Varumärket Luther

Detta är inte en bok om Luthers teologi. Det är inte heller i främsta rummet en bok om Luthers liv, även om de viktigaste händelserna i hans liv förtecknas och beskrivs. Utan det är, som titeln anger (ungefär: Varumärket Luther) en bok om hur en okänd professor vid ett obskyrt, nygrundat landsortsuniversitet i östra Tyskland på endast några år kunde bli mera känd och omtalad än kanske någon annan i Europa. Enligt författaren till denna bok kan förklaringen anges med två ord: boktryckarkonsten och kurfursten.

Om vi börjar med boktryckarkonsten, så brukar den ofta i förbigående anges som en förklaring till reformationens snabba landvinningar i Tyskland. Det nya med Pettegrees framställning är, vilken omsorg han ägnar åt att undersöka detta. Vi får varken mer eller mindre än en skildring av hur boktryckandet på bara några år expanderade över alla bräddar i Tyskland. När Luther kom till Wittenberg fanns det endast en (och dålig) tryckpress, när han dog var staden ett av centra för bokproduktionen i hela Tyskland. Luther hade helt enkelt varit stadens ekonomiska motor.

Det var inte utan vidare självklart att det skulle bli så. Det glöms ofta bort att reformationen i sin första fas var ett hot just mot boktryckarkonsten. Att trycka avlatsbrev var nämligen en stor inkomstkälla för branschen, och det från första början. Bland de få autentiska tryck som anses komma från Gutenberg, finns två avlatsbrev. Beställningarna kunde vara enorma. En för klostret Montserrat i Katalonien var på 200 000 exemplar. Om nu denna verksamhet hotades, ja, då bortföll en viktig inkomstkälla för branschen. Men det skulle visa sig att tryckandet av teologiska traktater var en väl så god ersättning.

Pettegree kan hänvisa till ett omfattande källmaterial. Trots senare krig och ödeläggelser finns mycket kvar i arkiv och bibliotek, vilket också visar på upplagornas storlek. 1515–1516 gav tyska tryckerier (förlag i vår mening fanns ännu inte) ut 1 100 titlar, vilket var mer än allt som gavs ut i Frankrike och Italien. Under åren 1518–1519 publicerade Luther hela 45 skrifter: 25 på latin och 20 på tyska. Det var ofta fråga om pamfletter eller broschyrer på några tiotal sidor, och just därför billiga att köpa och lätta att läsa. Och trenden fortsatte. Mellan åren 1521 och 1525 gav Luther och hans anhängare ut mer än nio gånger så många skrifter som den katolska sidan gjorde. Alla tryckpressar efterfrågade hans manus; det var endast Köln som var stängt för den reformatoriska sidan.

Luther visade också ett bland den tidens akademiker ovanligt intresse för tryckerikonstens yttre sida. Han besökte ofta tryckeriet, läste korrektur noga och inledde ett samarbete med Lucas Cranach som ledde till att särskilt titelsidorna fick en ny och konstnärligt avancerad utformning. Den nu anmälda boken är rikt illustrerad med avbildningar av sådana titelsidor. Även detta kan ha betytt mycket. Samtidigt fanns det också en destruktiv inställning till tryckerialster, som man inte gillade. När Tetzel låtit trycka ett antal teser som bemötte Luthers 95 teser och dessa levererats till Wittenberg, trängde studenter in i bokhandeln, lade beslag på alla exemplar (tydligen hela 800) och brände dem. Pettegree kommenterar: ”Dessa studenter i Wittenberg påminner oss om att i de våldsamma och förödande krig som reformationen gav upphov till, var det de evangeliska som först kastade sina motståndares verk på lågorna.” Luther tog avstånd från detta, men skulle själv utöva konsten, dock inte förrän 1520.

Den andra faktorn som denna bok pekar på, var kurfursten av Sachsen, Fredrik III eller Fredrik den Vise. Han var en renässansfurste med stort intresse för lärdom, men också en hängiven samlare av reliker. Slottskyrkan i Wittenberg hade en av de största samlingarna av reliker i hela Tyskland. Fredrik stod fast vid den traditionella katolska tron, men trots det beskyddade han Luther så länge han levde. Inte minst efter riksdagen i Worms visade han detta i handling. Inte ens Luther själv visste vad som motiverade kurfursten (det är osäkert om de båda träffades någon gång), men att det var helt avgörande för att Luther skulle kunna fortsätta sin bana är tydligt. Var det kanske så, att Fredrik främst tänkte på sitt nya universitet i Wittenberg och menade att den katolska tron ändå klarar sig? Ingen vet.

Andrew Pettegree är professor i den nya tidens historia vid St. Andrew’s University, Skottland, där han också leder en institution för studiet av reformationen. Med sin senaste bok påminner han oss om vilken betydelse den materiella bakgrunden kan ha för en andlig rörelse, i detta fall boktryckarkonsten. Givetvis kan reformationen inte i huvudsak förklaras genom tryckpressarnas verksamhet i Tyskland, men det är inte en helt oviktig sak att tänka på, när vi nu närmar oss 2017.

Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.