Det filisteiska Gats fall arkeologiskt belyst

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Israeliska arkeologer har nu funnit den plats där arameiska trupper bröt igenom staden Gats murar, vilket ledde till stadens undergång för omkring 2 800 år sedan. Gat (Tell es-Safi) var en de fem städer som utgjorde ett löst sammanhållet filisteiskt förbund i vad som i dag utgör Israels kust i söder samt Gaza-remsan. Det var också den stad som var hemort för Goljat, den väldige krigaren som utkämpade ett envig med en ung David men dödades av denne med en slunga (1 Sam 17).

Staden var omgiven av massiva försvarsmurar, som dock hade en svag punkt vid den smala utgången som ledde ner mot den förbiflytande bäcken och som utgjorde stadens vattenkälla. Man har nu funnit den omkring 10 meter breda bräschen i muren, som med stor sannolikhet vittnar om hur den arameiske kungen Hasael omkring år 830 f. Kr. erövrade och förstörde staden i grunden: ”Vid denna tid drog arameerkungen Hasael ut mot Gat, angrep staden och intog den. Sedan beredde han sig att tåga upp mot Jerusalem …” (2 Kung 12:17). Kung Joash i Jerusalem mutade emellertid Hasael med guld från templet och det kungliga palatset, varför Jerusalem undgick att dela Gats öde. Gats murar har troligtvis uppförts på 1000- och 900-talet f. Kr. men uppenbarligen förstärkts inför ett väntat anfall från Hasaels sida.

Gat var beläget i anslutning till handelslederna i södra Palestina och torde ha haft en befolkning av mer än 10 000 personer. Det var med säkerhet den rikedom som hade genererats av stadens handel som lockade Hasael att angripa staden. Denne lyckades för en kort period förvandla Aram med Damaskus som huvudstad till ett mindre imperium genom att besegra kungarna i Israel, Juda och även det mera avlägsna filisteiska Gat.

Gat försvann snart ur historien och omtalas sista gången hos profeten Amos som ett avskräckande exempel på svunnen storhet: ”Ve de säkra på Sion, de trygga på Samarias berg, gräddan av det främsta folket, dessa som israeliterna tyr sig till. Far bort till Kalne och betrakta dess öde, fortsätt till Stora Hamat, far ner till Gat i Filisteen: är ni bättre än dessa riken, är ert område större än deras?” (Amos 6:1–2).

Tord Fornberg 2021-08-04

Källa: Haaretz 3 aug 2021

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Israeliska arkeologer har nu funnit den plats där arameiska trupper bröt igenom staden Gats murar, vilket ledde till stadens undergång för omkring 2 800 år sedan. Gat (Tell es-Safi) var en de fem städer som utgjorde ett löst sammanhållet filisteiskt förbund i vad som i dag utgör Israels kust i söder samt Gaza-remsan. Det var också den stad som var hemort för Goljat, den väldige krigaren som utkämpade ett envig med en ung David men dödades av denne med en slunga (1 Sam 17).

Staden var omgiven av massiva försvarsmurar, som dock hade en svag punkt vid den smala utgången som ledde ner mot den förbiflytande bäcken och som utgjorde stadens vattenkälla. Man har nu funnit den omkring 10 meter breda bräschen i muren, som med stor sannolikhet vittnar om hur den arameiske kungen Hasael omkring år 830 f. Kr. erövrade och förstörde staden i grunden: ”Vid denna tid drog arameerkungen Hasael ut mot Gat, angrep staden och intog den. Sedan beredde han sig att tåga upp mot Jerusalem …” (2 Kung 12:17). Kung Joash i Jerusalem mutade emellertid Hasael med guld från templet och det kungliga palatset, varför Jerusalem undgick att dela Gats öde. Gats murar har troligtvis uppförts på 1000- och 900-talet f. Kr. men uppenbarligen förstärkts inför ett väntat anfall från Hasaels sida.

Gat var beläget i anslutning till handelslederna i södra Palestina och torde ha haft en befolkning av mer än 10 000 personer. Det var med säkerhet den rikedom som hade genererats av stadens handel som lockade Hasael att angripa staden. Denne lyckades för en kort period förvandla Aram med Damaskus som huvudstad till ett mindre imperium genom att besegra kungarna i Israel, Juda och även det mera avlägsna filisteiska Gat.

Gat försvann snart ur historien och omtalas sista gången hos profeten Amos som ett avskräckande exempel på svunnen storhet: ”Ve de säkra på Sion, de trygga på Samarias berg, gräddan av det främsta folket, dessa som israeliterna tyr sig till. Far bort till Kalne och betrakta dess öde, fortsätt till Stora Hamat, far ner till Gat i Filisteen: är ni bättre än dessa riken, är ert område större än deras?” (Amos 6:1–2).

Tord Fornberg 2021-08-04

Källa: Haaretz 3 aug 2021