Statistik från Svenska kyrkan

Svenska kyrkans Årsbok 1976 publicerar liksom tidigare årgångar en utförlig statistik över det kyrkliga livet. Siffrorna gäller 1974 och visar att tendenserna under 70-talet fortsätter. Sedan föregående år har antalet högmässobesökare minskat något, medan deltagandet i andra gudstjänster visar en lätt ökning. En genomsnittlig sön-eller helgdag besöks högmässan av knappt 180 000 personer, andra gudstjänster av 220 000. Högmässobesökarna utgör 2,2% av hela befolkningen. Det nuvarande redovisningssystemet har praktiserats endast sedan 1970 och jämförelser med föregående perioder är något vanskliga. Det förfaller dock som om 1950-talet, särskilt dess förra del var en tid av stabilisering av kyrksamheten. För tjugo år sedan var högmässodeltagandet relativt sett ca 40 % högre än idag. Från slutet av 50-talet minskade siffrorna, snabbast under senare delen av 60-talet. De första åren av 70-talet innebar en viss återhämtning och därefter har siffrorna på gudstjänstdeltagare varit tämligen stabila.

De regionala skillnaderna i kyrksamhet visar ingen tendens att utjämnas. Göteborgs, Skara och Växjö stift, som fått sin prägel av 1800-talets kyrkliga väckelser behåller, tillsammans med det kyrko- och församlingstäta Visby, sin ledande ställning. Mellansverige har fortfarande siffror under riksgenomsnittet liksom Lunds stift. Stocksholms stift har en högmässobesöksfrekvens som endast är en tredjedel av det övriga landets.

Kollektsiffrorna ger alldeles samma bild som statistiken över gudstjänstbesökare. Skara, Visby, Växjö och Göteborg ligger 50 % och mer över genomsnittet, medan Stockholm per invånare endast ger en tredjedel.

Dop

Dopfrekvensen sjönk från 1945 till 1970 långsamt från 90 % till 80 % av samtliga födda. Därefter har den legat fast vid 80–81 %. Om man endast räknar på de barn som föds till föräldrar som tillhör Svenska kyrkan torde andelen stiga med åtminstone fem procentenheter, och nedgången blir därför reellt något mindre. Kraftigast har minskningen varit i Stockholm där de senaste åren endast två av tre barn döpts i Svenska kyrkan. Västerås stift har snarare visat en ökning och Strängnäs knappast någon minskning. Här torde dopseden i vissa trakter ha stärkts efter ett tidigare starkt baptistiskt inflytande i Närke och socialistiskt-antiklerikalt på västmanländska bruksorter.

Dopsiffrorna innebär uppenbarligen att årligen uppåt 15 000 odöpta barn blir medlemmar av Svenska kyrkan. Men bland de uppgifter som saknas helt i kyrkostatistiken är antalet odöpta medlemmar i Svenska kyrkan.

Konfirmation

Konfirmationsfrekvensen har också gått ned. Den låg ännu för tio år sedan ungefär på samma nivå som dopen. Under 70-talets första år skedde en påtaglig nedgång, som nu synes ha upphört och de två senaste åren har 75 % av de konfirmationsberättigade konfirmerats. Stockholms och Strängnäs stift ligger i botten med 60 resp. 63 %, men just dessa har från 1973 till 1974 noterat en uppgång med flera procentenheter. Någon definition på ”konfirmationsberättigade” lämnas inte i årsboken, men av den uppgivna siffran att döma betyder det medlemmar av Svenska kyrkan i den aktuella åldern, oberoende om de är döpta eller inte.

Vigslar

För de kyrkliga akter och aktiviteter vi ovan berört har tydligen siffrorna stabiliserats vid mitten av 70-talet. Men för den kyrkliga vigseln är bilden en helt annan. Länge låg frekvensen kyrkliga vigslar av samtliga ingångna äktenskap högre än dop- och konfirmationsfrekvensen, och ännu 1960 var andelen 90 %. Därefter har andelen sjunkit snabbt och stadigt, 1970 var den 79 % och 1974 endast 68 %. Den motsvarande ökningen faller helt på de civila äktenskapen; vigslar i annan kristen (eller judisk) ordning har legat fast vid 4–5 % av samtliga.

