Vad kan menas med en katolsk bibelöversättning?

Från tid till tid framkommer önskemål om en katolsk bibelöversättning till svenska. Vad som åsyftas är inte helt klart, och i denna artikel skall jag försöka ge några tänkbara svar på detta. De olika alternativen utesluter inte varandra; mer än ett intresse kan ligga bakom en önskan av detta slag.

Först kan det vara en övertygelse om att endast en verklig helbibel, alltså en som också innehåller de deuterokanoniska böckerna, kan kallas en katolsk bibel. Apokryfa böcker i Gamla testamentet är i svensk tradition den term som mest används (i Bibel 2000 talas dock om ”Tillägg till Gamla testamentet”), men på katolskt håll föredras i klarhetens intresse termen deuterokanoniska böcker. Att dessa skall vara med är ett självklart krav, och mycket riktigt ingår de också i alla officiella svenska bibelöversättningar från Gustav Vasas bibel och framåt. I ett internationellt perspektiv får de rent av sägas ha en ovanligt stark ställning i svensk tradition. Det var först på 1800-talet som man började ge ut biblar utan dessa böcker. Här finns alltså inget problem.

Men kravet på en komplett Bibel kan även utsträckas till innehållet i varje enskild bok. Bibel 2000 har ett antal ställen i Gamla testamentet markerade med hakklamrar och tre streck, vilket innebär att något är utelämnat. Här har översättaren ansett sig stå inför en omöjlig uppgift: grundtexten i föreliggande skick är så skadad att den ej kunnat rekonstrueras. I ett sådant fall är det en intellektuell hederlighet att inte översätta alls. Sedan kan antalet av dessa ställen bedömas på olika sätt, men möjligheten måste finnas. Likaså måste man i en not markera när översättningen är osäker, och inte som 1917 och tyvärr även flera moderna översättningar ge sken av att allt är tydligt och klart.

Vidare kan det tänkas att en katolsk bibelöversättning skall ske utifrån Vulgata eller åtminstone utifrån den nu gällande Neovulgata. Det skulle i så fall bli en översättning av en översättning, eftersom ingen kan betvivla att hebreiska, arameiska och grekiska är Bibelns grundspråk, inte latin. Även om en sådan översättning inte till innehållet skulle skilja sig mycket från Bibel 2000 – eftersom Neovulgatan bygger på modern bibelvetenskap – vore detta inget önskvärt. Det skulle strida mot katolsk tradition från och med Hieronymus och flera uttalanden av läroämbetet, dessutom mot Vaticanum II, där det i den dogmatiska konstitutionen om den gudomliga uppenbarelsen, Dei Verbum, heter i artikel 22 att översättningen skall göras företrädesvis från de heliga böckernas grundtext. (Man avvisar alltså inte helt översättningar från Vulgata.)

Kanske en katolsk bibelöversättning kännetecknas av att den är försedd med noter som utgår från den katolska kyrkans förståelse av Bibeln. Det är ett högst rimligt krav att noter skall finnas – få saker underlättar bibelläsningen så mycket som detta. När det gäller Gamla testamentet är det svårt att inse hur sådana noter skulle kunna vara konfessionsskiljande. Det skulle mest röra sig om noter som ger en kristologisk tolkning av vissa nyckelställen, men dels finns sådana redan i Bibel 2000 – men då i stil med ”I senare kristen tolkning har detta uppfattas som syftande på Kristus” och liknande – dels är den tolkningen ofta förenad med språkliga problem som kräver långa utläggningar. Önskemål om sådana noter kommer från mycket olika kyrkliga riktningar och är inget specifikt katolskt. Önskemål om att kristologiska tokningar av GT skall lyftas fram ligger också bakom den av Rom 1990 godkända version av Psaltaren som används i Kyrkans Dagliga Bön. Svenska Bibelsällskapet accepterade inga ändringar i Bibel 2000.

Ibland råder också en viss okunnighet om hur pass förankrad i Nya testamentet en sådan kristologisk läsning faktiskt är. I Ps 22:17 har vi det berömda stället där det i 1917 heter att mina händer och fötter är genomborrade (Bibel 2000 har ”är skrumpnade”), men som redan noten upplyser är denna vers aldrig citerad i Nya testamentet.

I Nya testamentet finns det andra möjligheter att ha konfessionellt präglade noter. Men skulle det verkligen vara en vinst att till Matt 16:18 (”Du är Petrus, Klippan…”) ha en not som upplyser om att detta ställe syftar på biskopen av Rom och hans efterträdare? Hör inte sådant snarare till den kateketiska undervisningen och förkunnelsen? Vidare kan man tycka att ord som ”biskop” och ”dia­kon” borde ha kunnat användas i till exempel Fil 1:1, men här ger Uppslagsdelen i Bibel 2000 önskvärd information.

Ytterligare ett möjligt kännetecken på en katolsk bibelöversättning kunde vara, att den görs uteslutande av sådana som tillhör den katolska kyrkan. Det skulle i ett slag diskvalificera Bibel 2000, men givetvis också 1917 års översättning och dess föregångare. Det är inte heller förenligt med Dei Verbum, som uttryckligen välkomnar att översättningars görs i samarbete med ”de från oss skilda bröderna”. Tanken tycks vara att de katolska bibelöversättarna redan genom sin bekännelse utrustas med en förmåga att rätt kunna tolka och översätta dessa texter. Tyvärr finns det inget som tyder på att ett sådant gudomligt bistånd existerar. ”Helkatolska” bibelöversättningar kan vara dåliga eller bra i lika stor utsträckning som alla andra översättningar. Det enda som är ett ovillkorligt krav hos översättaren är goda kunskaper i de aktuella språken och i bibelvetenskapen, parat med en grundläggande – men inte nödvändigtvis konfessionellt präglad – lojalitet mot den text som skall översättas.

Det är nog helt enkelt så, att om dessa förutsättningar är för handen, då blir översättningen en ”katolsk” översättning, vare sig man har avsett det eller inte. Och Bibel 2000 fyller alla rimliga krav på att vara en sådan översättning.

Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.