av FLORENCE VILÉN
Symboliskt nog i det längsta mörkret under året kom i fjol först en engelsk text och kort därefter en svensk översättning, Ett budskap från Ukraina. Syftet med president Volodymyr Zelenskyjs lilla bok – lätt men tungt vägande – är att ge världen en föreställning om hans hemland, dess karaktär och mål i det krig som indirekt berör hela Europa, den övriga västliga världen och i det långa loppet hela planeten.
Den engelska förlagan, A message from Ukraine, inrymmer sexton tal, ett urval av de kanske tusen tal han hållit under sin tid som president, alltifrån våren 2019 och till mitten av 2022, där han på nationaldagen ännu en gång hyllade sitt land som hållit ut under ett halvt år av det ryska angreppet.
Den svenska utgåvan har utan kommentarer tillfogat talet till den svenska riksdagen, 24 mars, alltså precis en månad efter det ryska angreppet, och ett senare tal om de många kriser för världen som detta krig lett till. Avslutningsvis kommer här också en kvinnlig röst, som understryker det psykiska lidandet och behovet av mental hälsovård. Där talar presidentens hustru, landets första dam, Olena Zelenska, som alltmer har fått uppgiften att representera sitt land utomlands, medan presidenten håller ställningarna i huvudstaden.
Arkady Ostrovsky, en av de journalister som intervjuat presidenten vid olika tillfällen, ger en bakgrund till det genomslag han fått som ledare för landet. Zelenskyj själv kommenterar syftet med boken, med den säregna ödmjukhet som har kommit att utmärka hela hans framtoning. Han önskar att boken aldrig hade behövt bli skriven, att hans tal aldrig hade behövt hållas, att den som hör hans namn skulle ha kunnat fråga ”Vem är det?”. Det som tvingar honom att tala är det lidande som drabbar hans land, alla människor i Ukraina.
Det är inga nyheter för omvärlden han kommer med. Han säger själv i sin inledning att förutsatt att man bor på den här planeten vet man förmodligen redan vad som hänt i Ukraina de senaste åtta åren. Förutsatt att man är vid sina sinnens fulla bruk – att man har ett tänkande huvud och ett hjärta som känner – vet man redan vad datumet 24 februari 2022 innebär.
Däremot kommenterar han inte dem som finner det fullt rimligt att en stormakt bryter alla fördrag om fred och civiliserat beteende som den någonsin har undertecknat; att ett land vill slå ett grannland i spillror för att tvinga det kvar inom sitt intresseområde; att somliga som lever i ett fritt land, med fri information, väljer att tro på den ryska tolkningen av russkij mir, en metafysisk samhörighet mellan alla som talar ryska och/eller någon gång hört till det ryska eller sovjetiska imperiet.
Zelenskyj har desto mer att säga om rättvisa, om frihet för ett land att välja sin egen väg, som när det gäller Ukraina är vägen till väst, till Europeiska unionen och till Nato. Han döljer sig inte bakom abstraktioner. Han döljer inte heller lidandet bakom statistik. När han i ett av sina stora tal, till påsken 2022, ber till Gud för sitt land är det också en bön att det raseri och det hat mot angriparna som fyller hjärta och själ måtte bli en kraft som riktar sig utåt, till seger, till en kraft för att besegra ondskan.
Just ingen trodde att Ukraina skulle kunna hålla ut mer än ett par dagar mot världens näst starkaste armé. Men experterna räknade inte med ukrainarna och deras mod, deras förmåga att utnyttja varje svaghet hos fienderna. Förr, heter det i talet på nationaldagen 24 augusti, när man frågade om när kriget skulle sluta hette det alltid, med freden. Nu däremot heter det, med segern.
Detta är en bok att läsa mer än en gång. Det är en bok om motståndet mot ondska och förstörelselusta, rösten från en människa som kan ge läsaren nytt hopp om mänskligheten när den är som bäst. De gamla egenskaper som kunde tyckas förvisade till åldriga högtidstal fick kropp och röst: mod, både fysiskt och framför allt moraliskt, styrka parad med medkänsla, en okuvlig tro på sanningens och rättens slutliga seger.
Om Zelenskyj får rätt i att ondskan alltid blir besegrad till slut kommer väl detta år att visa oss. Under tiden kan vi begrunda hans ord. Den som vill läsa mer finner talen, inklusive video, på hans hemsida (där de försvinner efter precis ett år) president.gov.ua, varefter man väljer det språkman behärskar bäst av de tre aktuella: engelska för oss, ukrainska, som är det officiella språket, eller ryska (som presidenten använder vid direkta tilltal till ryska folket eller de ryska soldaterna, för övrigt det språk han använde under hela sin tid som skådespelare).
Den engelska texten flyter ledigt och inte sällan med extra finesser. Däremot är den svenska utgåvan av talen emellanåt ganska stel och gör inte presidentens verbala begåvning rättvisa. Detta är politiska inlägg men med tyngdpunkten förlagd till allmängiltiga moraliska frågor, framförda med en vilja av stål och en lågande själ. Se människan!
Florence Vilén är fil. lic. i religionshistoria vid Stockholms universitet.
Ur Signum nr 3/2023, s. 38–39.