Om Facebook och förbönerna

av JIM MCDERMOTT

Jesuitpater Jim McDermott är filmförfattare och undervisar vid jesuiternas högskola Loyola Marymount University i Los Angeles. Han skriver regelbundet i America Magazine, varifrån denna text är hämtad.

Mellan mars 2020 och maj 2021 firade jag söndagsmässor på Facebook. Och en av de saker som förvånade mig mest med denna erfarenhet var förbönerna.

Att fira mässa online tillät alla som var med att komma med sina egna böneintentioner. Och gudstjänstordningen blev mycket mer personlig som ett resultat av detta. Det påverkade vad jag predikade om och skapade även en påtaglig känsla av gemenskap bland de närvarande. De flesta av dessa människor hade aldrig träffats eller sett varandra. Och ändå, efter att månaderna gick blev det tydligt hur mycket de hade lärt känna och brytt sig om varandra.

När Facebook sett hur många religiösa grupper som vänt sig till deras plattform under pandemin, har företaget beslutat att själva erbjuda en funktion för bön. Nu har alla Facebookgrupper möjligheten att ge människor ett tillfälle att be om förböner som andra kan ge respons på, genom att klicka på en knapp som berättar: ”Jag har bett en bön.”

När jag reflekterar över min egen erfarenhet av böner som framställs online, undrar jag om inte en ”bönehand”-knapp skulle ge en mer adekvat respons till en del inlägg. ”Gilla”-knappen fungerar helt enkelt inte när någon ber om förbön för sin syster som har cancer eller för sin makes/makas plötsliga död. Och Facebooks gula skapelse som kramar ett hjärta, visserligen uttrycksfullt, kan verka en aning sliskig.

Att erbjuda en bönefunktion är för Facebook inte ett försök att hjälpa människor, utan bara ett annat sätt att använda sig av människorna. Företaget har medgett att människors böneinlägg påverkar vilken reklam de kommer att se. Tveklöst är hela poängen att underlätta för Facebook att samla in och sälja människors bönerelaterade information. Dess algoritm, som alla algoritmer i sociala medier, är byggd på engagemang. ”Likes” skapar en pågående känsla av bekräftelse som får oss att vilja posta fler inlägg. Och en brist på ”likes” fortsätter att få oss engagerade i hopp om att få den där bekräftelsen i nästa inlägg. I sociala medier kan vi alla bli som en gambler klockan tre på natten i Las Vegas, jagande efter nästa vinst.

Varje ”Jag har bett en bön”-klick stimulerar oss men genererar också en oro. Får jag mer? Blir det så många som jag tycker att min bön förtjänar. Om det inte blir så? Eller om någon annan får fler än mig? Vad säger det om mig? Och om dem?

Bön är en akt av överlämnande, en väg där vi erkänner vår hjälplöshet och vänder våra ansikten mot den Gud som älskar och räddar oss. Men omförpackad på Facebook är det mycket mer troligt att bönens praktik leder oss att gå längre in i sociala mediers värld av narcissism och självmarknadsföring.

I den katolska traditionen lyfter vi gärna fram Andra Vatikankonciliets maning till verkligt deltagande i liturgin. Församlingsmedlemmar är inte menade att vara åskådare till prästens mässa utan aktiva deltagare i den.

Människor kommer till kyrkan varje söndag med sina personliga böner. Ofta innehåller de det viktigaste som pågår i deras liv, och ändå ger vår gudstjänstordning dem inte chansen att få dela dem. Det bästa vi vanligen erbjuder är en stund av tystnad.

Denna tystnad är inte ett ingenting; många av oss har erfarenheten av att få vara med om något oväntat meningsfullt, en stund av samhörighet med Gud.

Men kunde vi inte skapa ett inslag under förbönerna då människor bjuds in till att gå och tända ljus eller placera skrivna böner där de är synliga och kan läsas? Vid Los Angeles årliga Religious Education Congress har jag sett att man erbjuder ett mediaflöde där folk i bänkarna kan uttrycka sina böner under förbönerna och offertoriet. Varför inte pröva detta?

När det kommer till människors böner – är en stund av tystnad verkligen allt vi kan erbjuda? Om det är så, är det så konstigt att människor i stället vänder sig till ett allestädes närvarande mediakonglomerat för att få hjälp?

Jesuitpater Jim McDermott, 2021-08-09

Översättning till svenska 2021-08-12

Detta är en artikel från America Magazine vars originalversion “Facebook wants you to pray with them. Don’t trust their intentions” återfinns i sin helhet här