Tecken på Guds närhet

Sakrament. Jag smakar på ordet. Vacker, mystiskt. Något fromt, ibland obehagligt och snudd på obegripligt som en född katolik mer eller mindre slussas igenom: dop, bikt, första kommunion, bekräftelse.

All förberedande undervisning av präster, systrar och andra vuxna kan väl inte ha skett för döva öron. Knappast. Men tid och slentrian sätter sina spår i trosmedvetandet. Därför kan det vara nog så omtumlande att som vuxen på nytt sätta sig in i tanken och historien bakom sakramenten.

Två franska teologer, Philippe Béguerie och Claude Duches­neau, har skrivit boken för detta: Tecken på Guds närhet. En presentation av sakramenten. Florence Vilén har stått för översättning och, så vitt jag förstår, anmärkningar om svenska förhållanden. Utgivare är Katolska Bokförlaget.

Samarbetet har varit givande. En snyggt designad bok med mjuka pärmar om dessa kyrkans ”institutionaliserade” möten mellan människa och Gud som kallas sakrament – dop, bekräftel­se, eukaristi, försoning, prästvigning, äktenskap och de sjukas sakrament.

De sju sakrament vi har i dag definierades först år 1250. Evangelisterna och Paulus skriver framför allt om brödbrytande och dop som kristna riter, men nämner även handpåläggning, förlåtelse och äktenskapets förbund.

Béguerie och Duchesneau beskriver hur sakramenten utgår från tecken, symboler och riter som alltid ingått i människans värld. Vårt behov av övergångsriter för att handskas med verkligheten i vardagen förklarar vårt behov av dem i det andliga livet, där verkligheten är än mindre gripbar.

På liknande sätt inser man som läsare hur viktigt det är att trons gåva erbjuds människan i etapper: Sakramenten blir både ingång till tron, varaktiga tillstånd i livet och färdvisare framåt, mot Guds rike.

Allt började då Gud gav oss sitt eget tecken, Ordet som blev kött. Som tecken för detta fullkomliga tecken har sakramenten utvecklats i kyrkan. De kapitel som beskriver denna historia hör till de bästa i boken. Det gäller inte minst avsnitten om eukaristin, som står i centrum för alla andra sakrament. Samtidigt ges en beskrivning av kyrkans gudstjänstfirande genom tiderna, vilket stegvis har gått tillbaka till en modell som står närmare fornkyrkans, med ”återupptäckten av försam­lingen, av Ordets plats, av tacksägelsens betydelse och av de troendes bön”.

Författarna drar sig inte för att föreslå hur sakramenten skulle kunna firas annorlunda, bland annat genom etappvisa insteg i äktenskapets sakrament. Det verkar logiskt, mot bak­grund av att författarna avråder från kyrklig vigsel av par som inte tar tron och sakramenten på fullaste allvar.

Oklart blir det när författarna talar om möjligheten att införa ”nya uppgifter och tjänster” i kyrkan. Resonemanget verkar höra hemma i en vidare diskussion, som man som läsare antas känna till.

Boken ger en bild av hur sakramenten firas i kyrkan i dag, och belyser deras sociala dimension. Som svensk kan det vara svårt att känna igen sig i en del riter som beskrivs, till exempel gemensamma botandakter eller katekumenernas upptagning i församlingen. Samtidigt är detta positivt, då det öppnar blicken för kyrkans många ansikten.

Beklagligt nog är bokens inledande kapitel något pratiga, med en del upprepningar och oklara formuleringar. Vackra men luddiga definitioner staplas på varandra, av typ: ”Jesus är sakrament därför att han är Guds verksamma närvaro i världens liv. Därigenom är han verkligen ett verksamt tecken.”

Ibland svävar författarna ut i randanmärkningar som för långt från den ursprungliga tankegången. De varvar olika aspekter på sakramenten, vilket gör det svårt att använda boken som uppslagsverk annat än för de historiska avsnitten. Rutor med citat och annan information ligger ofta störande mitt i texten och följer inte de stycken de hänför sig till.

Detta är skönhetsfläckar i vad jag uppfattar som en mycket givande historisk översikt över, aktuell utläggning om och rentav meditation över sakramenten, vilken bör kunna läsas med behållning av engagerade kristna lekmän.

En sak är säker. Efter läsningen gnäller man inte längre över att ha råkat hamna på en gudstjänst med tio barndop eller femton konfirmationer.