Upplysande luftfärd

Svenska stridsflygplansmodeller, lyfttryck omkring vingarna och vajersystem i all ära. Det är det fjäderlätta språket och de existentiella frågorna som får Maria Küchens bok att lyfta. Küchen betraktar inte våra drömmar om att flyga ur ett fågelperspektiv. Hon låter dem landa djupt inne i oss.

Hennes passionerade intresse för luftfärder är mer fascinerande än aerodynamiken. Det finns få saker som är så smittsamma som en annan människas entusiasm. Küchen är sedan barnsben en äkta flygentusiast, trots att hon har erfarenhet av både flygrädsla och en flyguppvisning som kunde ha kostat henne livet. I sin senaste bok tar hon med läsaren in i flygsimulator och upp i varmluftsballong. Däremellan betraktar hon från himlen platser som vi inte kan nå.

Att flyga innehåller många faktauppgifter som för den oinvigda kan vara spännande nyheter. Till dem hör att det är segelflygplanets tyngd, inte dess lätthet, som gör att det kan hållas i luften och att alla svenska flygplan anropas som om de vore män. I Indien är dock 10 procent av trafikpiloterna kvinnor. Hur Air India firade Kvinnodagen 2016 bör inte avslöjas i en bokrecension. Däremot kan en betryggande upplysning vara på sin plats. Fallskärmshopparens reservskärm måste packas av en speciellt tränad person.

Djur och flyg är ett uppseendeväckande inslag i boken. Förvånansvärt ofta krockar flygplan med älgar och alligatorer. En krock med en fisk har också rapporterats in. Daggmaskar på landningsbanan medför att den stängs. Ibland har flygplatser en egen biodling. Välmående bin indikerar nämligen att luften inte är farligt förorenad.

Det är inte bara paradissnoken som flyger utan att vi riktigt begriper hur. Faktum är att både djur och människor, hela vår planet, ständigt är i flygande fläng utan att vi blir åksjuka. Vid ekvatorn snurrar jorden runt sin egen axel i mer än 1 600 kilometer/timmen. Tack och lov snurrar atmosfären med.

Precis som på en flygplats vävs en mängd människoöden samman i Küchens bok. Antoine de Saint-Exupéry, Amelia Earhart, G K Chesterton, Anna Dellham, Thomas av Aquino, Charles och Anne Lindbergh, familjen Piccard, Mariam al Mansouri, Latifa Nabizada och Bessie Coleman har alla sin historia att berätta. Küchen återger fragment av deras öden och äventyr. Därtill berättar hon om piloten som öppnar bibel-appen i mobilen, kaptenen som tankar extra för att kunna flyga lite fortare när han ser att många passagerare har transfers vidare och flygvärdinnan som håller den skräckslagna affärsresenären i hand. De namnges inte men de är mänskliga.

Guiseppe av Copertino, piloternas och de psykiskt sjukas skyddshelgon, är en gestalt som avtäcker något av flygandets religiösa dimensioner. Det ritualiserade beteendet i cockpit och på en flygplats används också av Küchen för att länka samman höjd, djup och påtaglig verklighet. All väsentlig kommunikation mellan piloterna i cockpit sker genom korthuggna standardiserade fraser, call-outs. Frasernas växelhälsning påminner Küchen om en gudstjänstagenda. Piloternas förberedelser inför en flygning liknas vid tummandet av radband. Passagerarna deltar på sitt sätt i liturgin genom att checka in, passera säkerhetskontrollen och hålla reda på boardingkortet. Segelflyg som religiös upplevelse liksom underverket att något som helst bagage någonsin kommer fram för också tankarna till det som är himmelskt i en annan betydelse än atmosfären.

Vår dröm om och våra möjligheter att flyga gestaltar existentiella insikter eller utmaningar som Maria Küchen lyckas fånga i ord. Varje flygpassagerare upplever en krock mellan vanmakt och tillit. Tilliten måste bära för utan tillit kan vi varken flyga eller leva.

När vi flyger spränger vi gränser genom att begränsas. Samtidens berättelse om oss människor som autonoma individer som har läget under kontroll utmanas i grunden. När allt har checkats och dubbelcheckats i god ordning återstår att hantera det oförutsägbara. En segelflygare behöver ibland landa ute, utanför flygfältet.

Skärmflygaren kan lära oss konsten att vänta. Den förödelse som det startande flygplanets kraftutlösning genererar om tyngdpunkten inte är den rätta kan påminna oss om att ett motsvarande kaos kan uppstå inom människor och mellan människor när det inte råder tillräcklig balans. Hittar vi rätt tyngdpunkt – bara då – flyger vi.

Ett par infallsvinklar som inte utvecklas av Küchen stämmer till eftertanke. Är känslan av oändlig frid som hon upplever i klostret i Toulouse i själva verket resultatet av kyrkans marginalisering? Finns samma back-to-basics-trend som numera utmärker flygbranschen också i religiösa sammanhang? Küchen besvarar inte frågorna men hon lyfter dem. Det ger utblickar utöver dem hon själv bidrar med i boken.

Karin Johannesson är universitetslektor i religionsfilosofi vid Uppsala universitet.