Behövs det fler väckarklockor?

–Apropå den senaste klimatrapporten från FN.

av HEINZ WERNER WESSLER

Den senaste rapporten om jordens klimat från International Panel on Climate Change är entydig: Det går inte längre att hitta några rationellt grundade tvivel på att det huvudsakligen är människan som är ansvarig för de ämnen i luften som höjer klimatets temperatur och leder till en kris för hela civilisationen. Industrialiseringen, det intensiva jordbruket och skogsavverkningen är skyldiga till att koldioxidhalten i luften har ökat med mer än 50 procent och andelen metangas med mer än 150 procent sedan mitten av förra århundradet. Klimatuppvärmningen pågår enligt rapporten redan för fullt, även om det fortfarande är oklart i hur stor utsträckning som enstaka katastrofala extremväder är kopplade till klimatuppvärmningen.

Skepsis riktas principiellt ständigt mot forskningen och dess resultat. Nyligen hävdade Lena Andersson i en mycket omdiskuterad ledarartikel i Svenska Dagbladet den 14 maj med rubriken ”Journalistiken sviker sitt uppdrag i klimatfrågan” att tvivlen på tesen om jordens stigande temperatur borde tas på ett mycket större allvar utifrån en journalistisk ansvarsetik. Därmed hamnade hon ideologiskt nära dem som förnekar det mänskliga ansvaret för förändringen eller till och med helt och hållet förnekar den världsvida klimatuppvärmningen. Till de senare hör som bekant ingen mindre än USA:s förre president Donald Trump.

Europeiska unionens stats- och regeringschefer enades däremot i december 2020 om att sänka utsläppen av växthusgaser med 55 procent utifrån 1990-års nivå. Sverige vill gå före och sänka sin klimatpåverkan till noll från och med 2045, Vatikanstaten från och med 2050. Tillverkningsindustrin samarbetar i stort sett och försöker hitta kreativa lösningar för att minska koldioxidutsläppen.

Inom många kyrkor har ”bevarandet av skapelsen” sedan slutet av 1970-talet på allvar varit ett centralt tema inom kristen teologi. Kyrkornas världsråds generalförsamling i Vancouver 1983 blev startskottet för den så kallade konciliära processen. Rättvisa, fred och bevarandet av skapelsen sågs under denna process alltmer som sammanhängande utrymme för kristet handlande. Vid Kyrkornas världsråds internationella fredskonferens i Seoul 1990 beslutade sig den katolska kyrkan för att ekonomiskt stödja arrangemanget, om än endast som observatör. Påven Benedictus XVI talade om den profetiska hållningen i insatsen för att minska klimatets temperaturökning och lät sätta upp ett solcellssystem stort som en fotbollsplan på taket till den påvliga audienshallen. Höjdpunkten för de romerska deklarationerna om klimatförändringarna var dock helt klart encyklikan Laudato si’ år 2015. I det tredje kapitlet tolkar påven Franciskus där samtidens ekologiska kris (inklusive klimatförändringarna) som en följd av det moderna projektets ”stora antropcentriska måttlöshet” och kräver en ekologiska omvändelse (nr 116).

Klimatmodellerna blir ständigt alltmer precisa. Den senaste rapporten om jordens klimat klargör att det krävs ännu större ansträngningar, om jordens uppvärmning ska kunna begränsas till 1,5–2,0 grader, som klimatöverenskommelsen från Paris 2015 föreskriver. Varje år släpps fortfarande 30 miljarder ton koldioxid ut över hela världen. I november kommer fördragsländerna att träffas i Glasgow och kommer då förhoppningsvis – trots covidkrisen – att reagera på den senaste rapporten om jordens klimat. Under tiden står åtminstone den katolska kyrkan tydligt på den sida som är starkt engagerad för det beslutade klimatskyddet och den ekologiska vändningen.

Heinz Werner Wessler 2021-08-11

Detta är en opinionstext, och innehållet är skribentens egna.

En länk till AR6 Synthesis Report: Climate Change 2022 finns här

En länk till katolska internationella nätverket för Laudato si finns här