Viskningar genom tiden – kvinnor under medeltiden

Intresset för medeltiden är idag påfallande. Kvinnohistoria är också ett populärt ämne. För den som samtidigt vill studera båda dessa ämnen finns god tillgång till litteratur. Här följer en resonerande genomgång av en rad intressanta verk som alla behandlar kvinnor under medeltiden.

De nya kvinnorörelsernas framgång i Västerlandet har bland mycket annat lett till ett fördjupat intresse för kvinnorna i det förgångna. De behöver sin egen historia, A History of Their Own, vilket är titeln på en välskriven och relativt lättläst översikt, av Bonnie S. Anderson och Judith P Zinsser, 1988, två volymer i Penguin-serien. Det är en fascinerande – och bitvis ganska nerstämmande – läsning om hur kvinnornas liv har tett sig i den europeiska historien från medeltiden och fram till våra dagar; en berättelse om kvinnofientliga värderingar och om det dagliga slitet på landsbygden, där de flesta människor levde långt in i industrialismens tid men också om alla de områden där kvinnor i viss mån kunde hävda sig själva eller åtminstone bli mer synliga.

Kvinnohistoriker har också presenterat en rad givande specialverk om just medeltida förhållanden i Europa; medeltiden är för övrigt en period som på sistone fascinerat många långt utanför fackhistorikernas krets. Verk som Barbara Tuchmanns A Distant Mirror eller Laduries Montaillou har fått lika glädjande som förvånande framgång. En av 1980-talets mest lovprisade romaner var Umberto Ecos Rosens namn, som är en uppvisning i lärdom på hög nivå, ett collage med högmedeltida texter och bilder.

Medeltida litteratur kommer i pocketutgåvor i nya och läsliga, främst engelska, översättningar av lärda utgivare, medeltida musik finns inspelad på hundratals nykomna skivor, och nästan varje festival med självaktning skall idag inbegripa ett ryttarspel eller åtminstone en medeltida bankett.

På ett annat plan kan man nämna den blomstrande litterära genre som kallas för fantasy – vuxensaga, om man så vill – där de mer eller mindre skickligt konstruerade världarna och äventyren har en allmänt medeltida karaktär.

Nertystade – och andra

Till de ämnen som utövar en särskild lockelse hör katedraler och krigare i rustning, men sociala och ekonomiska förhållanden betonas allt mer i allmänna översikter. Det har också de senare åren kommit åtskilliga framställningar som koncentrerar sig på kvinnornas villkor. Pionjären på området var engelskan Eileen Power, och man kan fortfarande med behållning läsa hennes verk om kvinnor i olika sociala klasser. Postumt kom Medieval Women (ed. Postan, Cambridge University Press, 1975). Hon var den första mer betydande kvinnliga medeltidshistorikern och har skildrat vardagligt liv under olika perioder, främst i den ofta omtryckta Medieval People.

Förhållandena i Norden presenteras av Birgit Sawyer i flera lättlästa verk, som bygger på en solid grund av fakta utifrån sådana källor som runstenar och gåvobrev. En sammanfattning finns i hennes Kvinnoporträtt. Hustrur helgon och härskarinnor i det medeltida Sverige (35 s., Viktoria förlag i Skara, 1994). Mer utförligt behandlas detta material i en skrift från 1992, Kvinnor och familj i det forn- och medeltida Skandinavien (likaså Viktoria förlag, Skara). Det är omdömesgillt balanserade framställningar, som utnyttjar ett omväxlande material, även om det till sin natur är ganska sparsamt.

För den som vill fördjupa sin kunskap om just kvinnornas villkor under medeltiden finns mycken akademisk lärdom i den andra volymen i en serie om europeisk kvinnohistoria, översatt från italienska till bl a franska och engelska, den senare under titeln A History of Women, II. Silences of the Middle Ages (Cambridge, Mass. och London 1992). Redaktör för denna volym, på närmare 500 sidor förutom fotnoter, är Christiane Klapisch-Zuber. Uppläggningen kan lätt verka avskräckande för den som inte redan är väl insatt i området, vilket beror mer på stilen än på själva innehållet. De mest udda källor omnämns som någonting självklart, men en läsare som inte låter detta bli ett hinder kan få stort utbyte av texterna. Lärdomen är stor, men det har brustit i samordning mellan de olika medarbetarna, så som det ofta blir i sammelverk.