Märkligt är att den procentuella nedgången av kyrkliga vigslar visat sådan kontinuitet, medan antalet ingångna äktenskap fluktuerat kraftigt. 1967 började den drastiska nedgången av antalet äktenskap som reducerade det årliga antalet från 61 000 1966 till 39 000 år 1972 och 1973. Antalet kyrkliga vigslar halverades under denna tid. Man skulle kanske kunnat förvänta sig att när allt färre valde att legitimera sitt samlevande, en större andel av den glesnande skaran skulle söka kyrkans välsignelse. När 1974 antalet ingångna äktenskap steg till 45 000 fortsatte den kyrkliga andelen att sjunka, även om antalet ökade något.

Om orsakerna till att den kyrkliga vigselseden håller på att brytas, kan vi endast spekulera. Ett rimligt antagande är att förut gifta är mindre benägna att söka kyrklig vigsel för omgifte. Andelen äktenskap där någon av parterna tidigare varit gift ökar ganska snabbt. Enligt Statistisk Årsbok 1975 var detta fallet i 23 % av de äktenskap där maken var kyrkobokförd i Sverige. Dessutom förhåller det sig uppenbart så, att allt fler av dem som gifter sig redan levt samman och har barn med varandra (eller med någon annan). Det förefaller sannolikt att också denna kategori i mindre utsträckning väljer kyrklig vigsel. Dessutom har säkerligen borttagandet av den obligatoriska lysningen från 1969 verksamt bidragit till utvecklingen, även om det omedelbara genomslaget inte var så påfallande.

Nattvard

En statistisk serie som sedan åtskilliga årtionden visar stadigt uppåtgående siffror gäller årliga kommunioner i Svenska kyrkan. 1974 var antalet nästan 1,5 miljoner, räknat i procent av befolkningen 18. För tjugo år sedan var samma siffra 10 %. Ökningen av de årliga kommunionerna har varit relativt störst i de okyrkliga mellansvenska stiften (utom Stockholm) och i Visby. Där har frekvensen mer än fördubblats på tjugo år.

Ökningen av antalet nattvardstillfällen har gått något snabbare än antalet kommunioner. Uppgifterna i årsboken ger antalet kommunioner i förhållande till samtliga gudstjänstbesökare, 7,1 %. Men det hade kanske varit av större intresse att få veta hur nattvardstillfällena fördelas på högmässor och andra gudstjänster. Någon möjlighet att uppskatta antalet regelbundna kommunikanter i Svenska kyrkan ger knappast siffrorna.

Medlemskap i Svenska kyrkan

Antalet svenska medborgare som inte tillhör Svenska kyrkan, är 190 000. Tyvärr vet vi inte hur många av dessa som är utträdda och hur många som är naturaliserade invandrare som aldrig tillhört Svenska kyrkan. Utträdena var 1974 knappt 11 000.

Drygt 56 % av de utländska medborgarna i landet tillhör inte Svenska kyrkan: 224 000. 1 Göteborgs och Lunds stift står ca 70 % av utlänningarna utanför, i Växjö och Stockholms stift 60 %. I Ärkestiftet, Skara och Linköpings stift är det ung. femtiofemtio, medan i de mellansvenska och norrländska stiften en majoritet av de utländska medborgarna är medlemmar av Svenska kyrkan. Denna fördelning svarar väl mot invandrarnas ursprung, med nordbor dominerande i de nordligare delarna av landet.

Drygt 60 % av de utländska medborgarna är nordbor, och totalt förefaller bortåt två tredjedelar i sina hemländer ha tillhört kyrkor som gör dem till potentiella medlemmar av Svenska kyrkan. Det skulle innebära att ungefär två tredjedelar av dem som genom en enkel anmälan kan bli medlemmar av Svenska kyrkan har utnyttjat denna möjlighet.

Prästerna

Om den märkligaste utvecklingen i Svenska kyrkan har årsboken överhuvud ingenting att förtälja. Den katastrofala bristen på präster håller på att övervinnas genom en snabb ökning av antalet prästvigda. Bakgrunden till detta omslag ligger bland annat i arbetsmarknadssituation och andligt klimat. Hela detta problemkomplex och vad det kan medföra för Svenska kyrkan blir det troligen tillfälle att återkomma till.