Universitetsekumenik

Alternativa modeller

I samband med en folkomröstning i kantonen Zurich om frågan huruvida stat och kyrka bör skiljas åt – förslaget förkastades – meddelade nyligen Neue Zurcher Zeitung att frågan har blivit aktuell om den reformerta kyrkans teologiska fakultet vid universitetet i Zurich inte borde öppnas för katolsk teologi. Av historiska skäl har hittills den reformerta teologin – för övrigt med ett kraftigt lutherskt inslag, Gerhard Ebeling! – intagit en monopolställning i den eljest paritetiska kantonen.

Tre varianter står för närvarande under diskussion: 1. En ordinarie professur i katolsk dogmatik. 2. Ett lärouppdrag där varje termin en katolsk exeget, systematiker eller kyrkohistoriker skulle kallas att föreläsa. 3. Som tredje variant diskuteras en professur i katolsk idehistoria vid universitetets filosofiska fakultet – en tanke som är inspirerad av Romano Guardinis Munchen-professur förr i tiden. Den liberala NZZ visar uppenbarligen närmast sin bevågenhet för den första varianten, där man förutser en i den teologiska fakulteten och i dess läroplan integrerad lärostol.

I Sverige kan sådana planer närmast synas världsfrämmande och passe. Meri kanske innehåller de trots allt något som är värt eftertanke.

Trots sekularisering och avkonfessionalisering av samhälleligt liv inklusive undervisning finns världen över konfessionella teologiska fakulteter – statliga och ickestatliga – som vid sidan av all religions och trosåskådningsvetenskap uppfattas som nödvändigt komplement till universitetens övriga fakulteter eller institutioner. Och vem vågar principiellt frånkänna dem allvarlig vetenskaplig forskning och undervisning?

Även i ett pluralistiskt samhälle finns dessutom – såsom dessa varianter visar – intressanta ekumeniska förslag för att tillgodose de olika samfundens infallsvinklar. Trots Söderbloms tidiga världsekumeniska engagemang har den ekumeniska teologin – förvånansvärt nog – i Sverige inte fått tillgång till en egen professur även om UHÄ i sin rapport 1980:2 s.17 föreslår, att man under ett av de kommande budgetåren inrättar ”en högre tjänst” i ekumenik. Märkligt är ändå att just Zwinglistaden på allvar vågar diskutera en mer konkret ekumenisk modell.

Men främst brister det ekumeniska perspektivet i teologihistorien. En svensk teologie studerande med tillgång endast till elementära handböcker kunde få intrycket att den katolska kyrkan försvann med reformationen för att återuppstå i vår egen tid, uppväckt av den ekumeniska rörelsen.

Katolsk idehistoria – efterreformatorisk – är ett akademiskt ödeland i Sverige även vid en jämförelse med våra nordiska grannländer.