Dock går nervärderingen av kvinnor i den dåtida teologiskt inspirerarde litteraturen som en röd tråd genom framställningen.

Boken är uppdelad i fyra delar, av vilka de två sista är de mest givande, eftersom de behandlar senmedeltiden, från vilken vi har relativt många och olikartade dokument bevarade. Förutom den prästerliga misstron mot kvinnor behandlas bland annat medicinens föreställningar om kvinnans kropp och oförmågan att fastställa tidig graviditet eller effektivt hjälpa vid svåra förlossningar; upprörda eller satiriska angrepp på lyx i kvinnlig klädedräkt; goda råd om den önskliga undergivenhet som kvinnor borde uppfostras i och ständigt utöva – vilket inte hindrar att de vid behov skulle kunna träda i makens ställe och bevaka hans intressen.

Överhuvudtaget ger de många texter som anförs intrycket att medeltida män av skrivande läggning såg kvinnor som farliga för den manliga sinnesfriden, frestande genom sin blotta existens och inte tillräckligt inställda på att helt utplåna sig själva. Deras kärlek till maken skulle bestå i en blind överskattning av honom, och kärleken till barnen var naturgiven, inte en moralisk förtjänst.

Georges Duby, som är den ene av seriens huvudredaktörer, diskuterar elegant både den höviska kärleken och några vittnesbörd från självständigt tänkande, alltså kätterska, kvinnor i byn Montaillou (med material från de protokoll som historikern Le Roy Ladurie gjort berömda i sin framgångsrika skildring).

Mest intressanta blir de studier som behandlar kvinnor utanför hemmets fyra väggar. Vad kvinnor verkligen gjorde likaväl som hur de blev betraktade framställs i en rikt illustrerad artikel av Chiara Frugoni om medeltida bilder av kvinnor, full av oväntade detaljer från vardagsliv och yrkesarbete, till och med av kvinnliga bildhuggare.

I den mest genomarbetade och suggestiva artikeln behandlar Danielle Regnier-Bohler på drygt femtio sidor det kvinnliga språket: världsliga författarinnor som Christine de Pisan och de föga kända kvinnliga trubadurerna men framför allt hur kvinnor skapade ett nytt “språk’- som inbegriper tårar, rop och andra former av kroppslighet – för att uttrycka sina erfarenheter av religiös mystik.

Här presenteras åtskilliga sådana kvinnor från senmedeltiden som skrev bevarade verk på sitt modersmål, ofta tyska dialekter, och de gjorde sitt yttersta för att vidga möjligheterna att förmedla upplevelser av en annan art än de traditionella. Det är frågan om starkt subjektiva känslor; artikeln behandlar inte de heliga kvinnor som förmedlade ett budskap av profetisk art (och därför

skrev på latin), som Hildegard av Bingen eller den svenska Birgitta; överhuvudtaget förbigår hela boken alla de någorlunda välkända medeltida kvinnorna med en nästan vältalig tystnad.

Det var inte lätt att vara kvinna, så mycket framgår med smärtsam tydlighet. Sedan kan läsaren misstänka att det inte kan ha varit så roligt heller för en medeltida man att dela sitt liv med någon kvinna, om han redan från början uppfattade dem alla som underlägsna och obegripliga. Inte heller kan kvinnor ha haft någon större möjlighet att leva upp till ideal som helt förbisåg deras mänskliga natur.

Mer positivt

Efter alla kvinnofientliga uttalanden av medeltida – manliga – författare som denna volym presenterar erbjuder Regine Pernoud en helt annan, ojämförligt mer positiv bild av kristendomens och kyrkans betydelse för kvinnornas villkor. Hon understryker också hur mycket större ekonomiska och juridiska möjligheter kvinnorna hade under feodaltiden än vad de skulle fa under nyare tid i Frankrike, när inflytandet från den romerska rätten gjorde dem allt mer omyndiga. Pernoud är både lärd och underhållande och har skrivit flera levnadsskildringar av framstående medeltida kvinnor, somliga även översatta till engelska, men ett större material presenterar hon i La femme au temps des cathedrales (Stock 1980). Här finns både en rad individer och de stora svepen över tiden. Särskilt belysande finner hon klostret i Fontevraud (även stavningen Fontrevrault förekommer), ett dubbelkloster med en kvinna som överhuvud för både nunnor och munkar, en organisation som fick största betydelse som tillflykt för aristokratins obekväma kvinnor.

