Vad är mission?

Vad är mission? Så lyder den svenska titeln på en bok i missionsteologi av Andrew Kirk, översatt från engelska. Frågan är berättigad, särskilt i ett katolskt sammanhang, där vi rör oss med ett utvidgat missionsbegrepp och väldigt mycket kan betraktas som mission.

Boken består av tre delar. En första del behandlar de grundläggande teologiska frågorna. Den andra delen rör aktuella ämnen som förkunnelse idag, evangeliet och kulturerna, rättvisa och fred, miljöfrågor, reli-gionsteologi och partnerskap (i det här sammanhanget en relationsmodell mellan kyrkor). Mission och handling är temat i den tredje och avslutande delen.

Det finns redan ett klassiskt missionsteologiskt arbete som ger svar på frågan ovan om vad mission är, nämligen David J. Bosch, Transforming Mission (1991), en gedigen bok på nära 600 sidor, vilken inte blivit översatt till svenska. I introduktionen hänvisar författaren till Boschs arbete och hur han förhåller sig till detta. Skillnaden mellan hans och Boschs bok kan liknas vid två kartor, skriver han. Bosch erbjuder läsaren en detaljerad karta, där alla skogsdungar och stigar finns utmärkta, medan Kirks karta är mer översiktlig och endast visar var man hittar större byar och städer. Trots översikten skulle jag nog vilja påstå att Kirks karta ändå är begränsad, ganska mycket till hans egen evangelikala värld, fastän hans kompetens nog skulle ha tillåtit honom att rita en större karta. Andrew Kirk, som är präst i anglikanska kyrkan, har varit ledare för School of Mission and World Christianity vid Selly Oak Colleges i Birmingham. Dessförinnan arbetade han i Latinamerika och han har även haft långvarig kontakt med Sverige. En aldrig så liten sammanfattning på ett par sidor av de viktigaste katolska missionsteologiska texterna från och med Andra Vatikankonciliet hade varit på sin plats, eftersom dessa dokument är bindande för en världskyrka med en miljard medlemmar. I boken citeras endast Johannes Paulus II:s missionsencyklika lite lösryckt ett par gånger. Hänvisningar finns även till några latinamerikanska befrielseteologer, men vad man saknar är en samlad bild av aktuellt katolskt missions-tänkande.

Mycket av innehållet rör bibeltolkning. Man får veta mycket om hur man skall läsa, förstå och citera bibeln. Däremot saknas ett historiskt perspektiv nästan helt. Från Nya testamentet hamnar läsaren direkt i nutiden. Missionshistorien ger lärdomar som gagnar dagens reflektioner om mission och kulturmöten, och därför skulle det ha varit värdefullt om boken hade varit mer historisk.

Från det religionsteologiska avsnittet vill jag endast fästa uppmärksamheten på en viktig punkt som utelämnats. Författaren tycker inte att terminologin exklusivism, inklusivism och pluralism i den klassiska indelningen, som Alan Race gjorde 1982, är bra, vilket han inte är ensam om, utan föreslår istället tre andra termer: partikularism, generalism och universalism.

De senare termerna representerar samma positioner som i Races schema, skriver Kirk. Då skulle alltså generalism motsvara inklusivism, som är den officiella katolska hållningen i religionsteologin. Generalism betyder enligt Kirk att ”Guds frälsning i Kristus är tillgänglig för de människor som svarar i enlighet med det ljus de har och som i sin religionsutövning söker Guds nåd och förlåtelse och försöker leva ett liv i fred, försoning och rättvisa” (s. 141). Detta överensstämmer så långt med den inklusivistiska, katolska hållningen, men i den senare finns även något mer och betydelsefullt i sammanhanget, nämligen uppfattningen att de andra reli-gionerna har ett egenvärde. Enligt koncilietexterna finns det strålar av sanning i dem, och enligt den nuvarande påven är det den heliga Anden som varit religionsgrundarnas förs-ta inspiration, samma Ande som är närvarande i kulturer, religioner, samhällsutveckling, samt upphov till varje människas uppriktiga bön. Varför är dessa positiva, ja frälsande värden i de religiösa traditionerna så viktiga? Därför att de möjliggör ett interreligiöst möte i ordets djupaste mening. Muslimen eller buddhisten har en djup, existentiell troserfarenhet som en kristen människa kan känna igen, och ett utbyte kan uppstå. Kirk säger ingenting om detta positiva bidrag från religionerna som är en förutsättning för dialog i verklig mening.

Den avslutande delen ”Mission i handling” inleds med ett kapitel om kyrkan i missionen. Man hade ju också kunnat tänka sig att ett kapitel om kyrkan kunde ha placerats i den teologiska delen i början för att betona kyrkans ontologiska karaktär som ett sakrament i världen, ett tecken på att Gud finns. Placeringen av kapitlet om kyrkan tyder emellertid på att Kirk har en mer instrumentell syn på kyrkan. Missionen behöver en universell gemenskap för att kunna fungera. – I det här sammanhanget vill jag nämna att två kyrkor i Sverige med helt olika kyrkosyn faktiskt enats kring ett gemensamt dokument med titeln Mission och kyrkosyn. Det föga kända men läsvärda dokumentet publicerades 2001 och har utarbetats av samtalsgruppen mellan Stockholms katolska stift och dåvarande Svenska Missionsförbundet (nuvarande Svenska Missionskyrkan). Till det intressanta hör att författarna, på första sidan i de teologiska utgångspunkterna deklarerar att de enats kring en sakramental eller inkarnatorisk syn på kyrka och mission. Även en kongregationalistisk kyrka som Svenska Missionskyrkan kan alltså ansluta sig till synen på kyrkan som ett sakrament i världen.

Trots anmärkningarna ovan skall det ändå sägas att Andrew Kirk visar prov på stor beläsenhet, inte minst via litteraturlista och notapparat. Han är även sympatiskt ödmjuk när han i introduktionen skriver att om han glömt att ta med något viktigt verk så beror det på okunskap och inte på att han inte uppskattar vad som publicerats. Boken fyller säkert en funktion för läsare med Kirks inriktning, men den som är ute efter en fullständigare teologisk reflektion gör fortfarande klokt i att läsa David Bosch.