Modets väldoft

av SYSTER KATARINA O.P.

Den helige Dominikus himmelska födelsedag skedde den 8 augusti 1221. Detta år högtidlighåller dominikanerna att det var åttahundra år sedan ordens grundare gick bort.

Han kom tre dagar före mina eviga löften, vår helige fader Dominikus. Ända från södra Frankrike, närmare bestämt Montpellier, där han stått i den lummiga klosterträdgården vid vårt första kloster. Nu kom han på en lastbil till Rögle, liksom för att välkomna mig och ta emot mig i sin orden. Som ett tecken, och löfte om framtiden.

Den helige Dominikus som kom till Rögle kloster 2017 från klosterträdgården i Montpellier, Frankrike. Okänd konstnär.

Hans finlemmade ansikte utstrålar något hemlighetsfullt. Helige Dominikus vad bär du med dig till oss i Sverige? Det som slår mig hos den helige Dominikus är hans mod. En viss våghalsighet. Men alltid balanserat av discretio, omdöme. Han gjorde det han visste att han skulle göra – utan att dröja. En gudomlig dygd som stavas mod.

Då hans biskop Diego av Osma dog blev han ensam kvar att klara den svåra missionen att omvända katharer i södra Frankrike, som gått vilse i sin fromhet. Ingen önskedröm precis. Men han stannade. I detta skede tändes gnistan, karisman för hela orden. Ge som gåva vad ni har fått som gåva! Den helige Thomas av Aquino uttryckte det senare på sitt sätt, contemplata aliis tradere. Detta rymmer en hel värld av kontemplation, studier, dialog, dynamik och sprängkraft! Gång på gång ser vi modet hos Dominikus. Som när han i ordens linda sände ut sina bröder att predika. ”Lugn, jag vet vad jag gör. Vetet ruttnar i ladan.”

Dominikanordens motto veritas, sanning, kan tyckas kaxigt. Men för Dominikus handlade det om att ge vidare Evangeliet oförvanskat utan avarter och förenklingar, det rena guldet – frälsningen. Då var ingen möda förspilld. Det kunde kosta en hel natts sömn, såsom i det berömda samtalet med värdshusvärden. På morgonen var denne åter hemma i kyrkans tro. Borde inte Dominikus ha följt observansen, gått och lagt sig eller tillbringat natten i bön? Nej han ville ”vara nyttig för sina bröder”, som det står i brödernas konstitutioner.

Han hade modet, ledd av Anden, att följa sin intuition och inte andras tyckanden. Han lyckades då med det andra gått bet på, att föra vilsegångna katharer åter till fållan. Inte genom auktoritära medel men genom tålmodigt lyssnande och goda argument. Ett respektfullt samtal – disputatio. Till detta behövdes kunskaper. Så Dominikus skickade modigt sina bröder till Paris för studier. Tiggarmunkar som inte stannade i klostret utan begav sig till universitet och ut på gator. Vad var nu detta? Ja, ifrågasatta.

Dessa studier skulle näras av kontemplationen. Dominikus bad i sin inre helgedom till Gud, men där fanns också plats för medmänniskan. ”Vad skall det bli av syndarna”? Något nytt framträder här. Den inre helgedomen rymmer nu också medmänniskan och hennes nöd. Detta ser vi även hos Katarina av Siena. Ivern för människornas eviga väl gör att de helt glömmer sig själva. Något större tar över, och de blir modiga redskap för Gud.

Helige fader Dominikus vad är hemligheten med ditt mod? Ditt liv var vidöppet för dopets nåd, som flödade över. Inget hindrade Anden som driver ut all fruktan. Förankrad i tron och lyhörd för Anden följde du maningen från ditt inre. I lydnad för Gud och kyrkan.

Det finns mycket att hämta hos Dominikus för vår egen tid. Han ger en riktning. Bort från modlöshet, misstro, ljumhet, till mod, respektfull dialog, och iver för människornas frälsning. Vi är fria att välja attityd. Dominikus mod hade med fokus att göra. Han släppte greppet om sitt eget liv och förlorade frivilligt kontrollen. Då öppnades horisonter mot evigheten, dit han ville hjälpa alla. Modets kraft bröt fram på ett oanat sätt!

Det skulle kunna ske igen, om vi tillåter det, vågar det – vill det. Kanske innebär det till en början en viss ansträngning, en ”tid i skolbänken” för att genom studier fördjupa skärpan, svaren, till tidens frågor. Kanske innebär det en viss ensamhet att börja följa Andens impulser. Men är det inte värt det – för andras skull? När bröderna vid den helige Dominikus skrinläggning öppnade kistan strömmade därur en doft som av rosor. Än idag 800 år senare förnimmer vi modets väldoft. Helige Dominikus drag oss med på modets stärkande och livgivande väg!

Sr Katarina Gustavsson O.P., Rögle kloster, 2021-08-04

Detta är en opinionstext och åsikterna i denna är skribentens egna.