Svartrockarnas Manitou

Kulturkollisioner kantar historiens framfart. Sällan kan olika värderingar och hela system för grupper samexistera. Till och med fredliga möten leder vanligen till sönderfall för de svagare, men för det mesta har kontakten kommit med aggressiva grupper. Särskilt de tekniskt primitiva kulturerna är känsliga för yttre rubbningar, vilket hela etnografins historia exemplifierar. När den europeiska expansionen nådde dem – med sjukdomar, guldhunger och sprit – föll de i spillror. En medverkande orsak var den kristna missionen. Hur man sedan bedömer missionärernas insatser, beror på ens egna värderingar. Betraktar man främmande kulturer ungefär som utrotningshotade djurarter, eller anser man de kristna sanningarna vara viktigare än andra försök att organisera tillvaron?

Inom de stora högkulturerna blev det ibland möjligt att skapa en balans, men för de många samhällsformerna bland de indianska folken lyckades det sällan eller aldrig. I vår tid har inkulturation långsamt blivit ett honnörsord, men de tidiga missionärerna hade ingen sympati för vad de mötte och med rätta uppfattade som grundläggande värden hos de hedniska folken: kannibalism, rituell tortyr, andetro och allmän otukt. Samtidigt kunde de beundra de många goda egenskaperna hos indianerna. En nu aktuell film berör jesuitiska försök att skapa kristna indianska samhällen i mellersta Sydamerika; också på svenska har den fått behålla namnet The Mission. De krossades av politiska skäl. Konflikten i en modern och uppmärksammad roman av Brian Moore, Black Robe, 1985, är av annan art. Den framställer livligt och övertygande mötet mellan algonkin-indianer och jesuitmissionärer i det franska Kanada i början på 1600-talet, där all egentlig förståelse verkar omöjlig. De två grupperna står för värderingar som är diametralt motsatta på nästan varje väsentlig punkt. För indianerna är de vita giriga snåljåpar genom att överhuvudtaget äga ting enskilt. Kyskheten är obegriplig, gudstjänsten är skrämmande magi, och fastän andarna finns överallt och talar till människor, är européer blinda och döva för dem. För prästerna är grymheten mot andra folk och tron på alla slags andeväsen av ondo, och på ett vardagligt plan äcklas de av det hårda livet med rökiga tält, där alla sover tillsammans, och det halvråa köttet som är den uppskattade maten. Dessutom kan de aldrig lita på några löften.

Moore tycks ha sin sympati hos indianerna och framförallt hos de europeer som tog upp deras sätt att leva, skogslöpare (coureurs de bois) och andra, men samtidigt låter han båda parters tankar och reaktioner göra sig hörda. Både kristendomen i sig och europeiska värderingar är så främmande för indianerna att någon förståelse inte är möjlig, medan missionärerna inte rimligen kan kompromissa bort den lära de har åtagit sig att förkunna. Det värsta med deras liv är inte de ständiga farorna – eller om man uttrycker sig annorlunda, de stora möjligheterna att lida den åtrådda martyrdöden -, det är svårigheten att förmedla vad de har att säga, när det inte finns några gemensamma grundläggande värderingar. Därför blir också slutet med massomvändningen i byn en ganska tvetydig händelse. Det som övertygar indianerna efter en svår epidemi (av influensa) är inte trons sanningar utan hoppet att överleva den kristne gudens hårda framfart.

Brian Moore är en erfaren författare och behandlar gärna katolska ämnen. Bakom romanen om svartrockarna ligger noggranna studier, där han framförallt bygger på de bevarade jesuit-relationerna, missionärernas egna framställningar av de främmande och hårdföra förhållanden som de mötte.

Till de många stötande dragen hörde språkets förtjusning i grova ord, något som Moore tar upp så att hans indianer använder exkrement- och sexualord ännu något mer än vår moderna underhållning. Stilen är genomtänkt och levande, kompositionen konstfull utan att vara påträngande, inte minst när det gäller att förklara indianska attityder. Det är en hård men suggestiv värld som Moore manar fram ur det fjärran förflutna, och han framställer övertygande ett möte mellan två väsensskilda livsstilar. Den indianska kommer att gå under, missionärernas tro blir omskakad, och om något gott kan komma av detta får läsaren inte veta det.