Ur förordet till Ignatius av Loyola: Pilgrimens be

Ignatius av Loyolas levnadshistoria presenteras här i svensk översättning. Många gånger bad hans närmaste medarbetare honom enträget att såsom ett andligt testamente få höra berättelsen om hans liv, och under sina sista levnadsår (1553-1555) föll Ignatius till föga och berättade sin levnadshistoria för pater Luis Gonçalves da Camara, som sedan nedtecknade vad han sagt.

Det är alltså i hans egen framställning som vi möter Ignatius, en av de stora andliga ledarna i kyrkans historia. Bortsett från alla litterära kvalifikationer kan hans levnadsberättelse jämföras med andra klassiska levnadsberättelser, exempelvis med Augustinus Bekännelser, Teresa av Avilas Boken om mitt liv eller Therese av Lisieux Självbiografiska skrifter.

Ändå skiljer sig Pilgrimens berättelse påtagligt från liknande andliga självbiografier. Den belyser Ignatius levnadshistoria – eller rättare sagt en avgörande period i hans liv – ur en särskild infallsvinkel. Hans närmaste medarbetare hade bett att han skulle berätta ”hur Gud hade lett honom”. Därmed menade de inte bara hans omvändelse från ett världsligt till ett andligt liv utan alla de andliga erfarenheter som han gjort på levnadsvägen, alltifrån de veckor då han låg sjuk på slottet Loyola (1521) till dess han hade grundat Jesu Sällskap. I själva verket avbryts den sammanhängande redogörelsen redan år 1538. Men framställningen kompletteras med några händelser ur Ignatius senare verksamhet. Dessa avsnitt står emellertid bara i ett löst samband med själva berättelsen.

Dessa år mellan 1521 och 1538 är de mest spänningsfyllda och växlingsrika åren i Ignatius yttre och inre liv. Gud ingriper gång på gång. Från och med Manresa möter vi Ignatius mystikern. Hand gudserfarenhet präglas inte av iögonfallande yttre bifenomen – med undantag av en särskild tårarnas gåva som i synnerhet hans andliga dagbok vittnar om. Det är mer en intellektuell, mindre en visuell mystik, till innehållet en sällsynt Treenighetsmystik, som Ignatius ständigt på nytt försöker uttrycka i olika bilder, nästan tafatt och utan att verkligen förmå utsäga mysteriet. Men denna Treenighetsmystik är inte en ”brudmystik” sådan som vi möter hos stora medeltidsmystiker, utan en dynamisk ”sändningsmystik”, där den evige Fadern sänder Sonen och där Fadern genom Sonen skapar och frälser världen och kallar och sänder människor för att de ”under Kristi baner” skall låta sig gripas av den korsfästes frälsning för världen. Ignatius svar på detta Guds ingripande i hans liv är ett ihärdigt sökande – till synes ofta på omvägar – efter Guds vilja och hans uppdrag, ty dessa stod ingalunda klara för honom från början. Och just detta sökande, upplyst och ”upptänt” av Guds hemlighet, och hur det fullföljs på Ignatius slingrande levnadsvägar är berättelsens andra tyngdpunkt. Endast Ignatius själv kände till denna historia i dess inre sammanhang.

Ignatius avser givetvis inte att åstadkomma en fullständig biografi utan enbart att ge ett svar på den framställda frågan och ”berätta allt det som hade hänt med hans själ.” Han ville återge det dolda samtalet som fördes mellan Gud och honom under en viss period av hans liv – i den mån ett sådant samtal överhuvudtaget kan fångas i mänskliga ord.

Därvid utgör de yttre händelser som Ignatius berör i grund och botten endast illustrationer till hur Gud brutit in i hans liv och lett det och hur han själv reagerat – begåvad som han var med särskilda förutsättningar och anlag, förvisso också med ett ridderligt och storsint hjärta, men också begränsad av mänskliga synsätt och av alla de brister som visar sig i hans livs skiftande öden. Med andra ord framställs alltså här den väg på vilken människan Inigo (såsom han kallats i Spanien) har blivit helgonet Ignatius.

När man tränger in i berättelsen och upptäcker dess fördolda innebörd, visar det sig att den bakom alla de yttre händelserna handlar om hur en efterhand alltmer luttrad Ignatius kommer till insikt, urskiljer Guds vilja och fattar sina beslut under Guds ledning och hur denne Ignatius söker och finner sin Herres kallelse och sitt eget uppdrag i Guds frälsningsverk. Här ligger berättelsens egentliga hemlighet och dess inre dynamik.

Så är denna levnadshistoria ett personligt och därför så fängslande dokument, i vilket Guds verk blir synligt i en människas liv liksom hennes egen medverkan och långsamma mognad. Däri återspeglas något av Guds konkreta frälsningshistoria här i världen.

När därför hans närmaste medarbetare bad honom om en redogörelse för åren fr.o.m. 1521 var det inte av nyfiket intresse för det som vi idag skulle kalla det religionspsykologiska fenomenet i hans omvändelse och hans inre vidareutveckling, inte heller av rent historiskt intresse. Fastmer var det övertygelsen om att den unga ordens tillblivelse på ett avgörande sätt hade sitt upphov i Ignatius egen utveckling och andliga mognadsprocess. När han med sin berättelse besvarar sina närmaste medarbetares fråga på vilka vägar Gud hade lett honom alltifrån hans omvändelse, besvarar han samtidigt frågan om hur ordens andliga grundvalar kommit till.

De patres som hade bett Ignatius om denna berättelse var djupt övertygade om att den skulle bli av grundläggande betydelse för Jesu Sällskap och på något vis ha samma rang som ordens konstitutioner och de Andliga övningarna. Därför påpekar Nadal för pater Gonçalves och för Ignatius själv att först detta nämligen ”att fullborda denna berättelse skulle vara att verkligen grunda (Jesu) Sällskap” dvs. att den i själva verket skulle vara en källa till kunskap om Jesu Sällskaps särskilda gåva.

Därtill kan läggas en synpunkt som är intimt förknippad med det vi just framhållit. För att främja andra människors möte med Gud hade Ignatius på ett systematiskt sätt sammanfattat och tillämpat sina andliga erfarenheter i den lilla boken Ejercicios espirituales, hans Andliga övningar. Med rätta anses dessa återspegla Ignatius spriritualitet och hans grundläggande syften, och de intog också från början en helt unik ställning i Ignatius eget och hans ordens liv och apostolat. Men hans närmaste följeslagare saknade däri den levande kommentaren ur Ignatius eget liv. De var medvetna om att just här fanns nyckeln till en mera konkret förståelse av Ignatius tankar.

Pilgrimens berättelse utkommer under april månad på Katolska bokförlaget, Uppsala