Uppgraderad Ignatius

För den som redan läst ett antal böcker om ignatiansk spiritualitet infinner sig en kombination av lycka: åh, en ny bok om de andliga övningarna, och på samma gång en stilla undran: hur mycket (nytt) kan skrivas om Ignatius av Loyolas Andliga övningar och dennes spiritualitet? Men jag försäkrar, boken är ett värdefullt och välkommet bidrag till den litteratur, som redan nu finns översatt till svenska.

Författaren, Dean Brackley, en jesuit med rötter i USA, som levt större delen av sitt vuxna liv i El Salvador, skriver på ett tillgängligt och medryckande sätt. Mikael Löwegrens goda översättning från originalspråket bidrar också till en positiv läsupplevelse. Brackley skriver utifrån många års erfarenhet av att leva med fattiga och marginaliserade i El Salvador och boken är fylld av exempel ur hans eget liv i mötet med fattiga och utsatta. Jag kommer ofta på mig själv med att associera till vår nuvarande påves ord och hållning. Gud är konkret, personlig och helt verklighetsnära.

Även om den svenska boktiteln är tilltalande, så kanske originaltiteln säger ännu något mer om bokens innehåll: The Call to Discernment in Troubled Times. Den svenska rubriken på första kapitlet slår an den ton som återfinns i hela boken: ”En solidarisk spiritualitet”.

Författaren beskriver själv intentionen med boken: ”den försöker anpassa Ignatius vision till vår tid, något som många redan har gjort, men med en tonvikt på vår globala samhällskris”. Brackley är övertygad om att Ignatius själv hade utvecklat den samhälleliga aspekten av sina insikter, om han levt i dag. En slutsats som är svår för en icke-jesuit på 2000-talet att uttala sig om. Det vi kan konstatera är dock, att vi i dag är betydligt mer införstådda med världens problem, än vad de flesta kunde vara på 1500-talet, och visst måste detta få konsekvenser för våra liv, våra livsval och livet i Jesu Kristi efterföljd. Vem är min nästa? Hur många predikningar har inte utifrån berättelsen om den barmhärtiga samariten försökt svara på denna i dag så svåra fråga.

Boken är inte så mycket en handbok som en gemensam vandring genom övningarnas tillämpning för den enskilde, men med en tydlig betoning på människans väg i världen i gemenskap. Detta innebär ändå inte att Ignatius av Loyolas Andliga övningar inte ligger till grund för hela boken. Rubrikerna för bokens sex kapitel slår an en grundton: Att bli fri, Något värt att leva för, Urskillning och beslut, Lidande och medlidande, Uppståndelse och till sist Bön. Allt förstått utifrån både en personlig, social och global dimension. Det är detta som är Brackleys stora bidrag, ett mycket välkommet sådant, att kallelsen att följa Kristus sker i ett sammanhang, både lokalt och globalt.

Ignatiansk spiritualitet har verkligen slagit igenom stort i vår tid och i vår del av världen, och en bidragande orsak kan vara det personliga och individuella i upplägget av de andliga övningarna. Frågan gäller ju: vad vill Kristus med mig, med mitt liv? En förvisso mycket väsentlig fråga! Men att kallelsen och efterföljelsen har sociala implikationer, riskerar kanske i vår alltför individualistiska tid att nedtonas eller förbises, ja, i värsta fall helt negligeras, och detta råder Brackleys bok helt klart bot på. På nästan varje sida finner man meningar som ”Inte tillräckligt att äta”, ”gemenskaper av nya människor” eller ”lösningen på vår globala kris”.

De sociala implikationerna av att vilja följa Kristus finns med som en röd tråd genom boken, utan att det för den skull blir en bok, som kunde bära titeln ”Befrielseteologi enligt Ignatius”. Nej, Brackley är verkligen jesuit uti fingerspetsarna och frågan landar gång på gång hos den enskilda personen: vad betyder detta för mig? För mina val och beslut? Som så ofta i ignatiansk litteratur finner man en tydlig struktur, till exempel tre sätt att fatta beslut, tre poler för urskiljning och så vidare.

