Caravaggio – ett 450-årsjubileum

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Caravaggio kan ännu 450 år efter sin födelse ge upphov till tidningsrubriker. Intresset handlar inte bara om hans enastående verk, utan hans lika turbulenta liv. I vissa avseenden skulle hans liv kunna tjäna som underlag för såväl filmer som romaner. Om man läser konsthistorikern Sybille Ebert Schifferers monografi ”Caravaggio – Sehen – Staunen – Glauben” berodde till stor del av hans ”stjärnkult” inte minst på hans målmedvetna inscenering av sig själv.

Den positiva synen på honom kom i vilket fall som helst att ändras radikalt redan snart efter hans död. Biografer som Giovanni Pietro Bellori framställde Caravaggio som urtypen av den förryckte konstnären, som vinnlade sig om en utsvävande livsföring. Det var en myt som ända in i nutiden fortlever och därtill bidrar till hans popularitet.

Michelangelo Merisi, som han hette vid dopet, såg dagens ljus den 29 september 1571 i Milano. Föräldrarna härstammade från den närbelägna staden Caravaggio. Vid 13 års ålder påbörjade den blivande konstnären sin utbildning hos Simone Peterzano. Sitt genombrott fick han i Rom, sedan den konstsinnade kardinalen Francesco del Monte uppmärksammat geniets målningar ”Spåkvinnan” och ”Falskspelaren” och tagit honom under sitt beskydd som mecenat.

Matteus kallelse. Konstnär: Caravaggio. Foto: Wikimedia commons.

Caravaggios bildgestaltning väckte uppseende och bidrog till att han fick kyrkliga uppdrag. Hans geni kan beskådas i Contarellikapellet i kyrkan San Luigi dei Francesci i Rom, som årligen trollbinder tiotusentals åskådare. ”Den helige Matteus kallelse” (1599–1600) ådagalägger en drastisk realism som också skärper högrenässansens kontraster. Ljusspelet, den enastående färgsättningen och den teatraliska insceneringen inspirerar ännu idag målare, författare eller regissörer.

Hans karakteristiska Tenebrismo [användningen av det indirekta ljuset, övers. anm.] kastar ett ljus över hans korta turbulenta liv, som ändade vid bara 38 års ålder vid Porto Ercole i Rom – kanske i malaria. Hans mystiska död skänkte myten ytterligare näring. Ebert-Schifferer motsätter sig mytologiseringen och frilägger därmed Merisis på konsthistorisk grund egentliga kvaliteter och mångbottnade egenart. Hon tolkar såtillvida stridigheterna och de överdrivna hedersbetygelserna som anpassning av det borgerliga till adelskapet.

Det oaktat måste Caravaggio 1605 tillfälligt fly från Rom till Genua för att undkomma häktning för vållande av kroppsskada. Detta år flydde han den eviga staden, sedan han i en duell dödligt sårat sin motståndare. Även här får myten vingar: En konstnär på flykt som efterlämnar spåren av mästerverk; i Neapel och Malta där han upptas som riddare av Malteserorden, men redan efter få månader på grund av en strid åter utesluts, flyr han till Messina, Palermo, Syrakusa och Neapel.

Ännu idag står två tolkningstraditioner mot varandra. På den ena sidan tolkas konstnären som en företrädare för de tridentinska reformerna i samma anda som Carlo Borromeo och Filippo Neri och på den andra ses han som en oppositionell fritänkare och förkämpe för de nya vetenskaperna.

Caravaggio förenklar höga bildtemata, framställer personer ur folket som huvudpersoner och använder prostituerade som modeller. Här ser man de smutsiga fötterna hos det knäböjande paret inför ”Pilgrimsmadonnan” i Cappella Cavalletti i den romerska basilikan Sant’ Agostino på Marsfältet. För var och en som betraktade madonnaframställningar som Sixtinska madonnan som förebildliga, var detta en estetisk hädelse. Så var det inte för oratorianernas och den helige Filippo Neris fattigdoms- och fromhetsideal.

Med sina realistiska framställningar hämtade Caravaggio den kristna tron tillbaka till vardagen. Men därvidlag förflackar han inte temata till banal naturalism, utan ger hemligheten med Guds människoblivande ett helt eget djup. Detta nedslag av transcendens i världen fascinerade uppenbarligen hans samtida likaväl som den nutida betraktaren, ända fram till Martin Walsers novell Mein Jenseits (Mitt hinsides).

Kathpress 2021-09-27

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Specialpris för nya prenumeranter!

