Vart går Québec?

Kanoniseringen av broder André (Bassette) förra året firades över hela den kanadensiska provinsen Québec. Det kom entusiastiska uttalanden från politiker om brodern i Montreal som byggde stadens landmärke, S:t Josefs oratorium, och många av dem flög till Rom för att delta i kanonisationsmässan. Femtiotusen Montrealbor fyllde stadens olympiska stadion för ett veckoslut med bön och festligheter. Men 75 år tidigare var det miljoner som följde hans statsbegravning. Tron, som en gång hade varit en synonym till Québec, höll inte längre provinsen i sitt grepp.

Katolicismen har stått i centrum för Québecs historia ända sedan jesuiter, sulpicianpräster och ursulinsystrar anlände som en förtrupp när fransmännen började kolonisera Nya Frankrike under 1600-talet. När britterna 100 år senare erövrade landet tillämpade de religionsfrihet genom att tillåta de katolska kyrkorna att stå kvar. Men några incidenter från de senaste två åren är värda att uppmärksamma. Paula Celane dömdes till 144 kanadensiska dollar i böter för att hon hade ordnat en aktivitet för sin katolska lekmannagrupp om 80 personer i en kommunal byggnad, där varje aktivitet som förknippas med religion är olovlig. Gruppen hade sett på en inspirerande video, de hade firat mässan och hade hållit knytkalas. En hätsk debatt utbröt om ett krucifix som man krävde skulle tas bort från provinsens nationalförsamling och detta ledde till en mycket tydligare och djupare spricka mellan parlamentsledamöterna och allmänheten än vad olika partilinjer innebar. Québecs biskopsmöte måste vända sig till nationalförsamlingen och be om pengar för att kunna underhålla provinsens stora antal magnifika kyrkor. De flesta av dem kunde inte hållas i stånd på grund av minskade intäkter från snabbt minskande församlingar.

Omsvängningen är dramatisk. År 1960 deltog 90 procent av befolkningen i söndagsgudstjänsterna, men i dag ligger antalet på omkring 20 procent. Man kan inte längre undvika att acceptera den nya verkligheten. En rapport från institutet för äktenskap och familj i Kanada som publicerades för en månad sedan ger en mycket talande bild av livet i Québec. Det visar sig att provinsen har de flesta skilsmässorna, de flesta samboförhållandena, den största mängden utomäktenskapliga barn, det lägsta antalet dop och de flesta familjerna med en ensamstående förälder i landet. Förändringen började på 1960-talet när Québec undergick vad som kallas ”den tysta revolutionen”, som till stor del bestod i att man hävdade en modern, nationalistisk och sekulär identitet. Folket i Québec ägnade ett årtionde åt att kasta av sig alla slags band, inklusive dem som hörde samman med klerikalism och kyrklig auktoritet. Tillsammans med den nyvunna friheten kom en dramatisk minskning i födelsetal och en ännu mer svindlande nedgång i gudstjänstbesök.

Trots all denna förändring stod Québec för mindre än ett halvt årtionde sedan inför ett annat problem. Det fanns ett växande intryck av att provinsen var intolerant, gammalmodig och rotad i en triumfatorisk katolsk tradition som inte tålde någon förändring. Men efter en lång rad tvister och illa genomtänkta lagar för att hindra religiösa bruk kom dessa nya lagar att uppfattas som ett uttryck för ett inte ”äkta Québec”, och många fick intrycket att katolicismen alltjämt markerade vad det innebar att vara invånare i Québec.

Bouchard-Taylor-kommissionen för rimlig anpassning av minoriteter, som lämnade sin rapport 2008, klargjorde vad många redan hade antagit. Québec var ett katolskt samhälle som inte var särskilt religiöst, men vars hela identitet var starkt rotad i katolicismen. Québec kan ses som en levande definition av vad kulturkatolicism betyder i praktiken. Filosofen och vice ordföranden i kommissionen, Charles Taylor, har observerat att Québec inte är unikt, att situationen har paralleller i Europa och finner att både där och i hans hemprovins finns alltjämt ”vissa spår av att Gud omtalas i det offentliga rummet”.

