Enligt söndagsnumret av den italienska dagstidningen Corriere della sera, som vanligtvis är väl underrättad om Vatikanens förhållanden, kommer påven att i oktober utnämna en ny kardinalstatssekreterare i stället för den nu 78-årige Tarcisio Bertone. Enligt samma källor är den franske ärkebiskopen Dominique Mamberti ett naturligt val som Bertones efterträdare. Till dennes fördel talar att han är yrkesdiplomat och icke-italienare.
Tidningen gör gällande att Bertones situation nu har blivit ohållbar, sedan ett antal framträdande kolleger bland kardinalerna upprepade gånger uttryckt sitt misstroende mot hans förmåga att sköta sysslan. Mot Bertone talar inte minst debaclet i januari 2009, då exkommunikationen av de fyra lefebvrianska biskoparna i Pius X:s prästsällskap upphävdes alldeles dagen efter det att en av dem, engelsmannen Richard Williamson, blivit herostratiskt ryktbar genom att bagatellisera Förintelsen i en intervju i svensk television. Sommaren därpå träffade en grupp kardinaler påven på Castel Gandolfo och föreslog att Bertone skulle bytas ut, men påven lär då ha sagt: Der Mann bleibt wo er ist, ”Mannen förblir på sin post”. Nu däremot har kritiken mot Bertone och mot påvens privatsekreterare Georg Gänswein blivit allt mer högljudd, även om påven så sent som i maj deklarerade sitt fulla förtroende för sina närmaste medarbetare. Situationen har tillspetsats i och med Vatileaks-affären, då påvens butler arresterats efter att ha vidarebefordrat påvens privata korrespondens rörande olika känsliga affärer.
Vatikanen lär nu ha anställt en pr-konsult, vilket förefaller mycket välmotiverat om än något senkommet. Bara det faktum att Signums redaktion 23 januari 2009, dagen före upphävandet av exkommunikationen av de fyra biskoparna, skickade ut ett internt meddelande med slutraden ”Vi får be om att det värsta förhindras” tyder på att vem som helst var bättre underrättad om läget än Ratzingers närmaste medarbetare. Dessa verkar inte ha kastat en blick på det internationella nyhetsflödet på Internet. Gänswein uppges ha legat till sängs i influensa den dagen, varför han inte ska ha öppnat datorn. Påven var senare tvungen att skicka ett brev med en ursäkt till världsepiskopatet för sin ”tabbe” (”Panne”), det ord han själv använde.
Det är självklart att professor Ratzinger, denne lysande teolog, inte kan behärska alla konster, exempelvis diplomatins och administrationens. Han har dock inte heller omgivit sig med kompetenta medarbetare som kan hjälpa honom med det han själv inte behärskar. Regensburgföreläsningen, som retade upp världens muslimer, Williamson-fallet, Vatileaks — dessa incidenter kommer naturligtvis att anföras i hans eftermäle som förödmjukande misslyckanden. Detta är särskilt sorgligt, eftersom en av denne påves främsta förtjänster varit och är hans orubbliga beslut att röja upp och skapa full klarhet i alla de skandaler som under decennier har tystats ner och som fläckar kyrkans anseende.
Anders Piltz 2012-06-25