala församling och med vår biskop utan att vi också står i gemenskapen med andra församlingar runtom i landet.

Professionalism

Utbildnings- och informationsverksamhet kan aldrig bli framgångsrik om det inte finns en kader av yrkeskunniga ledare. Behovet är därför mycket stort av att få till stånd en lärar- och ledarutbildning på skilda nivåer, inkluderande prästerskap, ordensfolk och lekmän. För den katolska kyrkans anseende är det nödvändigt att språkkunskaper och kulturorientering ökar men också en allmän yrkesskicklighet inom de områden som här har berörts: förmågan att intelligent och kunnigt hantera informationen (även datoriserad sådan), att skriva väl och på god svenska, att undervisa pedagogiskt, att bruka och själv kunna producera undervisningsmaterial på ett tillfredsställande sätt. Vi har i det förflutna ofta fatt nöja oss med glada amatörer – vars insatser på intet sätt skall förringas – men framtiden ställer nya krav som fordrar långt större ansträngningar.

Professionalism är alltså något förmer än utbildning och information, det fordrar träning och personlig erfarenhet. Det handlar om att pröva sin förmåga, att lära av sina misstag och att mogna i sin uppgift, ofta i samspel med andra människor som man delar ansvar med. Det handlar om att veta vad man kan och var gränserna går för ens egen kompetens.

Den katolska kyrkan i Sverige har under de senaste årtiondena sett en makalös förändring av de yttre villkoren vad gäller kyrkolokaler: från primitiva småkapell i hyreshus och villor till rymliga och ändamålsenliga kyrkorum. En motsvarande standardhöjning förestår nu i fråga om utbildning och information. Det är denna gång ett bygge som inte sker med tegel och trä utan med levande människor, och det fordrar en aktiv medverkan av många bland oss. Här fordras uppfinningsrikedom men också realistiska bedömningar av vad som är praktiskr genomförbart. Vi hoppas att stiftssynoden kan inspirera till att en sådan period av förnyelse kan ta form.