Svenska massmedier har knappast observerat den socialetiska debatt som under senare tid pågår i den amerikanska katolicismen, i synnerhet efter de amerikanska biskoparnas herdabrev om fredsproblematiken (The Challenge of Peace: God’s Promise and our Response, 1983) och om ekonomisk rättvisa för alla (U. S. Bishop’s Pastoral Message and Letter, Economic Justice for All: Catholic Social Teaching and the U. S. Economy, 1986). Publiceringen av denna intervju kan därför vara av intresse för att ge en inblick i den amerikanska socialetiska debatten.
Intervjun snuddar vid åtskilliga aspekter av den amerikanska katolicismen. Det mest väsentliga tycks därvid ligga i de socialetiska frågeställningarna.
Frågan om katolikerna i politiken har i USA traditionellt varit nära förknippad med vissa socialetiska frågor (abort, äktenskapsfrågor m.m.). Men sedan omkring 25 år, alltså sedan Andra vatikankonciliet, har även nya perspektiv tillkommit. I konciliets spår, i synnerhet med anledning av konciliets pastoralkonstitution Gaudium et spes, Kyrkan i världen av idag, har de amerikanska biskoparna respektive den amerikanska katolicismen alltmer blivit medveten om att kyrkan är en ”Public Church” med ett moraliskt ansvar för de samhällspolitiska och samhällsetiska problemen.
Den stora pionjären för dessa nya perspektiv var onekligen John Courtney Murray (d. 1968). Under Andra vatikankonciliet var han drivkraften bakom konciliets deklaration om religionsfriheten. Sedan dess har frågorna vidgats och fördjupats och har under 80-talet kommit att gälla den amerikanska kyrkans engagemang i viktiga samhällspolitiska problem. Härav de amerikanska biskoparnas herdabrev om freden och om ekonomisk rättvisa (ett tredje brev om kvinnan i kyrka och samhälle föreligger i ett första utkast).
De amerikanska biskoparna har valt en helt ny metod för dessa herdabrev. Tillsammans med lekmannaexperter på olika områden görs ett första utkast för offentlig diskussion och debatt. Därpå ett (omarbetat) andra och tredje utkast. Avsikten är att inte bara väcka katolikernas utan också offentlighetens intresse, samhällsetiska ansvar och engagemang. Herdabreven har alltså en dubbel målinriktning.
Dessa herdabrev visar att katolsk sociallära eller socialetik inte är ett slutet system av abstrakta teorier och principer som sedan tillämpas på den praktiska situationen. Man tar tvärtom sin utgångspunkt i människors faktiska levnadsförhållanden och vill belysa dem i evangeliets ljus. I Economic Justice for All kan biskoparna därför påpeka: ”We speak as moral teachers, not economic technicians” (n 7). Det är alltså inte den neoklassiska teorin som de vill skärskåda (även om de brännmärker antagandet om vinstmaximerande individer) eller en planekonomisk teori. Målet är att hitta en väg så att de fattiga – och de fattiga länderna – ges möjlighet att i större frihet själva utforma sin livssituation och därigenom bidra till mänsklighetens gemensamma utveckling. Den slutgiltiga texten av herdabrevet antogs av den amerikanska biskopskonferensen i november 1986 med 225 mot nio röster.
Biskoparna efterlyser en ”option for the ’öbor” (n 16). Deras vision av ett rättfärdigt samhälle kondenseras i tre rättvisebegrepp (n 68–72): Commutative Justice: alla människors lika och ovärderliga värdighet skall beaktas vid alla former av överenskommelser, kontrakt och löften. Distributive Justice: fördelningen av inkomst, välfärd och makt skall bedömas utifrån hur de påverkar de mest fattigas situation. Social Justice: alla har skyldighet att bidra till det gemensamma bästa och samhället har skyldighet att göra detta deltagande möjligt. Utifrån dessa rättvisebegrepp analyseras sedan fyra konkreta problemkomplex: Arbetslöshet, fattigdom, jordbruk och utrikespolitik. Biskoparna påminner om den amerikanska författningen som ett modigt politiskt experiment för att åstadkomma demokrati och därigenom stödja förverkligandet av den amerikanska drömmen. Nu vill de se ”A New American Experiment” (n 295 ff) för att ge fullt medborgarskap och deltagande även åt de allra fattigaste. I synnerhet Economic Justice for All gav upphov till en överraskande livlig debatt i den amerikanska offentligheten. Kritiska röster från olika utgångspunkter gjorde invändningar mot biskoparnas ställningstaganden. En utmärkt överblick över senare tids amerikansk socialetisk debatt publicerades i senaste numret av den franska tidskriften Recherches de Science religieuse (1988:4) under rubriken: ”John Courteney Murray revisite. La place de 1’Eglise dans le debat public aux Etats-Unis” (Kyrkans ställning i Förenta staternas offentliga debatt).
För att riktigt förstå de amerikanska biskoparna måste kanske en sista anmärkning göras. Biskoparna skiljer noga två plan. De socialetiska krav som förnuftet kan inse och som fördjupas genom tron har en förpliktande karaktär. Tillämpningen på konkreta frågor och politiska lösningar är däremot beroende av konkreta omständigheter. Där kan det finnas olika bedömningar. I dessa frågor vill biskoparna därför enbart ge ett ”avvägt omdöme” (n 133 ff) för offentlig diskussion och debatt.
Tidskriften Crisis grundades av Michael Novak, en teolog som under det senaste decenniet kommit att inta en framträdande position i USA:s katolska intellektuella liv. Han föddes i Pennsylvania 1933 i en familj av slovakiskt ursprung. Efter studier vid Catholic University i Washington, det påvliga gregorianska universitetet i Rom och Harvard, påbörjade han det författarskap som gjort hans namn välkänt. Han har publicerat ett tjugotal böcker och medverkar både i tidskrifter och dagspress. Tyngdpunkten i hans arbete har under åttiotalet alltmer förskjutits till att gälla arbetet för mänskliga rättigheter i Sovjetunionen och övriga Östeuropa. 1981 och 1982 ledde han den amerikanska delegationen i FN:s kommissioner för mänskliga rättigheter i Genève och 1986 var han ambassadör vid Bernmötet om säkerhet och samarbete i Europa. Fortfarande kvarstår Novak som tidskriftens publisher.
Tillsammans med en grupp betydande katoliker, bland dem William Simon, chef för finansdepartementet under president Nixon, Alexander Haig, Reagans förste utrikesminister och andra har Michael Novak också skrivit det s.k. lekmannabrevet som kritiskt tar ställning till biskoparnas första utkast för Economic Justice for All (1984). Författarna anser bl.a. att katolsk sociallära mycket väl kan förenas med en demokratisk kapitalism och dess marknadsekonomiska system. Eric O. Hansson ägnar i en uppmärksammad bok, The Catholic Church in World Politices (New Jersey 1987), i tredje kapitlet över ”Political Ideology: Catholicism, Socialism and Capitalism”, en speciell analys åt denna ”katolska demokratiska kapitalism” och åt Novaks ”lekmannabrev”, (s. 113–119).