Vetenskaplig religionskunskap

”Det religiösa medvetandet utmärks väsentligen genom att världens tillblivelse och utveckling, allt skeende i naturen och samhället liksom hos den enskilda återföres på övernaturliga utomsamhälleliga krafters vilja och verk. Religionen visar en lång historia som sträcker sig över årtusenden, varunder religionens innehåll, form och sociala funktion avsevärt förvandlats och an

passats till ifrågavarande samhälleliga förhållanden.

Naturreligion

Religionen uppstod på ett mycket tidigt stadium av mänsklighetens historia, på det allra äldsta stadiets stamsamhälle. Den var ursprungligen som naturreligion ett uttryck för hjälplöshet och ångest inför människans vanmäktiga utlämnande till okända uppenbarelser och naturkrafter såsom sol, blixt och åska, eld, jord, hav, sjukdom, död o s v. Sådana fenomen blev med tiden – som vetenskapliga undersökningar om religionens ursprung och utvecklingshistoria visat – fjärmade från sina synliga och naturliga orsaker och liksom personifierade som andar eller övernaturliga personligheter och uppfattade som gudar, vilka tillvitades antropomorfa drag såsom medvetande och vilja, i stånd att positivt eller negativt inverka på människornas liv.

I och med att privategendom uppträdde i produktionsmedlen och därmed det antagonistiska klassamhället uppstod och staten bildades försiggick en genomgripande förändring i människornas religiösa föreställningsvärld. Till de okända ”hemlighetsfulla” naturkrafterna sällade sig nu likaså okända ”hemlighetsfulla” samhällskrafter som personifierade eller förenade nedärvda religiösa föreställningar dyrkade som högre gudomliga makter. Dessa religionens samhälleliga källor fick i och med produktionens framsteg, klassamhällets utveckling och de vetenskapliga framstegen angående de ursprungliga naturreligiösa föreställningarna allt mer betydelse för människans religiösa medvetande.

Religionen i klassamhället

Då religionen årtusendena igenom behärskat människornas huvuden och gör det än i dag i stor omfattning i stora delar av världen så har det sin förklaring framför allt i det antagonistiska klassamhällets existens och i detta samhälles ekonomiska förhållanden av de sociala konsekvenserna för de breda massorna. Att privategendomen behärskar produktionsmedlen och att samhället är uppdelat i en smärre mängd ”herrar” och en större mängd ”tjänare” är den verkliga sociala orsaken till religionen alltsedan klassamhällets början. Detta gäller beträffande alla världsreligioner inklusive den kristna religionen.

Religionen är ett mycket motsägelsefullt fenomen i mänsklighetens samhälleliga och ideologiska historia. Också i den kristna kyrkans och religionens historia har på grund av klasskampen två dialektiska klasslinjer eller traditioner utbildats, en reaktionärt förpliktande tradition för den vid tillfället i fråga härskande och utsugande klassen (slavägare, feodaladel och kapitalister) och en progressiv humanistisk tradition som för folkmassornas kamp mot utsugning, förtryck, krig och kämpar för fred, social rättvisa och ett bättre liv och som alltjämt vidareutvecklas i det socialistiska samhället.

”Också i de s.k. religionskrigen under 1500-talet”, skriver Friedrich Engels, ” rörde det sig framför allt om mycket positiva materiella klassintressen och även dessa krig var klasskamper i lika mån som senare inbördes stridigheter i England och Frankrike. Att dessa klasskamper på den tiden bar religiösa igenkänningstecken, då den enskilda klassens intressen. behov och krav gömdes under en religiös täckmantel, ändrar inget i sak och låter sig lätt förklaras utifrån rådande tidsbetingelser.

Kristna och marxister

Marxism-leninismens klassiker och även de marxist-leninistiska partierna har alltid noga skilt mellan å ena sidan de reaktionära krafter som missbrukat den kristna religionen och tagit den till ett rättfärdigande för den kapitalistiska privategendomens herravälde och profitens och krigets utsugande och å andra sidan de troende som understött kampen för fred, demokrati och sociala framsteg och därmed blivit arbetarklassens potentiella förbundna.

I samma anda förklarade också de kommunistiska partiernas och arbetarpartiernas internationella råd i Moskva (1969): ”Till följd av den allvarliga skärpningen av de sociala motsättningarna har i många kapitalistiska länder möjligheter för ett behov uppstått av en revolutionär arbetarrörelse med breda massor av troende på en antimonopolistisk och antiimperialistisk grundval.”

I Tyska demokratiska republiken visar utvecklingen att den antifascistiska-demokratiska socialistiska samhällsomvandlingsprocessen har utvecklats på grundval av gemensamma politiska och samhälleliga intressen och målsättningar, mångahanda tidsbundna motsättningar med reaktionära kyrkliga krafter till trots, och med kamratskapliga och vänskapliga förhållanden mellan marxister och kristna till följd. Kristna och marxister arbetar i dag tillsammans för det stora målet att befästa folkets politisk-moraliska enhet i vår republik och för att främja alla människors fredliga uppbyggnadsarbete mot imperialistiska anslag.

Enligt DDR:s författning har varje medborgare rättighet att bekänna en religiös tro och att utöva religiösa handlingar.”

Övers. Anna Maria Hodacs