av LIDIA FIORAVANTI
Den salige Carlo Acutis (1991–2006) kommer att helgonförklaras av påven Leo XIV på Petersplatsen i Rom söndagen den 7 september. Påven Franciskus tillkännagav kanoniseringen redan i november 2024 och helgonförklaringsceremonin skulle ha ägt rum den 27 april 2025, men fick skjutas upp på grund av Franciskus bortgång. Nedan följer en recension av en bok om Carlo Acutis som nyligen kommit ut i svensk översättning.
Antonia Salzano Acutis med Paolo Rodari: Carlo Acutis. Min son blev ett helgon. Översättning: Bénédicte Cedergren. Catholica 2025, 256 s.
Antonia Salzano Acutis är mamma till Carlo Acutis, det första helgonet tillhörande generationen millennials, de födda mellan 1980 och 1996. Hon är gift med Andrea Acutis, som tillhör en känd familj av adelursprung och som är verksam i finansbranschen. Antonia har främst arbetat med familjens bokförlag. Sedan sonens hastiga bortgång den 12 oktober 2006 har hon ägnat sig åt att berätta om hans liv genom intervjuer, radioprogram och mindre skrifter. Carlo Acutis. Min son blev ett helgon är så än länge den utförligaste boken som skrivits om det unga, blivande, helgonets liv.
De 13 kapitel följer en ordning som är tematisk snarare än kronologisk. Läsaren får möta en blandning av personliga minnen, Carlos egna texter, författarens reflektioner och citat från olika helgon och påvar.
Det första kapitlet berättar om Carlos sista levnadsvecka i en bekymmerslös italiensk sensommar. Med snabbt tempo berättar Antonia om hur det som verkade vara en vanlig influensa visade sig vara en aggressiv leukemi – en fruktansvärd diagnos, som ska leda till pojkens död inom några dagar. Carlo reagerar med att acceptera sitt öde, gör det till och med med gott humör, och samtidigt fullt på det klara med vad som väntar. Han är insiktsfull och realistisk att han själv varnar sin mor att förbereda sig på det värsta.
Redan vid begravningen framträder Carlos liv som annorlunda: förutom familj och de vännerna som en 15-åring brukar ha, kommer hemlösa, tiggare och migranter som Carlo hade hjälpt under sitt korta liv. Andra kapitlet inleds med en enkel fråga som Carlo ställde till sin mamma under sin sista sommar, om vad hon skulle ha tyckt om han blivit präst. Den öppna frågan, låt vara utan en färdigt utstakad plan, förvånar inte mamma Antonia. Den ger henne i stället tillfälle att utveckla berättelsen utifrån olika aspekter av sonens liv, till exempel hans avståndstagande från materiella ägodelar, lidandet inför överdådighet, valet av ett enkelt liv och önskan att engagera vänner och föräldrar i denna livsstil.
”Den bittra kalken”, det korta fjärde kapitlet, är en text för mödrar: här talar Antonia om den smärta som minnena ibland orsakar henne, en ”bestigningen av Golgata” som förlusten av ett barn innebär för en förälder (s. 93). Ett kapitel som man hade saknat om det hade utelämnats.
Därefter fortsätter berättelsen med minnen: hur han drogs till det andliga livet redan som mycket liten, de kloka frågor han ställde och hur hans frågor fick mamman – som var kristen, men inte praktiserande – att studera teologi, tillsammans med maken Andrea. Ur minnena framgår det att Carlos familj är välbärgad och att han växer och mognar med många berikande erfarenheter: resor, museer, kontakt med kulturvärlden. Men det som ändå intresserade honom mest var det andliga livet, kyrkorna han kunde besöka, de helgonens liv han kunde lära känna. Han läste och skrev mycket om sakramenten, evangelierna och Bibeln, och diskuterade med sina föräldrar om detta.
Det som intresserade honom var kallelsen till helighet, men det andliga livet gjorde honom inte till en ”konstig” kille, sluten i sin egen värld: Antonia berättar många historier om hur Carlo tog andras lidande till sitt hjärta och hjälpte dem konkret både materiellt, med det han ägde, och andligt, genom bön.
Carlo betraktade helighet som allas kallelse: till de barn han undervisade i katekes, hade skapat ett ”kit” för att bli helgon. Han var en IT-geni och kunde programmera hemsidor med komplexa koder. Han förstod teknikens potential och använde den för att sprida kunskap om eukaristiska mirakel. Intresset för teknik hindrade honom dock inte från att älska natur och friluftsliv tillsammans med familjens älskade hundar.
Han hade en stor hängivenhet för skyddsänglarna och för Maria, särskilt intresserad av hennes uppenbarelser och uppmaningar till bön och botgöring. Det sista kapitlet om eukaristin, ”min motorväg till himmelen” innehåller många citat från Carlos egna texter, bevarade i hans dator. Slående är inte bara det teologiskt djupa innehållet, utan även textens längd och språk.
Boken är ett crescendo, från familjeminnen till Carlos två största kärlekar: Jungfru Maria och eukaristin. Trots detta kan boken mycket väl läsas i delar. Dess icke-linjära struktur väcker ändå lust att läsa om, reflektera och ge sig ut för att leva och se världen med Carlos ögon. Min son blev ett helgon är berättelsen om Carlo, en rik ung man i vår tid, som inte höll något tillbaka – varken materiellt eller andligt – för att följa Jesus.
Men denna bok är också en del av Antonias historia och hennes personliga andlig resa, först tillsammans med Carlo i jordiska livet och sedan i det himmelska. Flera gånger, i en omvändning av de vanliga rollerna, erkänner Antonia att det vara Carlo som undervisade henne.
Kanske hade de delar som handlar om ”katekes” – där Carlos liv och skrifter relateras till andra helgons och kyrkans läroämbete – kunnat förkortas, men de visar harmonin med kyrkans arv. Jag måste medge att jag blev häpen av den mängden helgon och religiösa ordnar som denna unge hann komma i kontakt med på bara 15 år; men det hjälpte att jämföra med hur mycket information min systerson, ungefär i samma ålder, har samlat om fotbollslag, till den grad att han kan diskutera i timmar med vuxna experter och imponera på dem, med de fakta han har och med sin analytiska förmåga. Den ungdomliga energi och entusiasm kan göra en ung person till ett verkligt underverk. Och ett vanligt familjeliv – med resor, sport och promenader med hundar – kan vara den mark där heligheten spirar. Det är en berättelse för tonåringar och föräldrar – eller för hela familjer – att läsa och meditera över.
Lidia Fioravanti 2025-08-12
Detta är en recension.