250 kr för 8 nr (ord.pris 400kr)

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Caravaggio kan ännu 450 år efter sin födelse ge upphov till tidningsrubriker. Intresset handlar inte bara om hans enastående verk, utan hans lika turbulenta liv. I vissa avseenden skulle hans liv kunna tjäna som underlag för såväl filmer som romaner. Om man läser konsthistorikern Sybille Ebert Schifferers monografi ”Caravaggio – Sehen – Staunen – Glauben” berodde till stor del av hans ”stjärnkult” inte minst på hans målmedvetna inscenering av sig själv.

Den positiva synen på honom kom i vilket fall som helst att ändras radikalt redan snart efter hans död. Biografer som Giovanni Pietro Bellori framställde Caravaggio som urtypen av den förryckte konstnären, som vinnlade sig om en utsvävande livsföring. Det var en myt som ända in i nutiden fortlever och därtill bidrar till hans popularitet.

Michelangelo Merisi, som han hette vid dopet, såg dagens ljus den 29 september 1571 i Milano. Föräldrarna härstammade från den närbelägna staden Caravaggio. Vid 13 års ålder påbörjade den blivande konstnären sin utbildning hos Simone Peterzano. Sitt genombrott fick han i Rom, sedan den konstsinnade kardinalen Francesco del Monte uppmärksammat geniets målningar ”Spåkvinnan” och ”Falskspelaren” och tagit honom under sitt beskydd som mecenat.

Matteus kallelse. Konstnär: Caravaggio. Foto: Wikimedia commons.

Caravaggios bildgestaltning väckte uppseende och bidrog till att han fick kyrkliga uppdrag. Hans geni kan beskådas i Contarellikapellet i kyrkan San Luigi dei Francesci i Rom, som årligen trollbinder tiotusentals åskådare. ”Den helige Matteus kallelse” (1599–1600) ådagalägger en drastisk realism som också skärper högrenässansens kontraster. Ljusspelet, den enastående färgsättningen och den teatraliska insceneringen inspirerar ännu idag målare, författare eller regissörer.

Hans karakteristiska Tenebrismo [användningen av det indirekta ljuset, övers. anm.] kastar ett ljus över hans korta turbulenta liv, som ändade vid bara 38 års ålder vid Porto Ercole i Rom – kanske i malaria. Hans mystiska död skänkte myten ytterligare näring. Ebert-Schifferer motsätter sig mytologiseringen och frilägger därmed Merisis på konsthistorisk grund egentliga kvaliteter och mångbottnade egenart. Hon tolkar såtillvida stridigheterna och de överdrivna hedersbetygelserna som anpassning av det borgerliga till adelskapet.

Det oaktat måste Caravaggio 1605 tillfälligt fly från Rom till Genua för att undkomma häktning för vållande av kroppsskada. Detta år flydde han den eviga staden, sedan han i en duell dödligt sårat sin motståndare. Även här får myten vingar: En konstnär på flykt som efterlämnar spåren av mästerverk; i Neapel och Malta där han upptas som riddare av Malteserorden, men redan efter få månader på grund av en strid åter utesluts, flyr han till Messina, Palermo, Syrakusa och Neapel.

Ännu idag står två tolkningstraditioner mot varandra. På den ena sidan tolkas konstnären som en företrädare för de tridentinska reformerna i samma anda som Carlo Borromeo och Filippo Neri och på den andra ses han som en oppositionell fritänkare och förkämpe för de nya vetenskaperna.

Caravaggio förenklar höga bildtemata, framställer personer ur folket som huvudpersoner och använder prostituerade som modeller. Här ser man de smutsiga fötterna hos det knäböjande paret inför ”Pilgrimsmadonnan” i Cappella Cavalletti i den romerska basilikan Sant’ Agostino på Marsfältet. För var och en som betraktade madonnaframställningar som Sixtinska madonnan som förebildliga, var detta en estetisk hädelse. Så var det inte för oratorianernas och den helige Filippo Neris fattigdoms- och fromhetsideal.

Med sina realistiska framställningar hämtade Caravaggio den kristna tron tillbaka till vardagen. Men därvidlag förflackar han inte temata till banal naturalism, utan ger hemligheten med Guds människoblivande ett helt eget djup. Detta nedslag av transcendens i världen fascinerade uppenbarligen hans samtida likaväl som den nutida betraktaren, ända fram till Martin Walsers novell Mein Jenseits (Mitt hinsides).

Kathpress 2021-09-27

Detta är en nyhetstext.

Specialpris för nya prenumeranter!

250 kr för 8 nr (ord.pris 400kr)