Socialetik

Detta uppslagsverk utgör ett viktigt komplement av hög kvalité till Evangelisches Statslexikon (jfr recension i Signum 1977:295). I förordet säger utgivarna att de har haft en dubbel målsättning: för det första att framlägga en kortfattad men ändå omfattande information om alla hithörande frågor, den aktuella utvecklingen och diskussionen. För det andra ett ställningstagande utifrån den evangeliska kristenhetens synvinkel. Anmärkningsvärt är dock att uppslagsverket inte längre utges på uppdrag av den tyska evangeliska ”Kirchentag” utan att utgivarna själva står för det.

Informationerna är à jour-förda – inte minst med en hel rad nya stickord – och tar upp den aktuella problematiken: antirasism, antisemitism, befolkningspolitik, sysselsättningspolitik, Club of Rome, miljöskydd, partnerskap i näringslivet osv. Av särskilt intresse för katolska läsare är presentationen av evangeliska kyrkomän under 1800- och 1900-talet som har gjort banbrytande sociala insatser. Om Theodor Lohmann (1831-1905) sade exempelvis Theodor Heuss, sedermera förbundspresident, att ett av hans verk, tillkommet sju år före Leo XIII:s socialpolitiska encyklika Rerum novarum, skulle förtjäna att innehållsligt jämställas med denna rundskrivelse. I viss mån upplysande är emellertid att stickordet ”sociallära” praktiskt taget har fallit bort. Ännu i den förra upplagan avböjde en så tongivande evangelisk fackman som H.-D. Wendland i ett bidrag uttryckligen att inskränka sig till en evangelisk socialetik; han försvarade en evangelisk sociallära i ordets fulla bemärkelse.

Den andra tyngdpunkten i det föreliggande uppslagsverket ligger i de principiella evangelisk-teologiska ställningstagandena. Här hittar man i flesta fall just det som man söker i ett evangeliskt sociallexikon, nämligen upplysning om hur man på evangeliskt håll betraktar och ger sig i kast med dessa problem. Nästan utan undantag hittar man vid mera betydelsefulla stickord efter informationsmaterialet ett avslutande avsnitt med ett sådant ställningstagande.

Givetvis är vissa ”konfessionella” bidrag av stort intresse för katolska läsare: Calvins socialetik, kulturprotestantism, Luther och luthersk socialetik, tvårikeslära, för att bara nämna några exempel. Den ekumeniska inställningen är föredömlig (jfr t.ex. katolsk sociallära, katolikdagar, katolska sociala och politiska uttalanden).

Man kan beklaga att detta uppslagsverk i sitt informationsmaterial och i sina perspektiv i stort sett har inskränkt sig till tyskspråkiga länder. Emellertid kan man förstå att en utvidgning skulle ha sprängt vissa förlagstekniska mått. Även i föreliggande skick är Evangelisches Soziallexikon ett oumbärligt verk för information om evangelisk socialetik och därmed sammanhängande frågor. Synd att en alltför liten tryckstil försvårar läsningen.