Katolicismens nedgång i Québec beskrevs mycket drastiskt av kardinal Marc Ouellet när han var ärkebiskop av Québec och primas för den katolska kyrkan i Kanada. I talrika offentliga uttalanden och i en kontroversiell essä, ”Vart går Québec?” som publicerades i tidskriften Vita e Pensiero som utges av det katolska universitet i Milano, lanserade Ouellet tanken att Québec kanske var ”förlorat”. Han beskrev befolkningen som ”vilsen, omotiverad, ostadig och upptagen av värden som är ytliga och flyktiga”. Hans lösning var att Québec borde bli föremål för en ny evangelisation. Ouellet menade också att Québec lider av en social misstämning och av en sjukdom i samhället som är en konsekvens av att det har övergett tron. Vad som inte står klart är hur denna nya evangelisation skulle genomföras i praktiken. Kardinal Ouellets efterträdare som ärkebiskop av Québec och primas för den katolska kyrkan i Kanada, Gérard Lacroix, gjorde klart i medieintervjuer sedan han blivit installerad tidigare i år, att vad som än kommer att känneteckna en omsvängning för kyrkan i Québec, så kommer det inte att bedömas i antal personer. ”Folket i Québec vill inte att vi skall använda dem till att fylla våra kyrkbänkar och höja vår statistik.”

Reginald Bibby, Kanadas ledande sociolog, duktig intervjuare och noggrann iakttagare av alla religiösa omständigheter, menar att katolicismen i Québec inte behöver vara i den svåra belägenhet som fakta och anekdoter tyder på. När han talade vid den katolska biskopskonferensens årsmöte under hösten karakteriserade han kyrkan inte så mycket som en institution i nedgång utan som präglad av en intensifierad polarisering inom samhället i dess helhet. Detta skulle naturligtvis innebära en mer livaktig snarare än en större kyrka. Bibby avslutar med att påpeka, att så länge som det finns en tendens hos en del av katolikerna att lämna kyrkan men fortfarande ”värdesätta tron” i stället för att ansluta sig till någon annan kyrka, så finns det hopp om en förnyelse. Men det beror på om kyrkan kan finna vägar för att få kontakt med människors liv.

Den enda indikatorn för en djup katolicism som inte visar något tecken på nedgång i Québec är ironiskt nog bruket av religiösa ord som svordomar. Vi ser det i en ny bok, L’hostie, une passion québécoise av Olivier Bauer, teolog vid universitetet i Montreal, och på en ny religiös utställning i Museet för världsreligionerna i Nicolet, Québec, ”Tabernak, en titt på svordomar i Québec”. Vad man än kan säga om invånarna i Québec och deras förhållande till katolicismen så kommer svordomarna, när de behövs, från hjärtat av katolska traditioner. Professor Bauer noterar: ”Orden förblir något mycket karakteristiskt för den katolska kyrkan, men de har också blivit en del av kulturen i Québec. Orden är inte längre kyrkans egendom utan är snarare en del av Québecs kulturella arv.”

Inom de närmaste veckorna förväntas Kanadas högsta domstol besluta om en protest som framlagts av en allians av katolska, judiska och muslimska föräldrar mot en ny läroplan för religionskunskap som har förklarats obligatorisk av provinsens undervisningsdepartement. Denna kurs i världsreligionerna behandlar religionen som en sociologisk verklighet och betraktar alla religioner som likvärdiga. Föräldrarna i alliansen, som alla är engagerade i att grunda och driva privata religiösa skolor, hävdar att den konstitutionellt skyddade religionsfriheten därigenom blir kränkt.

Ärkebiskop Lacroix anser att denna kontrovers om religionsundervisning rör vid någonting fundamentalt ifråga om föränderligheten inom kyrkan i Québec, men att den också återspeglar vad som har sagts i Reginald Bibbys analys. ”Under andra perioder i Québecs historia fanns det en större närhet mellan regeringen och kyrkan, och det var svårt att urskilja vem som var vem. Men vi är inte längre där, och vi vill inte gå tillbaka”, sade han. ”Vi måste finna en rätt balans mellan vad vi hade förr och vad vi har i dag. Det är en underbar utmaning.”

Översättning: Per Beskow

Artikeln var ursprungligen publicerad i The Tablet 10 december 2011 och publiceras med utgivarens tillstånd, www.thetablet.co.uk.

Peter Kavanagh är producent av religionsprogram för CBC (Canadian Broadcasting Corporation).