Pingstsekvens
O eld och tröstens Ande,
livet i alla skapade varelsers liv!
Helig är du, skänker liv åt dina verk,
helig är du, smörjer de av sjukdom illafarna,
helig är du, renar de stinkande såren.
O helighetens andedräkt, o kärleks eld,
o ljuva försmak i vårt inre!
En välbehaglig doft av dygd
gjuter du in i hjärtana.
O renaste källa! Där skådar man bilden
av Gud, som samlar dem som gått vilse
och söker dem som förlorats.
O livets skyddande sköld
och hoppet om alla lemmars förening,
o dygdens enhetsband: fräls de heliga!
Beskärma dem, som fienden tagit till fånga
och lös de fjättrade,
dem som Gud i sin makt vill frälsa.
O mäktiga väg, som tränger in i allt
i himlen, på jorden och i alla djupen!
Du enar och församlar alla till ett.
Från dig
strömmar skyarna ut,
får vinden vingar,
kommer stenarnas droppar,
springer flodernas vatten
och spirar jordens grönska.
Du ock alltid skänker lärdom
och glädje genom visdomens ande.
Därför: lov vare dig,
du som själv är vår lovsångs ljud
och livets glädje, vårt hopp,
vår väldiga ära,
vår lön i ljusets boning.
(Till svenska av Alf Härdelin)
Hildegard av Bingen (1098-1179) var abbedissa i benediktinklostret Rupertsberg nära Bingen i Rhenlandet. Hon brukar räknas som den första stora i raden av tyska kvinnliga mystiker. Hennes liturgiska diktning, som länge ringaktats, har på senare tid återupptäckts som ett särpräglat exempel på medeltida obunden lyrik med djärvt bildspråk och expressionistisk uttrycksvilja.