Världsungdomsmötet i Rom

Natten mellan 19 och 20 augusti blev till en natt som sent skall glömmas av de två miljoner ungdomar som samlades tillsammans med påven Johannes Paulus II på en öppen plats i Tor Vergata sydöst om Rom. Ett folkhav vakade, bad och sjöng och sov sedan tillsammans under en natt som många upplevde som en andlig förnyelse, början på något nytt. I nattens mörker sov de flesta av de två miljoner ungdomarna under sensommarens stjärnhimmel medan några fortsatte att dansa och sjunga och andra sökte efter ett kapell för att be tillsammans. Den som såg ut över det sovande folkhavet mellan Rom och de omgivande bergskedjorna kunde fråga sig om Israels folk såg ut på det sättet under ökenvandringen eller om kanske detta nya folk på väg faktiskt är större.

Vakan var kulmen på den sex dagar långa ”Världsungdomsdagen” i Rom, som samlade katolska ungdomar från hela världen. Detta sex dagar långa ungdomsmöte inleddes 15 augusti med en välkomstceremoni för 700 000 ungdomar uppdelade mellan Petersplatsen och torget framför domkyrkan San Giovanni in Laterano. Under tre dagar, 16 till 18 augusti, genomförde sedan ungdomarna ”jubelårsvandringen” till Peterskyrkan och den heliga porten enligt jubelårstraditionen som ju kretsar just kring andlig förnyelse genom pilgrimsvandring. Världsungdomsdagen kulminerade 19 och 20 augusti med att samla över två miljoner ungdomar till en vaka med påven på lördagskvällen i Tor Vergata strax sydöst om Rom. Efter att ha sovit utomhus avslutade ungdomarna och påven årets Världsungdomsdag med en mässa på söndagsförmiddagen för att sedan återvända till sina respektive länder.

Från Sverige kom 500 katolska ungdomar med ett chartrat tåg. De svenska ungdomarna berättade att de framför allt lockades av mötet med katoliker från hela världen och chansen att få se påven. En del bekände att de åkt med bara för att deras kompisar åkte, men sade att de snart förstod att det var ett fint tillfälle att fördjupa sin tro. För alla var det viktigt att den katolska gemenskapen blev synlig eftersom de var vana vid att ofta vara de enda katolikerna i skolan eller andra vardagsmiljöer.

Religiösa massmöten är något av en utmaning för en svensk som är van vid att söka Gud i ensamhet ute i naturen. ”Vi nordbor har svårt att se Kristus i vår nästa,” kommenterade biskop Anders Arborelius under vakan. ”Just en sådan här erfarenhet kan få många att upptäcka en ny sida av tron och dess verklighet.” Under 1900-talet har många fått lära sig att tron är en privatsak, men i folkhavet under vakan i Tor Vergata berättade deltagarna att de upplevde en koncentration av styrka och kärlek som inte handlade om personkult av påven utan snarare var ett slags kärleksdialog mellan påvens tal och gester och ungdomarnas sånger och applåder. Och här är kanske nyckelordet ”gemenskap”, som nämndes av många deltagare. Upplevelsen av gemenskap mellan så många människor blir en återupptäckt av Jesu ord att alla skall bli ett (Joh 17) och av gemenskapsaspekten av eukaristifirandet.

De katolska världsungdomsdagarna samlar vartannat år över en miljon ungdomar någonstans i världen tillsammans med påven. Världsungdomsdagarna uppstod spontant ur ett ungdomsmöte med 200 000 ungdomar på Petersplatsen 1984. Påven Johannes Paulus II betonar ofta att det var ungdomarna själva som ville att det skulle upprepas. Det stämmer säkert: inga kyrkoledare i världen kan övertala två miljoner ungdomar från hela världen att samlas på en plats om de inte vill själva. Mötena reklamförs via mun mot mun-metoden. Berättelserna om gemenskap med katoliker från hela världen på Världsungdomsdagen i Paris 1997 lockade många att åka till Världsungdomsdagen i Rom 2000. Idag hör dessa miljonmöten till katolska kyrkans vardag. De uttrycker ett nytt och viktigt sätt att ”vara kyrka”.

Detta nya sätt att ”vara kyrka” handlar om att bryta upp från vardagen för ett slags andlig rening som sedan ger kraft för vardagen under resten av året. I denna anda av förnyelse var det ingen slump att bikten intog en viktig plats under hela Världsungdomsdagen. Biskop Anders Arborelius berättade att han tillbringade nästen hela tågresan till Rom med att höra bikt, och fler tillfällen till bikt gavs under dagarna i Rom. Många deltagare menade att det är under uppbrott från vardagen som man kan genomföra en förnyelse som inte blir av i vardagen.

