Vetenskapens plantskola

Många av våra samtida tycks ha uppfattningen att medeltiden var en vetenskapsfientlig, kvinnoförtryckande och kulturfientlig epok. För visst är föreställningarna om medeltida mörker, platt jord, predikan på latin, förtryckande inkvisition och maktfullkomlig påve ganska utbredd? Tack och lov finns motkrafter: till exempel en hel del historiker som med populärvetenskapliga böcker vill förändra detta.

En av dem är den amerikanske historikern Thomas E. Woods som har skrivit en bok som på svenska heter Katolska kyrkan och den västerländska civilisationen. Det svenska titelvalet är lämpligt, den engelska titeln är lite mer utmanande: How the Catholic Church Built the Western Civilization. Den katolska kyrkan bevarade, utvecklade, stimulerade och stödde det bästa inom den grekisk-romerska kulturen. Ja, lite sloganmässigt kan man hävda att Rom och Aten, den antika hedniska kulturens centra, smälte samman med Jerusalem (det judiskt-kristna navet) i den kontext som senantikens möte med kristendomen som rikets nya religion innebar. Till detta kommer de tidigt medeltida folkvandringarna genom vilka kristen tro och antik kultur möter keltiskt och germanskt. I Spanien sker mötet med den islamska (och i viss mån judiska) världen. I denna smältdegel formades det kristna medeltida ”latinska” Europa, där den katolska kyrkan stödde framväxten, inte bara av kloster, utan även av katedralskolor och universitet, platser där kunskap kunde sökas utifrån ett kunskapsbejakande perspektiv. Sanningar fanns, världen gick att mäta och väga, människan hade möjlighet att erövra säker kunskap – antik filosofi och kristen tro visade sig kunna fungera rätt väl ihop. Ordet som blev kött verkade i det fördolda i alla kulturer (även de hedniska antika) och stimulerade frågor kring vadan och varthän. Historien hade en mening, människan en kallelse att utforska och kartlägga allt detta.

I ett antal spännande kapitel – om än författaren vid något tillfälle uttrycker sig väl apologetiskt – visas på alla de betydande insatser som kyrkan gjort för att bevara, beskydda och utveckla det mänskliga vetandet. Inte minst påvarnas betydelse nämns, bland annat vid universitetens framväxt. På sidan 52 nämner författaren två gånger hur ”påven i Rom” hjälpte universiteten (bland annat med löneutbetalningar). Trist bara att två av de fyra påvarna som nämns i texten inte bodde i Rom utan i Avignon. Samtidigt framhåller författaren vikten av att kyrka och stat var två självständiga storheter, visserligen i ständiga konflikter, men i princip med autonomi inom sina respektive områden.

Woods har disponerat texten tematiskt, vilket är ett vettigt grepp. Vi får läsa om klostren, universiteten, kyrkan och vetenskapen, konsten, juridiken, (national)ekonomin och kyrkans karitativa skapelser. Därtill ett viktigt avsnitt om den kristna moralen. Utan kyrkans i grunden positiva inställning till vetenskapen – fallet Galilei som ett olyckligt undantag – hade ingen vetenskaplig revolution inträffat, menar författaren med rätta. Ja, den västerländska civilisationen bygger på denna säregna förening mellan Aten, Rom och Jerusalem.

Översättningen präglas ibland av anglicismer. ”De idkade jordbruk i ett nytt levnadssätt” (s. 34) låter inte så svenskt, inte heller att man ”går på klosterskolor” (s. 45) eller konverterar från ”anglikanismen” (s. 65). Det lite pompösa företalet av kardinal Canizares kunde enligt min uppfattning ha ersatts av ett inledande avsnitt där läsaren fått veta lite mer om alla de nordbor som i vår tid och på våra breddgrader försökt ge en ny bild av medeltiden och dess lärda värld: Pedersen, Pernler, Piltz och Härdelin är bara fyra exempel på sådana forskare.

Woods bok är dock värd att läsa. Den är informativ, spännande och – så vitt jag kan se – utan några egentliga faktafel. Varför inte köpa den?

Magnus Nyman är professor i idé- och lärdomshistoria, verksam vid Newmaninstitutet och katolsk präst.