Dante kan hjälpa oss igenom livets mörka stunder

”Dante Alighieri, författare till Divina commedia, är en av de mest berömda gestalterna i mänsklighetens historia, en konstnär med de högsta universella värdena och fortfarande, genom sina verk, har mycket att säga oss och ge dem som är villiga att följa hans väg till sann kunskap och att finna sig själv och upptäcka världen.”

Detta uttalande av påven Franciskus lästes upp av kardinal Gianfranco Ravasi i Palazzo Madama, säte för den italienska senaten i Rom, vid en högtid för att fira 750-årsminnet av Dantes födelse. Påvens text möttes med livliga applåder av de närvarande, bland vilka sågs den italienska republikens president, Sergio Matarella, samt ministern för kultur och turism, Dario Franceschini.

”Dante är en hoppets profet, som förkunnar möjligheten till frälsning för varje man och kvinna”, sade påven vidare; ”hans erfarenheter kan hjälpa oss igenom de många mörka stunderna vi möter på vår väg genom livet i vår värld”.

Franciskus såg det som symboliskt att hågkomsten av il poeta suprema kom att äga rum så nära inpå det extraordinära jubelåret om barmhärtighet, som inleds den 8 december i år, 50 år efter avslutandet av Andra Vatikankonciliet. Det är betecknande, ”för det inbjuder oss att åter finna den mening som gått förlorad och fördunklats under mänsklighetens historia och hoppet om att vi återigen skall se ljuset vid horisonten, där människans värdighet lyser klart.

”Man kan se ’Divina commedia’ som en väldig resa, en äkta pilgrimsfärd, både personlig och intim, men även kollektiv, kyrklig, social och historisk. Den är ett paradigm för varje autentisk resa, under vilken mänskligheten uppmanas att lämna bakom sig det Dante kallade ’det arv som gör oss så våldsamma’ och nå fram till ett nytt sinnestillstånd kännetecknat av harmoni, frid och lycka. Detta är framtiden för all äkta humanism”, sade Franciskus vidare och refererade till uttalanden hans företrädare gjort om Dantes ”resning, såväl konstnärligt som kulturellt”.

Benedictus XV tillägnade Dante encyklikan In praeclara summorum, den 30 april 1921, för att betona ”den intima föreningen mellan Dante och Petri stol” och underströk ”hans häpnadsväckande och lysande intellekt”. Den salige Paul VI var särskilt förtjust i Dante och hans verk och tillägnade honom sitt vältaliga apostoliska rundbrev Altissimi cantus. Med utropet ”Dante är vår!” i brevet betonade han Dantes hemvist i den katolska tron och menade att ”slutet på Divina Commedia primärt är praktisk och omvandlande, från kaos till vishet, från synd till helighet, från förtvivlan till glädje, från den skrämmande visionen av helvetet till det lycksaliga betraktandet av Paradiset”.

Påven Franciskus pekade också på den helige Johannes Paulus II och Benedictus XVI, som vid ett antal tillfällen refererat till il poeta suprema och citerat ur hans verk, ”och även jag själv har valt att ösa ur det väldiga förråd av bilder, symboler och värden som ryms i Dantes verk. I min encyklika Lumen fidei använde jag hans associationsrika ord som inspiration för att beskriva trons ljus, ett ljus som måste återupptäckas och åter tändas för att lysa upp den mänskliga existensen: ’en gnista som blir till en flammande låga och lyser upp mitt inre som en himmelsk stjärna’.”

Domenico Agasso j:r, Vatican Insider, La Stampa, 2015-05-05