Vidgade ekumeniska samtal

Lennart Ejerfeldt har i en underledare i Signum 5/77 för en gångs skull gjort sig skyldig till en alltför hastig genomläsning av en artikel, som han går i polemik emot. Ejerfeldt anklagar Ragnar Holte för att i en artikel i Svensk Kyrkotidning gräva upp 50-talets katolikstämningar i Svenska kyrkan.

Nu var det inte alls det Holte gjorde. I en anmälan av Teinonens bok om kvinnliga präster påpekade Holte det motsägelsefulla i att de som sade sig vilja värna om den lutherska bekännelsen i själva verket uppvisade en katolsk ämbetsteologi. I och för sig missunnade Holte inte Teinonen en sådan ämbetsteologi, men den borde då marknadsföras under sitt rätta namn och inte som konfessionellt luthersk. Därför är Ejerfeldts slutsatser om andan i Holtes artikel tyvärr förhastade.

Eftersom frågan ställs om hur SKT ansåg sig kunna och böra publicera en sådan artikel, som Holtes, vill jag framhålla att Ragnar Holte på vår anmodan granskade Teinonens skrift, att vi redaktionellt bedömde anmälan som mycket klargörande och med stor glädje gav plats åt den samt att vi nu väntar på ett svar från Teinonens meningsfränder i den sakfråga, som Holte tagit upp. Ett uteblivet svar får väl tolkas som att Holte har rätt. Konsekvenserna av det är lätt att inse.

Inom SKT:s redaktion har vi med glädje noterat den snabbhet, varmed troskongregationens deklaration på katolsk sida satts under debatt. Ett referat av Rahners artikel föreligger redan i manus hos oss och kommer att publiceras i n:r 27–28, den 7 juli. Med det, med denna replikväxling samt övrig diskussion i ämnet kan vi glädjas åt att troskongregationens deklaration i stället för att vara ett ekumeniskt problem ju givit anledning till ökat samtal över konfessionsgränserna. Det är ju något positivt, i väntan på Rom i sakfrågan.

Bengt Wadensjö 1:e redaktör i SKT

Ett svar

Vi delar Bengt Wadensjös glädje över det ekumeniska samtalet över konfessionsgränserna om kvinnans tillträde till prästämbetet. Men just omtanken om detta samtal fick hela Signums redaktion att uppfatta Holtes recension som ett steg tillbaka till en förekumenisk tid. Samtalet över konfessionsgränserna är ju möjligt endast om dessa inte används som markeringar och argument i sig själva.

Om en ansvarig katolsk teolog skulle avfärda en plädering för kvinnliga präster med att hävda att den avslöjade en luthersk ämbetsteologi och därmed var oförenlig med katolsk lära, skulle givetvis både vi och BW finna det anmärkningsvärt. Liksom om man klagade över att ett dylikt inlägg inte innehöll ett ord till kritik av luthersk ämbetsteologi och ämbetspraxis. (Holte efterlyste ju ett avståndstagande hos Teinonen från katolsk ämbetsteologi.)

Sticket i Signum gällde endast sättet att bedriva polemik, vilket vi menar förhindrar ett meningsutbyte över konfessionsgränserna. Däremot har det inte föresvävat någon att Holtes syfte skulle vara att återuppliva 50-talets antikatolska stämningar. ”Katolikspöket” hänförde sig till typen av argument som osökt erinrade om 50-talet.

Att Holtes kritik mot Teinonen främst skulle gå ut på att T inte öppet marknadsför sin katolska ämbetsteologi är svårt att förstå, då ju T beskylls för att vara ”öppet och konsekvent katolskorienterad”. Skulle den egentliga adressaten för Holtes artikel endast vara Bo Giertz eller G A Danell, borde den rimligen inte haft formen av en recension.

Man kan förvisso, som BW, hoppas att kvinnoprästfrågan inte heller efter Inter insigniores är något allvarligt ekumeniskt problem. Men däremot kan det knappast undgå att påverka det ekumeniska samtalet om Svenska kyrkan i realiteten skulle utesluta dem från prästvigning som i denna fråga står på samma linje som den ortodoxa och den katolska kyrkan.

Inte heller här kan rimligen SKT:s redaktionella linje vara förenlig med Holtes mera intransigenta hållning. (Inom katolska kyrkan har det aldrig varit på tal att utestänga anhängare av kvinnliga präster från prästämbetet.)

För SKT:s bevakning av den katolska debatten vill vi hänvisa till en välskriven kritik av deklarationen av Kari Elisabeth Borresen i Kirke og Kultur nr 6, vilken i kortare form tidigare publicerats i Sankt Olav. (Man kan vara av avvikande åsikt utan att framställa den andra som ohederlig eller intellektuellt svagpresterande.) För balansens skull kanske man också kunde konstatera att några av de katolska teologer som mer än andra beredde vägen för konciliet och reformerna, kommit till samma ståndpunkt som Troskongregationen, Lex. Hans Urs von Balthasar och Louis Bouyer (Mystere et ministares de la femme, 1976, tysk övers. Frau und Kirche 1977.)

Lennart Ejerfeldt