av DANIEL GUSTAFSSON
Det är ett på alla sätt berömvärt initiativ från Stockholms katolska stift att producera en utgåva av Nya testamentet som studiebibel med katolska kommentarer. Bibeln måste läsas i kyrkans gemenskap, och en kristen kan inte ensam vara uttolkare av Guds ord. Som ett resultat av reformationen, det pietistiska arvet, den tilltagande individualiseringen och den akademiska exegetiken är dagens bibelläsare ofta inte bara självständig utan också självsvåldig. Den nya katolska studiebibeln leder läsaren genom texten med den katolska trosläran som rättesnöre.
Studiebibelns upplägg är ganska enkelt. Grundstommen är nya testamentet ur Bibel 2000 i oförändrat skick med bibelkommissionens kommentarer, parallellhänvisningar och uppslagsdel. Dessa kommentarer och parallellhänvisningar är på sedvanligt sätt tryckta i nederkant på varje sida. Utgåvans tillägg består av en kortfattad introduktion till varje bibelbok och en notapparat med katolska kommentarer. Denna notapparat är tryckt i sidmarginalen. Enligt redaktörernas förord är det en tydlig skillnad mellan de båda notapparaterna: Svenska bibelsällskapets notapparat ger en historisk och språklig information som ska möjliggöra en historisk förståelse av texten. Den katolska notapparaten ska ge den katolska kyrkans tolkning av texternas religiösa budskap. Information från bibelsällskapets notapparat upprepas inte i den katolska notapparaten.
Introduktionerna till bibelböckerna är 1–2 sidor vardera och tar kortfattat upp frågor om författare, datering, adressat, struktur och tema. Upplägget är välbeprövat och motsvarande introduktioner finns till exempel i den evangelikala studiebibeln Handbok för livet. Den katolska notapparaten har ett varierande innehåll. Vissa noter innehåller historiska förklaringar och hänvisningar till andra bibelställen på ett sätt som är mycket likt bibelsällskapets noter. Andra noter har tydlig uppbyggelsekaraktär och innehåller korta sammanfattningar av innebörden i ett visst avsnitt. Många gånger relaterar noterna bibeltexter till den katolska trosläran genom hänvisningar till Katolska kyrkans katekes eller andra texter. Verser eller avsnitt som används i mässan, tidegärden eller rosenkransen noteras i notapparaten.
Trots att redaktörerna inte avser att upprepa information från bibelsällskapets notapparat i den katolska apparaten tycks det ändå oundvikligt (se t. ex. noterna till Joh 3:14). Dessutom har många katolska noter en liknande funktion som bibelsällskapets noter. Detta visar på svårigheterna att hålla läsaren med flera parallella notapparater på det sätt som den aktuella utgåvan gör. Det är förståeligt att man har velat dra nytta av bibelsällskapets gedigna notapparat, men jag tror att läsaren hade haft mycket att vinna på ett upplägg där man antingen tydligare separerar olika typer av noter eller där alla noter ingår i en gemensam notapparat.
Det föreligger en viss obalans mellan vilka avsnitt som kommenteras utförligt och vilka som inte alls får några kommentarer. Jag har full förståelse för att bebådelseberättelsen hos Lukas och Uppenbarelsebokens tolfte kapitel kommenteras så intensivt att noterna inte ryms i marginalen utan måste ta en extra sida i anspråk. Jag har svårare att förstå varför många andra texter lämnas utan kommentarer. Många gånger tänkte jag ”varför säger de inget om detta?” Mitt intryck är därför att den katolska trosläran snarare än bibeltexten i sig verkar utgöra utgångspunkt för kommentarerna. Det är gott och väl, och studiebibeln kommer säkert att glädja och hjälpa många bibelläsare. Samtidigt tror jag att det finns ett stort behov av en kyrklig studiebibel där texten i sig tydligare får vara utgångspunkt, och där läsaren kan studera bibeltexterna i kyrkans gemenskap. Ett första steg mot en sådan studiebibel vore kanske om man i kommande upplagor expanderar introduktionerna till de olika bibelböckerna med hänvisningar till lättillgängliga kommentarer och utläggningar av författare som står i samklang med den katolska traditionen.
Vissa av noterna i den katolska apparaten diskuterar historiska och språkliga fenomen på ett sätt som lite väl fort går över i katolsk troslära. Någon gång kan jag tycka att det är direkt vilseledande. Ett tydligt exempel är noten till Luk 1:28, som kommenterar Maria som ”högt benådad”. Noten hänvisar bland annat till det grekiska participet kecharitôménê, och säger att ”uttrycket indikerar att Gud redan har förberett Maria genom att fylla henne med nåd vid hennes tillblivelse”. Jag är förvånad över att en sådan not har passerat den bibelvetenskapliga granskningen utan att man markerar någon skillnad mellan filologi och receptionshistoria.
En sista kommentar rör studiebibeln som tryckeriprodukt. Den är på alla ledder större, och dessutom tyngre, än den utgåva av hela Bibel 2000 som jag har liggande på mitt skrivbord. Min vanliga bibel har trådbunden rygg och hårda pärmar. Studiebibeln har limmad rygg i ett danskt band. På många sätt påminner den alltså om en gammaldags telefonkatalog, och jag är rädd att hållbarheten blir därefter. Katolsk studiebibel skulle förtjäna en utgåva som läsaren kan leva med länge.
Daniel Gustafsson är teol. dr i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet och präst i Svenska kyrkan.
Ur Signum nr 2/2021, s. 51–52.