Hos ungdomarna mötte man en stark längtan efter att ge sig ut som pilgrimer för en andlig förnyelse som gärna också får omfatta fysisk möda. Världsungdomsdagen i Rom blev särskilt suggestiv av att den sammanföll med katolska kyrkans jubelår 2000 och riten att gå in genom den heliga porten som Johannes Paulus II öppnade på julnatten i Peterskyrkan, som en symbol för att Kristus är porten till Gud. Under tre dagar strömmade sedan ungdomarna genom Rom från den antika romerska kappkörningsbanan Circus Maximus, där 2 000 präster hörde bikt på 32 språk i 300 biktstolar, och utmed paradgatan Via della Conciliazione upp till Peterskyrkan. Vid porten räknade man omkring 20 000 ungdomar varje timme. Under var och en av de tre dagar som ägnades åt denna ”jubelårsvandring” genomfördes den av minst 250 000 ungdomar, som vandrade upp till Peterskyrkan under tystnad eller åtföljda av bibelläsningar och stillsam sång. Vandringen upplevdes av många som det mest suggestiva inslaget i Världsungdomsdagen. Värmen och trängseln gjorde det bara lättare att se vandringen som en askes. ”Man kände att det var en riktig pilgrimsvandring. Alla var i rätt stämning och vi bad mycket tillsammans,” berättade Anna Hallonsten, ordförande för Sveriges unga katoliker.

Påven beskrev själv ungdomsmötet i Tor Vergata som ett ”trons laboratorium” – en dialog mellan Gud och människa där tron uppstår. ”Det börjar med nåden i uppenbarelsen”, förklarade påven. ”Gud ger sig till människan på ett intimt och outsägligt sätt. Sedan ber Gud om ett svar. Till sist följer människans svar, som från och med denna stund skall ge hennes liv dess mening och form. Tron är den tänkande och fria människans svar på den levande Gudens ord. Också detta möte i Rom är ett slags trons laboratorium för er, dagens lärjungar, ni som bekänner Kristus på tröskeln till det tredje årtusendet” (här applåderade ungdomarna och påven kommenterade: jag har visst talat för länge: men laboratoriet är inte stängt ännu, det måste fortsätta).

Efter analysen av hur tron uppstår i ”trons laboratorium” betonade påven att den kristna tron i den moderna världen innebär en kallelse att vittna som kan leda till martyriet. Denna tanke har varit en av de tydligaste röda trådarna i Johannes Paulus II mest uppmärksammade gester under det pågående jubelåret, då han ofta talat särskilt om 1900-talets moderna martyrer.

”Att tro på Jesus och följa Jesus innebär idag ett ställningstagande för honom som ofta nästan är som ett nytt martyrium,” sade påven. ”Det är ett martyrium att idag som igår kallas att gå motströms för att följa den gudomlige mästaren. Det är därför som jag under jubelåret ville fira minnet av 1900-talets trosvittnen vid Colosseum. (applåder) Kanske just ni inte kallas till att offra ert blod, men förvisso till att vara trogna Kristus! Det är en trohet som man måste leva varje dag … Kära unga, är det svårt att tro i en sådan värld? Är det svårt att tro år 2000? Ja! Det är svårt. Det får vi inte dölja. Det är svårt, men med nådens hjälp är det möjligt (applåder).”

Slutligen betonade Johannes Paulus II att det är i ett personligt möte med Kristus som man kan finna hjälp för att tro i dagens värld. ”Om ni lyssnar till Jesu ord i tystnad och i bön […], då kommer ni att möta Kristus, och ni kommer att följa honom och leva för honom dag efter dag. Det är Jesus ni söker. Det är Jesus ni söker när ni drömmer om lyckan. Det är han som väntar på er när ingenting tillfredsställer er av allt det ni finner. Det är han som är den skönhet som loc-kar er. Det är han som provocerar er genom att ge er en törst efter något radikalt som gör det omöjligt för er att nöja er med en kompromiss. Det är han som får er att lägga bort maskerna som gör livet falskt. Det är han som läser i ert hjärta de djupaste besluten, de som andra skulle vilja kväva. Det är Jesus som väcker längtan i er att göra något stort av ert liv, viljan att följa ett ideal, att vägra uppslukas av medelmåttigheten, modet att engagera sig ödmjukt och envist för att förbättra er själva och samhället. Det är han!”