Till den helige Andes lov

Pingstsekvens

O eld och tröstens Ande,

livet i alla skapade varelsers liv!

Helig är du, skänker liv åt dina verk,

helig är du, smörjer de av sjukdom illafarna,

helig är du, renar de stinkande såren.

O helighetens andedräkt, o kärleks eld,

o ljuva försmak i vårt inre!

En välbehaglig doft av dygd

gjuter du in i hjärtana.

O renaste källa! Där skådar man bilden

av Gud, som samlar dem som gått vilse

och söker dem som förlorats.

O livets skyddande sköld

och hoppet om alla lemmars förening,

o dygdens enhetsband: fräls de heliga!

Beskärma dem, som fienden tagit till fånga

och lös de fjättrade,

dem som Gud i sin makt vill frälsa.

O mäktiga väg, som tränger in i allt

i himlen, på jorden och i alla djupen!

Du enar och församlar alla till ett.

Från dig

strömmar skyarna ut,

får vinden vingar,

kommer stenarnas droppar,

springer flodernas vatten

och spirar jordens grönska.

Du ock alltid skänker lärdom

och glädje genom visdomens ande.

Därför: lov vare dig,

du som själv är vår lovsångs ljud

och livets glädje, vårt hopp,

vår väldiga ära,

vår lön i ljusets boning.

(Till svenska av Alf Härdelin)

Hildegard av Bingen (1098-1179) var abbedissa i benediktinklostret Rupertsberg nära Bingen i Rhenlandet. Hon brukar räknas som den första stora i raden av tyska kvinnliga mystiker. Hennes liturgiska diktning, som länge ringaktats, har på senare tid återupptäckts som ett särpräglat exempel på medeltida obunden lyrik med djärvt bildspråk och expressionistisk uttrycksvilja.