Socialpastoral plan för Stockholms katolska stift

1900-talet innebar för Sverige (och Västeuropa) en revolution på det sociala området. Strafftänkandet ersattes av vårdideologi, fattigvården blev socialvård, fattighuset folkpension. Stat och kommun förväntades lösa alla uppkommande sociala problem. Sociala insatser som bedrevs av enskilda, kyrkor och frivilligorganisationer sågs med misstro, välgörenhet blev ett skällsord. Men i slutet av århundradet började det sociala bålverket rämna. 90-talskrisen raserade mycket av välfärdsbygget.

Successivt har det nu skett en uppbyggnad av det frivilliga sociala arbetet och det har fått full samhällelig acceptans. Alternativ till de statliga och kommunala aktörerna finns idag på de flesta områden, vilket inspirerat till metodutveckling och ökad mångfald även i den offentliga verksamheten. Man behöver bara nämna vad AA (Anonyma Alkoholister) och deras 12-stegsmodell har betytt för alkoholist- och narkomanvården, Stadsmissionen för stödet till de hemlösa, KRIS för de kriminellas möjligheter att återanpassas i samhället.

Kyrkan har en tvåtusenårig tradition av omsorg och stöd till socialt utsatta människor och grupper, även om inte allt är meriterande mätt med dagens måttstock. Men klostrens betydelse i det medeltida Sverige kan knappast överskattas. Deras jordbruksutbildningar bidrog till att minska fattigdom och svält, deras sjukvård och sociala omhändertagande var det enda som fanns, vid sidan av familjen. 1600- och 1700-talens iver bland prästerna att öka folkets läskunnighet och kunskapsnivå ledde fram till det allmänna skolväsendet och bidrog till bättre folkhälsa. Frikyrklighetens och arbetarrörelsens framväxt under 1800-talet lade grunden för dagens socialpolitik.

För den katolska kyrkans del har tiden efter den första s.k. socialencyklikan, Rerum Novarum, från år 1891 betytt ett starkt ökat engagemang i de politiska och sociala frågorna. Inte minst har påvarna efter Andra Vatikankonciliet varit pådrivande för att utveckla den katolska socialläran. Även i Sverige har katolska kyrkan sedan sin återkomst efter reformationen gjort viktiga sociala insatser. Inte minst betydelsefulla är åtgärderna för att integ-rera flyktingar och invandrare i det svenska samhället. Men förra året tog Stockholms katolska stift ett mer samlat grepp på den sociala frågan. Ett studiematerial om de sociala frågorna sändes till alla församlingar, missioner och andra organ. Kommentarer till materialet skickades sedan till en arbetsgrupp som förberedde en social kongress i Vadstena i oktober 2001. Kongressen som samlade ett hundratal representanter från hela landet arbetade sedan fram ett förslag till en socialpolitisk handlingsplan för det katolska stiftet. Den planen, som bär namnet Människan är kyrkans första väg, har nu fastställts av stiftets biskop Anders Arborelius.

Planen fastslår att det är stat och kommun som bär ansvaret för den sociala välfärden. Det ansvaret ska inte tas över av kyrkan eller andra organ. Men den sociala omsorgen är en del av kyrkans identitet och varje kristen är enligt socialläran förpliktad att engagera sig för de människor som hamnar utanför de sociala skyddsnäten och behöver särskilt stöd och omtanke. Varje församling åläggs att utarbeta en social handlingsplan som bygger på en analys, dels av de sociala problem som man ser i församlingen och i närsamhället, dels av de ekonomiska och personella resurser som finns i församlingen. Det är viktigt att sätta upp konkreta mål för att det ska vara möjligt att utvärdera och utveckla verksamheten. Pengar för social verksamhet ska också avsättas i församlingarnas budget.

Det betonas i programmet att en nära samverkan ska ske med ansvariga sociala myndigheter. Samtidigt framhävs kyrkans roll att ge röst åt de röstsvaga och vara pådrivande gent-emot de offentliga organen när det gäller den enskildes rättigheter. Programmet gör också en distinktion mellan frivilligt socialt arbete och volontärarbete. Det förra sker i något friare former, medan volontären ges en utbildning för uppdraget och förbinder sig genom kontrakt att ansvara för viss verksamhet. I större församlingar kan det också finnas resurser att vara huvudman för projekt som kommunerna lägger ut på annan huvudman. Men det bör bara ske när man har speciell kompetens att tillföra så att arbetet kan fungera som modellverksamhet. Exempel på områden där katolska kyrkan besitter en sådan särskild kompetens är inom flykting- och integrationsarbetet. Den multietniska och multikulturella strukturen hos den katolska kyrkan i Sverige har gett värdefulla och ibland dyrköpta erfarenheter som borde komma andra till del.

Caritas Sverige har haft samordningsansvaret för att ta fram handlingsplanen. De har nu också ansvaret att stödja församlingarna att genomföra det sociala programmet. Biskopsämbetet finansierar under en tvåårsperiod en samordnartjänst på Caritas för det arbetet.