Tron i Norden

Kanske var det ett tecken på att den katolska kyrkan i de nordiska länderna ändå nått en utvecklingsnivå där en viss grad av inre konsolidering föreligger att några representanter från de nordiska stiften för några dagar i januari kunde samlas och förflytta sitt intresse från interna problem och uppbyggnadsfrågor och i stället ägna sig åt trons problem i de nordiska länderna mellan vetenskap, etik, teologi och liv som rubriken löd. Det gällde inte en dialog med icketroende utan ett försök till en inventering av stora problemkomplex.

Initiativet kom via Dialogsekretariatet för de icke-troende i de tyskspråkiga länderna i Augsburg som är en frukt av Andra vatikankonciliets dialogvilja och som organiserar dialogen med diverse samtalspartners. Två representanter därifrån ordf. biskop Stimpfle och sekr. dr Ingo Dollinger liksom Frau dr Elisabeth Peter från Secretariatus pro non credentibus var närvarande. Brevledes framfördes även en hälsning med välgångsönskningar från dess ledare i Rom ärkebiskop Paul Poupard.

De nordiska biskoparna var väl företrädda, från Oslo, Helsingfors och Stockholm, men denna gång valde biskoparna mestadels att lyssna. Huvudpartern av deltagarna – ett trettiotal – var universitetsfolk: naturvetare, sociologer, humanister, teologer med tvärvetenskapliga intressen.

Konferensspråken lyckades mötesordföranden lektor Kaspar Kallan, Köpenhamn, med en viss uppmuntrande envishet bibehålla nordiska, även om detta givetvis inte uteslöt varje språkförbistring. Men saken gällde ju bl a att inventera och inte minst söka formulera problemen och därför menade många att det var viktigt att inte ett främmande språk bidrog till ytterligare tolkningsproblem.

Här följer ett mycket begränsat urval ur den stora mängd tankar som framfördes på konferensen. I den mån som de temata som togs upp tidigare mer eller mindre utförligt presenterats i Signum hänvisas till respektive artiklar.

Det första inlägget kom från Anna Marie Agaard, docent i dogmatik i Århus: Motstånd, konflikt, lidelse – og Gudstro. Någon svensk deltagare ställde sig tveksam inför betydelsen av det danska ordet lidelse (på svenska lidande). Men här förmärktes även lidelse i mening djupt engagemang – vilket för övrigt gällde genomgående för konferensen.

”Sekulariseringen lämnar inte samhället i ett värdeneutralt tomrum. Vi har i Danmark ett ideologipluralistiskt samhälle. Där kristna värderingar går ut kommer andra normerande attityder in … Men även kyrkan som institution och socialt fenomen är genom sina medlemmar genomsyrad av sekulariseringen, uppfattad som ett (omedvetet) tillägnade av det omgivande samhällets normer och värden. Kampen om grundläggande livsattityder och värderingar står i vår danska situation och vårt historiska sammanhang också mellan skilda uppfattningar om kyrkans inkulturation i samhället … Jag påstår att kyrklig existens både för den enskilde troende och för kyrkan i dess olika sociala former inom en överskådlig framtid blir en tillvaro med ökad konflikt både inåt och utåt.”

Om sekulariseringen inte efterlämnar ett tomrum, vilka etiska värderingar bygger då det svenska välfärdssamhället på? Är det på väg mot sin upplösning eller omdaning? Det var frågor som Lennart Ejerfeldt behandlade, som vi far anledning att återkomma till i kommande nummer av Signum.

Dr phil. Eva Nordentoft, Århus, redogjorde för en egen intressant erfarenhet av mer organiserad dialog vid universitetet i Århus mellan naturvetenskap (fysik, medicin, genetik) och teologi, Forum Teologi – Naturvetenskap. ”Vi är en del av världen och åser således inte problemen utifrån.” De etiska frågorna var ständigt återkommande. Ett exempel som Eva Nordentoft anförde: den resurskrävande medicinska forskningen som t ex leder fram till ett provrörsbarn medan undernäring och svältdöd är miljoner barns villkor. Det är alltså inte bara fråga om genmanipulation och människans rätt att ingripa i arvsmassan.

