Niohundraårig domkyrka

av ANDERS PILTZ
Högaltaret i kryptan i Lunds domkyrka invigdes 30 juni 1123. Om några år firar alltså den största och vackraste romanska byggnaden i Skandinavien sitt 900-årsjubileum. Händelsen kommer inte att passera oförmärkt: till jubileet utkommer bland annat en serie forskningsbidrag som publiceras i flera volymer som presenterar kyrkans yttre byggnadshistoria och dess inre liv genom seklen, från första början till nutiden.

Nu i helgen den 26–29 augusti hålls i Lund en konferens, Celebration and Devotion in Lund Cathedral 1123-2023, organiserad av den humanistiska och teologiska fakulteten vid universitetet. Från olika håll kommer man att belysa insidan av katedralen, vad som försiggått inom dess murar under denna långa tid. En unik nyhet kommer att presenteras: ett lundensiskt missale, som tills alldeles nyligen legat oupptäckt i Bratislava. Det innehåller både text och musik till mässan på 1200-talet.

Lund var på sin tid ärkesäte och centrum för en nordisk kyrkoprovins som på 1100-talet omfattade Danmark, Sverige, Norge, Färöarna, Island och Grönland. Stadens invånarantal var då troligen cirka 3000 personer, men ingen skandinavisk ort kunde ändå tävla med Lund i storlek, anseende och betydelse. Man kan på en nutida stadskarta, och från luften, ana den medeltida, ovala konturen av stadskärnan. Det bildades efterhand 19 socknar i Lund, femton av dem knutna till egna sockenkyrkor och fyra till andra institutioner. Dessutom grundades två konvent, Svartbrödraklostret (dominikaner) och Gråbrödraklostret (franciskaner, som också anlade Skandinaviens första högskola 1438 på nuvarande Klostergatan). Fyra femtedelar av stadens gårdar ägdes av kyrkan. Det fanns tre sjukvårdsinstitutioner, Helig Geist vid Söderport, spetälskehospitalet i nuvarande Sankt Jörgens park, och troligen ett johanniterhospital på Bredgatan. I stadens kärna fanns 14 kanikresidens och 36 vikarieresidens, knutna till landsbygdsegendomar som finansierade dem.

I kyrkobyggnadens historia kan den successiva utvecklingen ses som en avspegling av den teologiska idéhistorien, och är alltså ett oavslutat skeende som pågår alltjämt. Fokus lades under europeisk högmedeltid (ca 1100–1300) alltmer på den enskilda själens öde efter döden – reningen i skärselden – och på vikten av att komma de avlidna till hjälp genom kyrkans förbön, framför allt själva mässan. Antalet mässor som firades i domkyrkan varje vecka, år ut och år in, steg dramatiskt från 1200-talets slut. Vid denna tid blev altarstiftelserna om mässor för avlidna och därmed altarna allt fler. Detta system med själamässor var den ekonomiska drivkraften i det medeltida kyrkolivet. Uppskattningsvis firades femtio mässor om dagen vid sidoaltarna i Lunds domkyrka.

Vid den danska reformationen 1536 rymde domkyrkan i Lund minst 68 altaren, vart och ett tillägnat ett helgon eller någon händelse i frälsningshistorien. Många av dessa altaren hade också ett altarskåp med skulpterade scener ur helgonlegenderna eller Bibeln. Vid reformationen upphörde denna verksamhet med böner och mässor för de avlidna, av teologiska, politiska och ekonomiska skäl. Under de närmaste decennierna efter reformationen avlägsnades de allra flesta av dessa altaren och andaktsföremål. Domkyrkan blev nu församlingskyrka för hela staden, ett hus för hörande och sjungande, med fokus på gudsordet, den gemensamma församlingssången och musiken. En förnämlig rikt dekorerad predikstol sattes upp 1592. Från denna predikstol utgick på 1800-talet en väckelse, initierad av domkyrkokomministern Henric Schartau (d. 1825), som med sin psykologiskt inträngande och själavårdande förkunnelse fick många lärjungar och satte sin prägel på den kyrkliga fromheten, framför allt på Västkusten, intill sent 1900-tal. Han står numera (tillsammans med Skyddsmantelmadonnan!) staty utanför kyrkan. Kyrkan fungerade länge som föreläsningslokal för universitetet, grundat 1666 som ett led i försvenskningen av Skåne, och tjänar alltjämt som akademisk festlokal vid promotionshögtiderna.

Turisterna kommer hit inte minst för att se det underbara astronomiska uret från 1420-talet, som utvisar solens och månens lysande, samt dag och timme. I koret finns 78 korstolar från 1370-talet som ursprungligen var avsedda för kanikernas tidebön. De är dekorerade med snidade bilder, framför allt med gammaltestamentliga motiv. En annan sevärdhet är den mäktiga mosaiken i absiden av Kristus Pantokrator, utförd av Joakim Skovgaard 1925–1927.

Sedan påvebesöket i oktober 2016 sjunger Lunds domkyrkoförsamling och Sankt Thomas katolska församling i Lund regelbundet vesper tillsammans på lördagkvällarna, i ett såvitt bekant unikt ekumenisk samarbete, som vill betona det som förenar oss i ett gemensamt arv: dopet, Ordet, tron, bönen, diakonin och vänskapen. Detta vill vara en blygsam men ändå verkningsfull början på ett helande av den kristna splittringen.

Anders Piltz 2021-08-24

Detta är en opinionstext och åsikterna i denna är skribentens egna.

The conference will also be on Zoom. You can find it here. The password is 1123.