Ett rikt och för de flesta tämligen okänt material presenterar hon i en senare bok i samma serie, La femme au temps des croisades (Stock 1990). Den behandlar korsfarartiden och de många franska småriken som växte upp i Mellanöstern, förvånande ofta med regerande furstinnor. Det är ett material som får de flesta historiska romaner att verka färg- och fantasilösa, och Pernoud utnyttjar både juridiska dokument och tidens krönikor för att ge en både medryckande och tankeväckande bild av sitt ämne.

Otillräckligt om äktenskap

Med tanke på att äktenskap var den allt dominerande livsformen för medeltidens kvinnor – medan alternativet, klosterlivet, stod öppet för tämligen fa – är en titel som The Medieval Idea of Marriage, av Christopher Brooke, Oxford University Press 1989, lockande, särskilt som författaren är kyrkohistoriker och medeltiden är den period när kyrkan gradvis far det avgörande ordet i fråga om äktenskap. Tyvärr får vi föga juridik och ännu mindre statistik utan främst en rad kåserande reflektioner kring det kristna äktenskapets natur, med tonvikt vid litterära framställningar. Han behandlar utförligt kärlekshistorien mellan Abelard och Heloise, vid en tid när prästerliga konkubiner ännu förekom offentligt, och diskuterar hur Wolfram von Eschenbach framställer äktenskap i sina epos om Parsifal och om Willehalm, där hjältinnan är en omvänd hedning, vars hedniske make inte vill avstå från henne. Trots titelns begränsning framåt i tiden behandlar han också Shakespeares framställning av äktenskapet i en rad tidiga verk och dessutom Henrik VIII:s ökända bröllopsbesvär. Samtidigt varnar han mot att ta skönlitterära utsagor som pålitligt material för faktiskt beteende. Brookes bok är trevlig läsning men saknar, som torde framgå, stringens. Dock visar den med historiska exempel hur komplicerad frågan var vad som egentligen konstituerade ett giltigt äktenskap – och detta i sin tur kunde få avgörande betydelse i arvstvister, eftersom icke-äktenskapliga barn inte var arvsberättigade.

Texter och läsövningar

Alla framställningar av medeltida förhållanden bygger naturligt nog på tolkningar av bevarade texter, varvid urvalet får en avgörande betydelse. Emilie Amt har redigerat en samling av dokument, huvudsakligen lagar och andra juridiska eller administrativa källor, som i sin okommenterade form kan vara djupt suggestiva: Women’s Lives in Medieval Europe. A sourcebook (Routledge 1993).

Först kommer utsagor från de stora traditioner som medeltiden bygger på, den kristna, den romerska och de germanska. Sedan följer ett brokigt och stimulerande urval av lagar, skrifter om äktenskapet, förteckningar över hantverk, klosterregler och mycket annat. I överensstämmelse med amerikanskt intresse för minoriteter följer framställningar från tiden av judiska och muslimska förhållanden samt av europeiska kättare, och slutligen kommer utdrag ur en handbok i hushåll.

Omväxlingen är stor, och de till synes torraste notiser ger suggestiva antydningar om mänskligt liv som gör denna sammanställning av texter till en betydligt mer spännande läsning än man kanske skulle vänta sig.

En forskare med en sällsynt förmåga att utvinna det betydelsefulla och mänskligt belysande ur skrifter som kan verka ganska tafatta är Peter Dronke. Hans studie från 1984, Women Writers of the Middle Ages- A Critical Study of Texts from Perpetua (203) to Marguerite Porete (1310), är ett föredöme när det gäller att andas in liv i alla de verk han behandlar, vare sig det är en antik helgonlegend, en karolingisk lärotext av en viss Dhuoda till hennes son, samspelet mellan nunnekloster och hov hos Hrotswitha i hennes skådespel, den uttrycksbärande stilen hos Hildegard av Bingen eller försök av Marguerite Porete att beskriva den mystiska upplevelsen. Dronkes verk är en fascinerande läsning även för den som inte trodde sig hysa något särskilt intresse för någon av dessa skrivande kvinnor, inte minst därför att han hjälper oss att verkligen läsa, dvs att få ut mening ur en text.

