Utvecklingsläran

År 1650 fastställdes med bibeln som utgångspunkt att människan skapats år 4004 före vår tideräknings begynnelse och att detta skett precis den 23 september klockan nio på morgonen. Denna beräkning accepterades av såväl kyrkan som vetenskapsmännen. Om evolutionsläran inte helt respektlöst skulle ha ifrågasatt detta kunde mycket väl något ljushuvud hittat på att Adams födelsedag – i år för 5887 år sedan – skulle firas som en hela mänsklighetens födelsedagsfest då alla celebrerade sin gemensamme stamfader Adam.

Men under tidernas lopp har som bekant geologer, paleotitologer och andra vetenskapsmän fatt fram helt andra data beträffande världens tillblivelse och människosläktets uppkomst, som fört med sig en ständigt pågående diskussion mellan anhängare av skapelsehistorien och evolutionisterna. Under senare år har striden mellan ”vetenskapliga kreationister”, alltså fundamentalistiska anhängare av skapelseberättelsen och företrädare för evolutionsläran varit het framför allt i USA.

Men nu har liknande kontroverser uppstått också i Israel. En grupp religiösa föräldrar överväger således att vända sig till landets högsta rättsliga instans för att få till stånd ett förbud mot den undervisning som de icke-religiösa skolorna bedriver, vilka har evolutionsläran inskriven i läroplanen. De tror att den darwinistiska utvecklingsläran är osann och önskar som sina meningsfränder i USA att den bibliska skapelseberättelsen allra minst far ett likaberättigat utrymme i läroplanen. Intressant i sammanhanget är att företrädarna för detta krav i sin argumentation ansluter sig tätt till de amerikanska, fundamentalistiska, kristna sekterna.

Problemet kan ses mot bakgrund av vissa ideologiskt politiska motsättningar som i åratal har splittrat det israeliska samhället, där den sekulariserade delen befinner sig i en förbittrad strid med den ortodoxa offensiven.

I Israel förekommer tre parallella skolsystem och det icke-religiösa är störst. Där behandlar man både allmänna och judiska ämnen som bibeln, delar av Talmud, judisk historia, folklore, litteratur utan att betona en religiös inställning eller kräva att eleverna utövar den judiska religionen. De båda andra skolsystemen, det statligt-religiösa och det ännu extremare ”oberoende” religiösa, företräder olika former av ortodox judendom.

I strängt ortodoxa kretsar hålls den bibliska skapelseberättelsen för bokstavligt sann och som en följd härav avvisar man utvecklingsläran. Den ortodoxa lägret står alltså i motsatsställning till den icke-ortodoxa delen av befolkningen som utgöres av icke-troende och mer moderat religiösa personer.

En social grund till motsättningarna är att vissa grupper av ortodoxa judar under senare år fatt en kvalificerad vetenskaplig och teknisk yrkesutbildning. Dessa är visserligen beredda att acceptera fördelen med vetenskapen men utan att för den skull dra världsåskådningsmässiga slutsatser därav. Eftersom utvecklingsläran inte går att förena med deras tro försöker de lösa denna påträngande fråga genom att förklara den bibliska skapelseberättelsen för vetenskap.

Mot dem står föräldrar som vill behålla den moderna vetenskapliga läroplanen. De anser ansträngningarna att få bort evolutionsläran som ett försök att smygvägen införa ett religiöst tvång och detta i ett land som för sin existens är beroende av en hög vetenskaplig nivå och intellektuell kvalitet.

Många vetenskapsmän, däribland även religiösa, som accepterar Darwin anser inte att evolutionsläran innebär någon kränkning av Guds majestät och avvisar därför den israeliska versionen av ”vetenskaplig kreationism”. Den som försöker framställa den religiösa tron som vetenskap förstår inte evolutionsteorin och dess implikationer.

Tilläggas kan att forskningen samstämmigt vittnar om förekomsten av Homo sapiens i Israel för minst 70 000 år sedan. Dessa förfäder till dagens israeler och araber bodde tätt intill varandra i grottor vid Nasaret, Tiberias och på berget Karmel.

Grekland

Den ortodoxa kyrkans traditionella ställning som statskyrka har börjat ifrågasättas alltmer sedan den politiska makten övertagits av den socialistiska regeringen.

I juli publicerades en intressant artikel i Katkimerini, en tidning som utkommer i Athen. Den var författad av Spyros Alexiou och hade rubriken ”Teologins framtid”. Här anklagades regeringen för att – mot alla garantier som tidigare givits – försöka inskränka religionsundervisningen i skolorna. Dessutom framställdes regeringens mål att avskaffa de teologiska fakulteterna vid universiteten i Athen och Saloniki. Det verkar som om de grekiska socialisterna försöker uppnå ett sådant resultat genom att avskaffa fakulteternas pastorala institutioner. Hittills har båda fakulteterna haft två institutioner, en teologisk och en pastoral, enligt en förordning som säger att en fakultet vid ett grekiskt universitet måste ha minst två institutioner.

Och nu de pastorala institutionen upphör faller därmed hela fakulteten och den kvarvarande teologiska institutionen måste anslutas till någon annan fakultet, exempelvis den filosofiska.

Frågan föranledde att den högsta ledningen för den ortodoxa kyrkan i Grekland, ärkebiskop Seraphim av Athen, inledde förhandlingar med premiärminister Andreas Papandreo och utbildnings- och kultminister Apostolos Kakalamanis om problemet och erhöll därvid garantier för att den teologiska fakulteten skulle förbli intakt.

Detta förhindrade emellertid inte generaldirektören vid ministeriet för undervisning och kult, Roccos, att en kort tid senare kräva av den nye rektorn vid universitetet i Saloniki att han skulle ta upp frågan till diskussion i akademiska konsistoriet och där rekommendera den pastorala institutionens nedläggning.

Författaren till ovan nämnda tidningsartikel gjorde den marxistiska och ateistiska falangen inom Greklands socialistparti ansvarig. Han varnade för att dessa angrepp mot religionsundervisningen när allt kom omkring var angrepp på religionen som sådan och uppmanade grekisk ortodoxa kyrkan att reagera skarpt. De lugnande löftena från partiledningens politiska auktoriteter kunde knappast anses pålitiliga. Sådana löften bortglömmes lätt.

Berättigad är frågan om sekulariseringsprocessen, som nu nått Grekland, där kommer att utvecklas till en kyrkokamp. Är det av rädsla för detta som ledningen för den grekiska ortodoxa kyrkan nu överväger att grunda en egen teologisk fakultet helt oavhängig av staten. För kyrkans del gäller det att den teologiska utbildningen som sedan många år nästan uteslutande legat i lekmannahänder i så fall skulle övergå i kyrkans grepp. Här anas en utveckling som för den konservativa grekiska kyrkan lätt kan komma att leda till en återgång till ett kyrkligt getto.