De tre sätten att fatta beslut samt de tio grundstenarna för urskiljning, som Brackley går igenom i kapitel tre, som har som rubrik just ”Urskillning och beslut” är mycket handfasta och användbara och utgår både från människans förnuft liksom hennes vilja och känsla, allt i relation till erfarenhet av tröst eller misströstan. Här känner den ignatianskt bevandrade läsaren väl igen sig.

Intressant nog behandlas bönen först i bokens tre sista kapitel. Kanske det säger oss något om både Ignatius och Brackley. Den som tror, att urskiljning enligt Ignatius av Loyolas Andliga övningar handlar om att sätta sig i ett kapell eller på sin kammare, har missuppfattat Ignatius. Öppenhet mot omvärlden och en spiritualitet grundad i verkligheten är ju själva kärnan och utgångspunkten. Att söka och finna Gud i allt, som en annan nyligen översatt ignatiansk bok heter, detta är målet. Bönen får aldrig riskera att bli en flykt eller en ursäkt för att inte möta sina medmänniskor och sin omvärld, eftersom det är där man också möter Jesus Kristus själv, det är där han är.

Genom hela boken finns kortare avsnitt som kan liknas vid faktarutor. Under rubriker som till exempel ”Apokalyptiska syner” eller ”Kontemplation i världen efter Einstein” fördjupar Brackley olika teman som han berör i texten, men som förklaras och förtydligas ytterligare. För läsaren är dessa separata avsnitt värdefulla komplement som ger just fördjupad kunskap och förståelse för de begrepp han använder. Varje kapitel avslutas sedan under rubriken ”Alltså”, med en sammanfattning av ämnet som berörts.

I bokens fjärde kapitel, ”Lidande och medlidande”, skriver Brackley om en av mina personliga favoriter, judinnan Etty Hillesum, under rubriken ”Medlidandets nåd”. Och det han här lyfter fram, nämligen både hans egen och Ettys erfarenhet av hur medlidandet paradoxalt nog kan föda mening och tröst, är en hjälp i denna tid, då vi alla är så välinformerade vad gäller världens nöd och elände. Hur kan vi handskas med det, utan att bli apatiska eller oberörda? Hans egen erfarenhet av att läsa ett reportage om ett brutalt mord på ett barn, visar på medlidandets väg. Han skriver ”jag brukade egentligen inte låta saker drabba mig på det här sättet. Det var kanske min egen kris som gjorde mig mer mottaglig den här gången. Tragedin med detta barn påverkade mig så att jag kände mig mindre ensam och mer i frid. Den bitterljuva upplevelsen var början på en ny etapp på min färd. Det fick mig att se vad som verkligen är viktigt i livet och var universums gravitationscentrum finns. Det ledde till en ny framtidsvision och en ny målmedvetenhet.” Här ser vi vad läsningen av nyhetsflödet, i öppenhet för att där möta Kristus, kan betyda för en människa. Dessa personliga exempel, både från Brackleys eget liv men ännu mer från andras, gör att läsningen av boken blir medryckande och engagerande från första sidorna ända till slutkapitlen och de avslutande fyra appendixen.

Boken rekommenderas att läsas av alla, som just liksom bokens engelska titel antyder, söker urskilja Guds väg i dessa oroliga tider. Den lämpar sig både för den som ännu inte gjort sig bekant med ignatiansk spiritualitet liksom för den invigde. Brackley lyckas alltså med sin avsikt med boken, nämligen att belysa och konkretisera de möjliga social/globala perspektiven och konsekvenserna av den helige Ignatius insikter för en Jesu Kristi lärjunge i dag.

Ann-Ida Fehn är medlem av kommuniteten den Heliga Treenigheten, Berget.