Från Finland kom dominikanpater Martti Voutilainen och framförde ett statement med rubriken Teologisk syn på ateismen. ”Som ideologi eller som teologisk-ideologisk världsåskådning möter kristendomen i ateismen verkligen en farlig rival: båda har sina starka och svaga punkter, men utan att klart kunna bevisa en allmän övermakt. Ateismen är rationellt sett mer övertygande, lätt att anknyta till demokrati. Teologin har längre och subtilare tradition, bredare frågeställningar.”

En kämpande ateism hade man för övrigt för närvarande ringa eller ingen erfarenhet av i de nordiska länderna.

I de diskussioner som följde på varje föredrag och statement tangerades påfallande ofta de etiska frågornas betydelse för dialogen i ett avkristnat samhälle. Många bollar hade också gått till filosofiprofessor Dagfinn Follesdal från universitetet i Oslo, vars föredrag handlade om möjligheten till en profan grund för etiken. Som ett fruktbart sådant exempel anförde Follesdal den amerikanske filosofen John Rawls, främst arbetet A Theory of Justice, som utvecklat iden om ett ”reflektivt ekvilibrium”. ”Denna ide går ut på att vi tar vår utgångspunkt i de etiska uppfattningar, intuitioner som vi har och som vi fatt genom uppfostran, utbildning och annan påverkan. Vi reflekterar så över hur dessa uppfattningar passar in i varandra … och då vi försöker att få dem i harmoni med varandra måste vi ofta förändra någon av dem. Målet för reflexionen är att komma fram till en uppsättning etiska principer som på ett enkelt och naturligt sätt sammanfattar våra reviderade enskilda uppfattningar. Vi liar då uppnått ett s k reflektivt ekvilibrium där våra generella etiska principer är anpassade till våra enskilda uppfattningar men då också våra enskilda uppfattningar är anpassade till våra principer.”

Modellen framstod som tilltalande för flera deltagare men man hade uppenbarligen vissa problem med de etiska intuitionernas beskaffenhet.

Om teologin som trosåskådningsvetenskap gjorde pater Frans J. Holin ett statement. En kort historisk skiss om ämnet dogmatik vid teologiska fakulteten i Uppsala kunde exemplifiera teologins sätt att uppfatta sig själv och motivera sig vetenskapligt i ett sekulariserat sammanhang. Teologi mellan förnuft och upplevelse med en genomgång av Anders Jeffners bok Vägar till teologi finns utförligare refererat i Signum 3/ 1982.

Som icke-katolsk expert deltog Göran Gustafsson, professor i religionssociologi i Lund. Hans föredrag tog upp frågan om religionen har någon framtid i Norden. Göransson menade att förbindelsen mellan den traditionella kristna religionen och folkreligionen – ett begrepp som definieras i Göran Gustafssons artikel Folkreligion i det sekulariserade Sverige i Signum 9/ 1981 – alltmer kommer att upplösas i en anonym religiositet i en pluralistisk tappning bl.a. på grund av att kunskapen om den kristna tron är i starkt avtagande. Flertalet svenskar födda efter 1950 har inte bibringats denna kunskap i skolan, kyrkan eller på annat håll. Men inget talar för att de gudstjänstfirande kristna församlingarnas framtid skulle vara hotad.

Den sista punkten på programmet var ett besök på Arbetarrörelsens arkiv. Förre riksdagsmannen Hilding Johansson talade där om svensk arbetarrörelse och kyrkan i historia och nutid. Kanske även detta ett första stillsamt försök mot ett samtal mellan katolska kyrkan och arbetarrörelsen.

Mötesplatsen var Birgittasystrarna och Elisabethsystrarnas gästhem i Djursholm utanför Stockholm. Systrarnas praktiska och välskötta konferenshus var en av de avgörande förutsättningarna för att en så intensiv och givande konferens kunde genomföras. Förhoppningsvis far den sin fortsättning i någon form. Kanske som det framkom under utvärderingen, som någon slags gemensam nordisk lekmannautbildning. Fastän de nordiska länderna sins emellan skiljer sig åt både vad samhälle och kyrka beträffar finns ändå så många gemensamma frågor och problem. Vi behöver också varandras gemensamma resurser.