Välsignad erotik

En populärvetenskaplig kommentar till Höga visan på svenska har hittills saknats. Tryggve Mettinger, professor emeritus vid Lunds universitet, har nu med framgång fyllt den luckan. I denna bok på något över 200 sidor ger han inte bara en kommentar till en av Bibelns mest särpräglade böcker utan även en fascinerande inblick i hur den moderna bibelvetenskapen arbetar.

Boken utgår från Bibel 2000 – endast som undantag ges alternativa översättningar. Höga visan innehåller ovanligt många hebreiska ord som är belagda endast en eller ett par gånger, vilket gör att tolkningen måste bli osäker. Här visar Mettinger hur jämförelsematerial från de omgivande folkens kultur och religioner kan bidra till översättningen. Inte minst gäller det de olika växtnamnen, där lotusen spelar en viktig roll.

Men den främsta tolkningsnyckeln finns inom Bibelns pärmar. Det är berättelsen om Eden i Första Moseboken som bildar den avgörande bakgrunden. I Guds strafftal till kvinnan läser vi: ”… till din man skall din åtrå vara, och han skall råda över dig” (3:16, 1917). Förutom i 1 Mos 4:7 finns ordet för ”åtrå” endast på ett ställe till i Gamla testamentet, Höga Visan 7:10: ”Jag är min väns, och till mig står hans åtrå.” När ett så sällsynt ord används – uppenbarligen med kännedom om texten i Moseboken – kan det inte vara någon tillfällighet. Meningen är tydligen att den underordning av kvinnan som blir följden av ”syndafallet”, nu är upphävd. ”Edenberättelsen slutade med människoparets fördrivning ur trädgården. Höga visan talar om återvändandet dit, det återupprättande av paradistillståndet som sker i kärleken.” Paradise lost blir paradise regained.

Det är alltså den jordiska kärleken mellan man och kvinna det gäller. Men det är ingen ”fri kärlek” – även om äktenskapet endast skymtar fram – den är reglerad och infogad i samhälleliga former. De litterära formerna visar detta, inte minst de olika travestier eller litterära fiktioner som används. Kung Salomos roll i boken är en sådan travesti.

Betyder detta att den allegoriska läsningen av Höga visan är omöjlig? Kan inte denna bok läsas som en skildring av relationen mellan Gud och hans folk, mellan Gud och kyrkan eller mellan Gud och själen? I princip är det omöjligt. Men det skall än en gång betonas, att det rör sig om en gudomligt inspirerad kärlek. Om detta är eros, så är det i hög grad en eros som fått del av Guds kärlek, agape – för att uttrycka det med teologiska termer. Eller som författaren uttrycker det: ”Kärleken är inte bara jordisk. Den har en numinös karaktär, den är gudomlig.” Den är ”stark som döden” (8:6).

Enligt denna tolkning är Höga visan en ganska sen text, tillkommen i efterexilisk tid. Vissa likheter med hellenistisk lyrik (Theokritos) tyder också på det. Några folkliga bröllopssånger, som man ibland har tänkt sig, är det alls inte fråga om, det är en litterär konstprodukt på hög nivå och den är teologiskt genomreflekterad.

Till det mest värdefulla med denna bok hör det rikhaltiga illustrationsmaterialet. Exempel från både Egypten och Mesopotamien bidrar till att kasta ljus över mycket i texten. Inte minst de så kallad beskrivningssångerna, där de agerande personernas yttre utseende i detalj beskrivs, blir mera förståeliga.

Så här skall en populärvetenskaplig bok om Bibeln på hög nivå se ut.

Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.