Till bords med Kristus

Jesus som delaktig i en måltid, som gäst eller värd, är ett återkommande tema i evangelierna. När Herren äter och dricker med tullindrivare och syndare handlar han i enlighet med sin sändning till människorna och låter så de ”frommas” egenrättfärdighet komma på skam. Efter sin uppståndelse låter han sig igenkännas då han bryter brödet, och visar så att eukaristin är ett tecken på den Uppståndnes närvaro i kyrkan, en närvaro som får sin fullbordan vid Lammets måltid i himlen.

Dominikanpater Jean Dureau behandlar i sin bok Till bords med Kristus just måltidsgemenskapen med Herren. Han begränsar sig emellertid inte till att enbart behandla måltider, utan berör också händelser som ägt rum i samband med sådana, som Marias smörjande av Jesus fötter och Judas förräderi. Också andra händelser i Jesus liv, som hans fasta i öknen och hans törst på korset betraktas. Dessa är visserligen inga måltider men författaren sätter dem med känslighet i klar relation till bokens tema.

Dureaus bok är lättläst. Tonen är mer stillsamt resonerande än meditativ. Författaren har några gånger en tendens att bli alltför mångordig och evangelieberättelsernas intensitet framträder klarast i bokens kortare kapitel och avsnitt.

Vid en läsning av boken slås man av att så många centrala händelser i Jesus liv äger rum i samband med en måltid. Den förmår verkligen lyfta fram dessa måltiders väsentliga roll i vår frälsningshistoria. ”Den som har Gud till gäst blir uppfylld av hans gåvor”, skriver Dureau (s. 12). Hans bok visar på denna mystiska verklighet, alltifrån den kvinna som närt honom vid sitt bröst till de vittnen som åt och drack med honom efter hans uppståndelse från de döda och till den som hör hans knackning och öppnar dörren för att hålla måltid med honom.