Individer

När det sedan gäller de stora individerna bland kvinnor under medeltiden är det snopet för en svensk att se hur sällan internationella forskare refererar till den heliga Birgitta, vårt viktigaste bidrag till området. Helgon som Katarina av Siena eller Jeanne d’Arc är betydligt bättre kända.

Sedan 800-årsjubileet 1979 har också Hildegard av Bingen blivit mer allmänt bekant; och dessutom ämne för mängder av speciella studier. Till och med hennes sånger återfinns på minst ett halvt dussin skivor i handeln (med grupper som Sequentia och Gothic voices) och till och med i uppoppad form. En svensk översättning av hennes mysteriespel och ett generöst urval av hymnerna finns av Alf Härdelin, Hildegard av Bingen. Den himmelska harmonin, 1995. Däremot är det ont om biografier. En utmärkt framställning för den som redan vet något om henne är skriven av en australisk historiker, Sabina Flanagan, Hildegard of Bingen. A visionary life, 1989 och senare utgåvor. Förutom en allmän framställning av hennes liv och verk diskuteras hennes mycket speciella visioner, som här sätts i samband med vissa typer av migrän.

Hildegard blev berömd under sin livstid för sin profetiska förmåga och vände sig till både världsliga och andliga härskare med uppmaningar till ett leverne i överensstämmelse med Guds vilja. En av hennes adressater var den märkliga och färgstarka drottningen Eleonora av Akvitanien, vars intressen dock låg åt annat håll. Om Eleonora, som först var gift med franske kungen, Ludvig VII, och deltog i andra korståget men som sedan fick äktenskapet upplöst och gifte sig med den blivande kungen av England, Henrik II, och blev mor till bl a Rickard Lejonhjärta och Johan utan land, skvallrades och skrevs det mycket redan under hennes livstid, och senare tröttnade fantasin inte på att syssla med henne. Den bästa studien av henne och hennes roll i det politiska livet är en biografi från 1950 av Amy Kelly, medan Regine Pernoud i en studie från 1966 främst befattar sig med hennes egen personlighet, båda högst läsvärda verk.

En nyare studie av D. D. R. Owen befattar sig däremot särskilt med de fantasifulla traditioner om henne som växte fram i senare litteratur, därav titeln, Eleanor of Aquitaine, Queen & Legend (Blackwell 1993). Dessutom söker han spår av henne i den samtida litteraturen och finner dem också i de motstridiga framställningarna av kung Arturs drottning, Ginevra/Guinevere.

Att leva – då och nu

Hur var det då att vara kvinna under medeltiden? Kanske alltid svårare än att vara man under samma omständigheter. Fruktsamheten var hennes största tillgång men också ett ständigt föremål för kontroll, eftersom den accepterades endast för en äkta man. Förlossningen kunde varje gång vara en fara för livet, och de flesta kvinnor dog innan havandeskap hade upphört att vara den sannolika följden på sexuallivet.

De egenskaper som utgjorde idealet för en kvinna – i männens ögon – var sådana som dagens frigjordhet har gjort omoderna: tillbakadragenhet, undergivenhet, oreflekterad tillit till mannens omdöme.

Vad hon kunde få i gengäld, kan verka begränsat, men det sociala godkännandet spelade en avgörande roll i det dagliga livet. Utan överdrivna förväntningar på romantisk lycka eller sexuell tillfredsställelse kunde kvinnan inrikta sig på vardagens alla krävande sysslor, som sällan torde ha gett henne mycket tid över. En jämförelse med förhållandena i dagens Indien – utanför den moderniserade överklassen – skulle förmodligen visa på grundläggande likheter.

För varje svar i dessa lärda verk finns tio eller hundra kloka frågor där det saknas fakta, men vi far ändå i förvånande utsträckning glimtar av individer, ett eko av en röst som skulle varit helt glömd, om inte en krönika eller en skattelängd eller en arvstvist eller någon gång en hel levnadsteckning hade bevarat en återklang av ett mänskligt tonfall.